När jag omläser mina hopsamlade ordvadstenar, utandas deras stenhud plötsligt en bredvid berättelse, en till, en till, en till... textavlande, regenererade ordgrodsgropar...
För många år sedan hade jag en stor dröm: På en smal stig som vindlar upp genom vittrande klippor - vitsolsgarvade - går en vacker ljushårig kvinna. Hon är klädd i en åtsmitande axellös klänning, sydd av våtglittrande ålskinn. En filmrute glamourvamp. Hon tittar på mig över axeln. Blinkar med ett öga och förvandlas ögonblickligen till en groda/padda som håller på att föda, och som föder, föder och föder... yngel i alla utvecklingsstadier flyter, strömmar nerför stigen... jag står i en krälande våtmark...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar