abjekt tala

Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.




She hungered for a different story - one to respell the world she knew




Fotnavlad

Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instict and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig
Visar inlägg med etikett Willy Granqvist. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Willy Granqvist. Visa alla inlägg

lördag 3 november 2012

Under poetens tunga



drömmer om mjukrundade stenar och strömmande klart vatten
flyter ut i mitt namn
sten
vatten
virvlande strömmar
runt stenar
runt ord

"Det är som en i själen djupt nergrävd flodbädd i vilken livets ström, som förut osäkert trevande bredde ut sig över vida men grunda ytor, plötsligt mäktigt skjuter fart när den nått fram till den speciella konstellationen av omständigheter..."
C.G. Jung

hoppar runt
på ikastade ordstenar
tillit
plats
kropp

sitter på

ingångsstenen till Willy Granqvists diktsamling från 1974, Kropparna och rummet:

"... och kropparna och rummen ge sig mestadels oväntat till känna. De glida i tiden såsom masken på sin tråd: Vi se hos dem nyckfulla eller organiserade reflexer av myllrande lefnad, vi ana koncentrat och samband. Vi finnas i kropparna och rummet, oavlåtligt - ja, käre Lawrence, vi äro dem, både kropparna och rummen, och det är gåtans tyngd."
Den engelska biologen E.A. COPPLERBURG (1869 - 1924) i ett brev till kusinen Lawrence den 5:e april 1894

bendinglar
tårna
fotfästeklamrar
nagelfar
ser

fröet, fönstret
en skugga glider
mellan huvudet och dagen
en sten på blombrädan
dom dagliga rörelserna vid dörren
en ny tid på väg

- ur En ängel i vår tid, 1976

glömska
minne
besvärjelse

Tecken läggs ut: det blir dag.
I fönstret slår vingar allt ljusare slag.
Jag rör mig ut ur en mytologi
Och in i en annan...

- ur Glömskan, 1985

... under poetens tunga ligger nyckeln till skatten (Nizami)