abjekt tala

Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.




She hungered for a different story - one to respell the world she knew




Fotnavlad

Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instict and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig

tisdag 20 november 2012

... och jag skall tala i tungor


verkar ha övergivit ordstenshoppandet för att istället glida från tunga till tunga:

Ett stort bibliotek har i sanning tungornas gåva och väldiga telepatiska kommunikationskrafter... (Northop Fry)

tungrodd
tunghäfta
inte mycket glid här... tränger mig igenom
var dagen
o c h
bib li o tek
dis kur sen

glidlandar hos Winterson
tungvrickar
mig på plats

Balanserande på den urtida avsatsen väntar hon på tungotalets gåva. Henner inre är ett glupande skri före Ordets ankomst. Hon har inget namn på natten, inget namn på dagen, inget namn på de ting hon fruktar. Namnlösa ting har makten över henne.

Ordet kallar på henne. Ordet som är ande, ordet som är andning, ordet som hänger världen på sin krok.
...
Ordet lyfter henne och placerar en gud i hennes mun. Hon lämnar den hopsjunkna världen långt under sin tungas brospann.
...
Hermafroditos? Pojkdottern, flicksonen, den manliga borren i den kvinnliga moderstammen, född ur en natt av lust mellan Hermes och Afrodite. Pojkdottern, flicksonen, föreningen av språk och lust...
(Konst & Lögner)

tungvikts
lit te ra tur



måndag 19 november 2012

Konst och lögner




igår:
tänkte jag på hur uttråkad/trött jag är på skevseendet av livet som expertstyrt, störningsgraderat, metodreglerat och bokstavfierat "sjukdoms"tillstånd, när det borde vara ett
orakulärt enastående kunskapande konstverkande...
erfarandets olikartade, mångmunniga slingerväxande...

idag:
bokuppsättarhanden faller in i Jeanette Wintersons
KONST & LÖGNER:

"Envig mellan det levande och döda. Mun-mot-mun-räddning mellan skalden och ordet. Kyss mig med din munhåla, urholkningen där orden grävs fram, orden som begravts under tiden.
Kyss mig med din munhåla och jag skall tala i tungor.
...
Det finns inga självbiografier, det finns bara konst och lögner...."

Viktigaste demokratiprojektet för bibliotek och andra alstrande platser:
Skapa barhjärtade, barhjärnade och barhandade förutsättningar, för vars och ens unika utveckling till konstverkande, konstfulla lögnare...

söndag 18 november 2012

... there the dance is


Dansar, dansar, dansar till all musik med alla traditionsöverskridande rörelser... tänker på levnadssvettlevrade ord: intellektet/förnuftet kan inte komma på ett enda hållbart argument för varför vi existerar istället för att ickeexistera, medan kroppen/rytmen bara ÄR, aldrig skulle komma på att ifrågasätta sin hemortsrätt i extasexistens...

Dansar in i Gabrielle Roths maps to ecstacy igen... systerrörd... alla obeslutsamheter, alla huvudjärn, alla kulturella trångföringar jag dansat igenom sen tidiga tonår... för att nå balanspunkten att levaskapa i/utifrån... för att genomleva ordsatta realitetstöcken...

Systerord:
"Through dancing I navigated the badlands of endless headtrips and found my way back to the stomping ground of my own two feet... Our culture does not believe in ecstasy. All too soon the soul starves. Our bodies get locked into patterns. We get stiff with repetition. Our hearts also become rigidified into automatic routines. We're soon numb, insensitive to what we really feel. And our minds are quickly blinded by unquestioned assumptions, guiding attitudes that don't allow us to see what's out there, let alone explore the world's fullness. We're programmed for boredom."

Mary Daly:
bore-ocracy
bore-ophilia
foolocracy
infested by logorrhea

Broderord:
At the stillpoint of the turning world
there the dance is
And without the point
that stillpoint
there would be no dance
and there is only the dance.
T.S. Eliot "Burnt Norton"



tisdag 6 november 2012

mersten


Fortsätter att hoppa runt på ikastade ordstenar...

levnadsformade
utsöndrade
uppstötta
utdrivna
svettlackande
glittrande
skatter i ordmordstid
glattar ur
begreppshänders beslag
ikastar sig



Vénus Khoury-Ghata:

Stenarnas medkänsla

Orden bådade samman vind på den tiden
det vet jag nu
förutom småsten fanns det månar
men inga lampor
stjärnorna föddes senare ur en dust
mellan två flintor

...

vind men inga gator
den första mänskan bar en sten om halsen

Hon ingick avtal med det första trädet

...

Orden är tårar av sten
nycklar till begynnelsens portar
de muttrade i grottorna
lånade stormen sitt dån
sin tystnad åt brödet
som levande stoppats i ugn

söndag 4 november 2012


Aaaaaah Adonis...









Stiching in wordthreads from Adonis...
Once I could put his words like spiderwebs on fire
to cover the same, same wound...


wor(l)d woundlings washed ashore on an Anatolian seafront...




The Wound
By Adonis

Translated By Khaled Mattawa


1.
The leaves asleep under the wind
are the wounds’ ship,
and the ages collapsed on top of each other
are the wound’s glory,
and the trees rising out of our eyelashes
are the wound’s lake.
The wound is to be found on bridges
where the grave lengthens
and patience goes on to no end
between the shores of our love and death.
The wound is a sign,
and the wound is a crossing too.


2.
To the language choked by tolling bells
I offer the voice of the wound.
To the stone coming from afar
to the dried-up world crumbling to dust
to the time ferried on creaky sleighs
I light up the fire of the wound.
And when history burns inside my clothes
and when blue nails grow inside my books,
I cry out to the day,
“Who are you, who tosses you
into my virgin land?”
And inside my book and on my virgin land
I stare into a pair of eyes made of dust.
I hear someone saying,
“I am the wound that is born
and grows as your history grows.”


3.
I named you cloud,
wound of the parting dove.
I named you book and quill
and here I begin the dialogue
between me and the ancient tongue
in the island of tomes
in the archipelago of the ancient fall.
And here I teach these words
to the wind and the palms,
O wound of the parting dove.


4.
If I had a harbor in the land
of dreams and mirrors, if I had a ship,
if I had the remains
of a city, if I had a city
in the land of children and weeping,
I would have written all this down for the wound’s sake,
a song like a spear
that penetrates trees, stone, and sky,
soft like water
unbridled, startling like conquest.


5.
Rain down on our desert
O world adorned with dream and longing.
Pour down, and shake us, we, the palms of the wound,
tear out branches from trees that love the silence of the wound,
that lie awake staring at its pointed eyelashes and soft hands.

World adorned with dream and longing
world that falls on my brow
like the lash of a wound,
don’t come close—the wound is closer—
don’t tempt me—the wound is more beautiful.
That magic that your eyes had flung
on the last kingdoms—
the wound has passed over it,
passed and did not leave a single sail
to tempt toward salvation, did not leave
a single island behind.




Adonis, “The Wound” from Selected Poems, translated by Khaled Mattawa.
Source: Selected Poems (Yale University Press, 2010)

lördag 3 november 2012

Under poetens tunga



drömmer om mjukrundade stenar och strömmande klart vatten
flyter ut i mitt namn
sten
vatten
virvlande strömmar
runt stenar
runt ord

"Det är som en i själen djupt nergrävd flodbädd i vilken livets ström, som förut osäkert trevande bredde ut sig över vida men grunda ytor, plötsligt mäktigt skjuter fart när den nått fram till den speciella konstellationen av omständigheter..."
C.G. Jung

hoppar runt
på ikastade ordstenar
tillit
plats
kropp

sitter på

ingångsstenen till Willy Granqvists diktsamling från 1974, Kropparna och rummet:

"... och kropparna och rummen ge sig mestadels oväntat till känna. De glida i tiden såsom masken på sin tråd: Vi se hos dem nyckfulla eller organiserade reflexer av myllrande lefnad, vi ana koncentrat och samband. Vi finnas i kropparna och rummet, oavlåtligt - ja, käre Lawrence, vi äro dem, både kropparna och rummen, och det är gåtans tyngd."
Den engelska biologen E.A. COPPLERBURG (1869 - 1924) i ett brev till kusinen Lawrence den 5:e april 1894

bendinglar
tårna
fotfästeklamrar
nagelfar
ser

fröet, fönstret
en skugga glider
mellan huvudet och dagen
en sten på blombrädan
dom dagliga rörelserna vid dörren
en ny tid på väg

- ur En ängel i vår tid, 1976

glömska
minne
besvärjelse

Tecken läggs ut: det blir dag.
I fönstret slår vingar allt ljusare slag.
Jag rör mig ut ur en mytologi
Och in i en annan...

- ur Glömskan, 1985

... under poetens tunga ligger nyckeln till skatten (Nizami)