... gnistverkande... hoppande eldstungor...
brinnandets gåva
livet textar sig fram
meningshakar
vänder på nerramlad bok och läser det uppslagna:
...
En helt annan sak är böckerna i elden: en fruktansvärd syn, nästan som brinnande barn, deras klagan inte mindre genomträngande för att den är ljudlös.
Böckerna i elden vrider sig som om de först i detta smärtans ögonblick förrådde sitt hemliga liv, sin innersta känslighet. De öppnar sig halvt under lågornas angrepp, blottställer sina läppar av papper och låter den förkolna. Det knastrar till av brinnande bokstäver som om de vore myror eller som om sand kastades i lågorna och strax förvandlades till gnistor.
...
Böckerna finns kvar efter branden som stympade eller skadade, förkolnade i kanterna, med sidorna här och var sotade, fläckade eller gulnade som efter rinnande tårar. De vägrar att bli till aska likt uppbrunnet trä, blir på sin höjd till svarta flagor och sjok där texten ännu kan urskiljas, kanske fortfar att glöda där som om det vore en guds utplånliga skrift.
...
brandlukten lämnar aldrig dessa böcker och kommer ständigt att vittna...
(utformat ur Artur Lundkvist "Dynamisk symfoni")
