ordregn

Klipper sönder anteckningar (en generation gamla) och rullar till ordpärlor, ordregn som ska få rumgöra mina bilder i en framtida utställning.




Hittar anteckningar om just Word Rain or a Discursive Introduction to the Intimate Philosophical Investigations of G,R,E,T,A G,A,R,B,O (It Says), en bok av Madeline Gins. (Poet, artist, arkitekt...)



Vårt samväxta ordhuvud:



Jag är invikt I henne: Jag är involverad I hennes grå kurvande veck. Jag vet hur jag ska använda dom. Jag är skickligare nu än I början, men jag kunde då också. Hon rör sig när jag bläddrar.
Ord regnar ner över ett formgjutet vägskäl som felaktigt kan tas för mitt huvud…

Bibliotek som kilverkstäder

Förra veckan träffade jag en klasskamrat från gymnasietiden och jag fortsätter att knyta samman då/nu flikarna till visdomsknytet.

Innan jag hoppade av gymnasiet efter årskurs 2, tillbringade jag all skolktid på Helsingborgs bibliotek där jag nu jobbat nästan ett år. Då hittade jag ord, meningar, verk som kunde börja kila sönder/glipa den nonsens kunskap som höll på att proppas in i mina öron, mun och hjärna och som höll på att dränera själva möjligheten till flödande, fullkroppsligt kunskapande…

att det var detta jag vrålhungrade/vrållustade efter visste jag inte då – jag visste bara vrålet och väntan på att ”det” skulle börja, men det började aldrig … inte förrän jag började samla ordkilar som blev riktningspilar för handling, för erfarenhet, för ordens kroppsförande…
Som bibliotekarie ser jag mig nu som utru/ö/stare av ordliga spett, kilar, mejslar …

Då under skoltiden läste jag bl.a. Herman Hesse. Den här anteckningen hittade jag samma dag jag träffade fina skolkamraten:

Ur Demian
Vad detta är – en verklig, en levande människa – det vet man visserligen i våra dagar mindre än någonsin, och därför skjuter man också ihjäl människor i massor, människor som dock var och en är ett dyrbart, enastående naturens försök… Men varje människa är inte bara sig själv, hon är också den alldeles enstaka, alldeles särskilda, i varje fall viktiga och märkvärdiga punkt, där världens företeelser korsas blott en gång och sedan aldrig mer… men jag söker inte längre i stjärnorna eller i böckerna, jag börjar lyssna till de läror, som mitt blod sjunger inom mig
Min historia är inte angenäm… den smakar meningslöshet och förvirring, vansinne och dröm, såsom alla de människors liv som inte mer vilja låta sig bedras.
Varje människas liv är en väg hem till sig själv, ett försök till en väg, en antydan till en stig… Var och en bär med sig ända till slutet rester av sin födelse, slem och äggskal från en urvärld… Mången är upptill människa och nedtill fisk… Alla har vi härstamningen gemensam, mödrarna, alla kommer vi ur samma djupa schakt; men var och en strävar, som ett försök, som ett kast från djupen, emot sitt eget mål.

Till citaten måste självfallet tillfogas: att vissa av oss, vi kvinnor, både kommer ifrån och är samma djupa schakt som mödrarna. Metaforer som djupa schakt, mörka kontinenter etc. har artikulerats ur den hanliga kroppen – det är nonsens för den honliga och bortviftas med stjärtfenorna…

Ovettskap

Inledningen till essän Ögat och anden av Maurice Merleau-Ponty:


Det jag försöker återge för er är ännu gåtfullare,
fastslingrat i tillvarons själva rötter,
i förnimmelsernas flyktiga källa.
Joachim Gasquet Cézanne

Och Merleau-Ponty hakar på:

VETENSKAPEN bearbetar tingen och avstår från att bebo dem. Den utgår från sina egna modeller av den och utför sedan på dessa indicier eller variabler de omformningar som tillåts av deras definition. På så vis konfronterars vetenskapen blott sällan med den aktuella världen…

I morse såg jag ett inslag på TV om ett vetenskapligt rön: Med en massa mätinstrument fastsatta på hela 47 stycken försökspersoner, upptäcktes att dessa sov mindre vid fullmåne – kanske fanns det ett samband…

Mary Daly samdansar med mig i mina tankegångar:
verbacide, /j/ordmord, loggorea, mind-rot, brain-drain

infatuation

one of these mornings... summer heat in May
and I'm totally infatuated with this rearranged entity,
this fleshy femaleness,
this beingness,
this muchness I've set free
through my Self,
through this dedicated fullbodied,
re-membered quest during the past 30 years...

totally infatuated with this muscled litterature I have become...

I am soon going down to flaming Olympos in southwest Turkey...
the site that ignited the spark within, all those years ago
giving thanks and unfoldings...

/j/ordligheter

tidplatsande att plaskande vältra sig i /j/ordligheter
i språkande landskap

Tomas Tranströmer:

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget
språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.

bevinga, befria, befröa, bevittna, besvärja, bevattna, besätta... orden
bespråka orden
bebo orden

David Abram:

... att ta till oss det skrivna ordet med all dess makt, och tålmodigt, försiktigt skriva språket tillbaka in i naturen.

Att återkötta

Återläser/löser David Abrams bok The Spell of the Sensuous, nu på svenska under titeln Sinnenas Ekologi där mycket av the Casting Spell Power plattats ut...

Det här citatet läses med fördel dansande och med en mental bild av att det dansande läsandet sker högt uppe på en gråmelerad klippavsats där det morgonfuktiga gröna gräset glänser i bergsskrevorna och kittlas som mest under trampdynan på höger framtass...

"... den direkta varseblivningens ömsesidighet - att röra är att också att känna sig själv bli berörd, att se är också att själv känna sig sedd... att vi är organ som tillhör denna värld, kött av dess kött och att världen varseblir sig själv genom oss...

En ny miljömedveten etik kommer inte att främst att uppstå genom ett logiskt klargörande av nya filosofiska principer och lagstiftande strukturer, utan genom en förnyad uppmärksamhet mot den perceptuella dimension som ligger till grund för allt vårt logiska tänkande, genom en vitalisering av vår kroppsliga, sensoriska empati med den levande natur som håller oss vid liv..."

Via upplevande, kroppsligt erfarande... där de ordliga stödstrukturerna runt pulserande liv nermonteras... det är för att möjliggöra denna typ av kunskapande jag bjuder in till danscirklande på andra sidan marknads- och kursgränser...

Läser, dansar, dricker kaffe läsande, dansar för björken utanför fönstret o blickfångas av papper som sticker ut ur en anteckningshög: Min jag ÄR dikt som jag skrev efter de omvälvande, metanoiska åren i slutet av 1980-talet men ngt senare tillägg:

jag ÄR
genomträngt vatten
filtrerad klarhet

jag ÄR
glasbergtagen
navlad

i grundvatten
ekolodad
ljudande

i brunnsdjupet
egenfostret
format vatten

jag ÄR
kraften
av det frusna
vattnets rörelser

jag ÄR
glas kropps avlossad