2012, hundra år sedan Strindberg dog - mytograf, medusisk quester och kropp - som härbärgerade sin kronologiska tids, och den genombrutna tidens, förändrings impuls:
"Ömsar jag hud?...Jag är lika nervös som en krabba som har kastat av sig sitt skal, lika irriterad som en silkesmask i sin metamorfos."
...(det är min)"öfvertygelse att vi lefva i dårskapens och villornas verld, ur vilken vi skola kämpa oss fram."
Ur förordet till Ett Drömspel kallat Erinran:
"Tid och rum existera icke... Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas... ett medvetande står över alla, det är drömmarens."
Nu harklar sig hjärnas sjungande detektiv och börjar nynna: Who's Dreaming This Dream. Who's dreaming this dream with me... (Mcvie Christine)
Gissar att drömmaren aldrig kan identifieras men det går att samdrömma ut på hög volym eller som i sången detektiven nu växlat över till: det går att dansa drömmen med kroppen på. Kate Bush:...dance the dream with your body on
- i kroppsordkroppar
- i skapande levnad