abjekt tala

Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.




She hungered for a different story - one to respell the world she knew




Fotnavlad

Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instict and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig
Visar inlägg med etikett Cixous. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cixous. Visa alla inlägg

söndag 20 februari 2011

Sammanväxt


Växt samman: metaforköttmetafor:
INVAGINATION:
In the virgin womb of the imagination the word was made flesh

Vi vet att vi är kropp.
Vi vet att vi är i besittning av vår jordmån. Vi vet att vi inte är benämnarnas mörka kontinent som ligger passivt utsträckt i väntan på utforskande, uttolkande och utnyttjande.
Vi är inomjord och genomströmmande vulkanjord. Vi vet att vi väntat och samlat oss runt vårt magmahjärta. Vi vet att här dansar vi utbrott. Vi vet att vi föds genom brottet.

Hélène Cixous: écrime - skrivbrott
och i brottytan hördes betydelser
j'ouis sens
la jouissance
sexts

onsdag 14 juli 2010

Kvinnliga ordvadstenar



Fotfästande ord i slipprig terräng.
Röjer och vadar i årtals anteckningsmassa, inga garantier för ordagrant. Jag har infiltrerat mig:

Hélène Cixous - att komma till skriften. Frukterna från Födelsens träd. Mina tänder " löpte" i vatten. Fiktionens träd - Ät inte av det! - Det är bara en dröm.
Jag stal. Först försiktigt, inte ens en dröm, inte ens en frukt men dess doft , en färg, en smärta som jag inte överlämnade till glömskan...
Obemärkt stjäl jag mig själv...
Dessa pärlor, dessa diamanter, dessa signifikanter som skapar tusen betydelser av en eld.
Smyckeskrinet... alla kvinnor har ett men ofta är det tomt. ofta har hon tappat nycklarna.
Kvinna är den som inte dödar någon i sig själv, den som ger sig sina liv.
Hon skriver för att genomskrida mannen.
Så snart du låter dig föras hinsides reglerna, men kroppen fylld av fruktanglädje, sprider sig orden, glesnar... betydelserna rinner ut, världen som belöper på skinnet exploderar. Medlöperiet får kramp.


Språkets voleuse.
Symbolens poemagogik