Feeding time

 

Idag påminns jag om den här bilden från den 1 november 2015.
Taget under ett besök i det arkeologiska museets trädgård, Side, Turkiet.

Jag har alltsedan 1986 haft ett starkt metRaforiskt* förhållande till vindruvor och vinframställning. Detta efter att ha besökt Afrodisias två gånger, också i Turkiet. En stad med ett massivt historiskt förflutet och fantastiska arkeologiska lämningar. Bland stadens skiftande benämningar återfinns Stauropolis, korsets stad. Den benämningen tycker jag om, en fyrvägs korsning.

Första gången jag besökte platsen kom två kvinnor gående med tunga knyten fastbundna på ryggen. Vi möttes precis vid ingången till templet tillägnat Afrodite. De räckte mig en klase med solvarma, söta vindruvor.
Några dagar senare besökte jag Afrodisias igen, för att visa platsen för några vänner. När vi precis skulle svänga av mot templet mötte vi två män som red på åsnor. De stannade till och vi fick varsin druvklase. Senare står vi i det allra innersta av tempelruinen, där det fanns en torrlagd brunn. Jag kastade ner det avätna skelettet av druvklasen. Vi hörde alla plasket.

* gr. metra betyder livmoder

I trädgården till det arkeologiska museet fanns även denna vinpress.

Jag associations bryggade till kvinnans livmoder och stygnade en avbildning.

Idag när jag sitter och arbetar med anteckningar från mina resor och mytologiska djupfunderingar i Turkiet 1986, läser jag:
Att vår kultur sätter livet i dödens tjänst, istället för att sätta döden i livets tjänst, och sen den sumeriska hjälten Gilgameshs ord:"Jag är inte en av de kungar som stiger ner i kistan." 

Om nödvändigheten att dö in i ett större "jag", att åter-inlemmas in i ett större betydelse-varande än den kulturella varande-dräkten, med dess förkrympande rationalitet.

Om oundgängligheten i att vara den som stiger in i kistan, in i livmodern, in i en stegrad livskänsla, genom en livgivande död, där den kulturaliserade varseblivningen ger vika.

För att bli naturaliserat kulturaliserad och rotad...

Just här i min antecknings gallring spelar Spotifys randomiserat:
Under vinrankan med Monica Zetterlund - och det känns som "Feeding time" för meningslänkande, rytmande synkronistiska och sammanflätade textslingor... genom det vardagliga livets text, bildens text,

Jordtagningsplats

En av mina jordtagningsplatser i mitten av 1980-talet.
Afrodisias, Turkiet.
Bilderna från 1964, Ara Güler

Life was taking its vengeance on me, and that vengeance consisted merely in coming back, nothing more. Every case of madness involves something coming back. People who are possessed are not possessed by something that just comes but instead by something that comes back. Sometimes life comes back. If in me everything crumbled before that power, it is not because that power was itself necessary an overwhelming one: it in fact had only to come, since it had already become too full-flowing a force to be controlled or contained - when it appeared it overran everything. And then, like after a flood, there floated a wardrobe, a person, a loose window, three suitcases.
And that seemed like Hell to me, that destruction of layers and layers of human archaeology.

Clarice Lispector