Handy

färdig

i twistsömskorgarna
i andningsbubblorna
i amningskuporna
ligger multilagrade berättelser
om en quest
om ett hängivande
om svar som sökt sina frågor
om avskapelse
om tillskapelse
om råkött
om återköttande
om platser där ben möter själ
om fortlöpande infödande
...

ett av de första stygnen:
I en dröm sitter jag med min mamma på en soffa i lokalen där jag brukade styrketräna. Öppna solariebäddar kastar ett isblått sken som bär en röst som frågar varför jag solar i den dåliga solen. Det börjar klia på framsidan av benen. Jag kan dra av långa flagor av hårsäcksperforerad genomskinlig hud. Jag kliar mig genom lager efter lager av hud tills jag når gulvitt ben där en massa stenar sitter inkilade. Jag börjar plocka ut dem en efter en.

...
om stenar som skjuter skott
om materians obändiga lust till förökning
om materian som är medvetande sett utifrån
om medvetande som är materia sett inifrån
om samvetande

Stiching

i en av högarna med ett kvarts sekels anteckningar, tittar ett pappershörn fram med följande ord:
för att hitta hem
SEKRET konst
s/he is a denizen of the night, the spider artist can sew fine stiches in the dark, without even a light, except perhaps the inner radiance s/he herself cast upon the Arc of White that is her material

the net she casts to catch a divine wind is made of that yarn of pearl she draws from her own body, the design spun of and from herself to outwit night and death...
the cleaving, the chasm are patched and mended seam to seam, by the magical stitchery of art...

A spider sewed at night
Without a light
Upon an arc of white.
If ruff it was of dame
Or shroud of gnome,
Himself, himself inform.
Of immortality
His strategy
Was physiognomy.
(Emily Dickinson)