Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus. Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.
She hungered for a different story - one to respell the world she knew
Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instict and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig
Årets enskilda, egenriktade och egenartade pilgrimmande i mina egna ödesdigra spår, hade ett antal stoppord / navelstenar att linda ord- och melodislingor runt.
Ett Ord var Hjärta.
Att pilgrimma är ett spårande samspråkande människa - landskap
Hemkommen fortsätter jag omvandla de genom åren ihopsamlade och samspeglande ordade texterna till ordpärlor.
Jack Kerouac:
“Somewhere along the line I knew there'd be girls, visions, everything; somewhere along the line the pearl would be handed to me.”
Birgitta Trotzig:
"De stumma åren. En ofunnen källa, djupt in djupt ner det dova odefinierbara sorlet. Stengångar i mörkret ledde neråt, sökte mot en klippvägg — besatt av ett enda att nå in till det underliga hjärtljudet en avlägsen vattenåder, sökte utmed den obevekliga väggen uppmärksam på minsta vibration i det stenkalla främmande, minsta tecken som kunde tyda på att det nalkades nu, ett Mysterium. Men en dag var väggen borta — inte nerbruten, bara borta..."
En dag tog sig gruskornet in och den pärlande processen tog sin början. Nu hantlangas det vidare... bultande ordpärlande...
Hjärtat är det mest gåtfulla organet för att njuta, det sublima könet, gemensamt för de två könen...och kanske botort mot den historiska könssjukdomen manlighet/kvinnlighet som utmärker det maskulinistiska (patriarkala) paradigmet.
Snart dansar vi ut Skelettkvinnan där den centrala bilden är hur hjärtat blir den trumma som pulserande återköttar, regenererar livet som efter en lång sjukdom... paradigmskiftar inifrån livets beniga, bärande struktur...
Bild: Eli-Wilde
Idag läser jag i kapitlet Lucretius on sound av Pamela Zinn, i boken Sound and the Ancient Senses. The senses in antiquity, och snappar upp följande hjärtande
Zinn benämner den livskraft som den romerska filosofen Lucretius menar genomsyrar alla varelser, för animus-anima komplexet. Denna livskraft betecknar något som kan jämföras med ett centralt nervsystem, centrerat i hjärtat. Animus är den del av systemet som är koncentrerat i hjärtat medan anima genomsyrar hela systemet.
Jag tänker, jag ränkar; att för arten människa, kan animus-anima komplexet också benämnas det gynadriska varandet, ett livsdugligt pulserande paradigm... A different drum...
A Different Drum ur Passion: Music for The Last Temptation of Christ, är ett album släppt 1989
Den tematiska tråden, äggandet på eggen, som slingrat genom kropp, platser, stygnlingar och ordlingar...och nu senast genom vår rituella dans med dess litterära associationsveck; Baba Yaga la ett ägg...
Idag hade jag tänkt välja ut några stygnlingar för att ansöka till Liljevalchs vårsalong, Jag plockade fram stygnlingen som tillkom på den grekiska ön Limnos i maj.
När jag ser på den, upptäcker jag den äggbärande gestalten som är insydd där... Samma gestaltning som jag sytt ett antal varianter av dessförinnan. Och jag tänker: Nej, ännu inte dags att klippa av denna tematiska tråd för något utställande i kontextlöst sammanhang... Denna tråd ligger långt ifrån i träda.
