Igenkänner alltid j/orden där min mamma föddes, grusande rassla igenom texter skrivna av kvinnor utsprungna ur samma finska jordmån.
Jag går förbi min krympande livs-städade bokhylla och blickfaller på titeln "En bok av kött och ord" av Ulrika Nielsen, född i Nykarleby.
Jag går förbi min krympande livs-städade bokhylla och blickfaller på titeln "En bok av kött och ord" av Ulrika Nielsen, född i Nykarleby.
Jag slår upp boken och vet att jag bara läst dess infogade citat tidigare - ofta räcker det tillsvidare:
“— mitt jag är fritt. Är ämnet för min dårskap, min oro,
min svindel.” Hélène Cixous
“Jag fick en natt när allting uppenbarades för mig.
Hur ska jag nu kunna tala igen?” Sarah Kane
Nu är tillsvidare.
Nu läser jag och j/orden lyckoknastrar under fotsulorna:
FLICKA ELLER POJKE? DET ÄR ETT
SKRIK.
1. Hon skulle skriva, hon skulle fylla en rymd därför att hon älskade på det sättet. Det fanns något våldsamt från första stund. Ibland låtsades hon att hon hade något lyte, hon hade sett en kamrat till far som gick med rakt ben, hon började gå så, utan svikt, gick så i flera dagar. Det hände sig att hon kastade sig på golvet, dunkade huvudet i, vrålade "helt utan orsak", omgiven av mor och syster och bror som kikade ner på henne, sa: vad ska vi göra?
2. Hon föddes snabbt, tycktes skrika redan före hon drevs ut; hon ville inte det, och inte det. Det fanns, skulle jag vilja påstå, "ingen orsak" för henne. Ständigt bultande, missbelåten. Hon skulle ha behövt en ko kanske, den tvetydiga anatomin.
3. Hän står där och hän frågar och hän berättar. Sedan lägger hän sig ner. Det brukar börja lite lugnt och tyst, ibland brukar hän öppna ett fönster och sitta och röka där medan hän ligger på soffan och blundar, då och då berättar hän något oerhört som hänt och de vidgas. Det brukar sluta med att böcker och tidskrifter ligger framme och de bryter in i varandras tal och hän ställer sig upp och sedan fortsätter hän i den ställningen ända tills hän hämtar barnet. Då går hän för att skriva. As a wife has a cow, a love story.
05.55
Ett språk framföds, skriker omedelbart. Patienten har varit vid gott mod, och tålig. Nej, det är ett missförstånd, det var ett överlämnande, det var en gåva, det var en nåd
: kvinnan och kon.
4. Man kan bli befruktad av andras ord, meningar. Det rör sig i skriften, satserna. Det spelar ingen roll om det är en kvinna eller en man; jag fylls, jag föds. Att läsa och att skriva. Att befruktas och att föda. När jag skriver är jag kuk och föderska. Det finns ingen brist; jag behöver ingen. Det svämmar över. Jag kan bara komma och ge, göra mig av med. Det väller upp. Det finns ingenting som är så ödsligt. Kvinna och man, kvinna och kvinna, man och man det rinner. Det som har lästs och det som skall komma att läsas, det som skrivs och det som skall komma att skrivas, det som har levts och det som skall komma att levas; det händer redan nu. Det sväller ända upp i halsen, stegen jag tar blir allt längre, allt ryms i min mun. Jag diar världen, bröst och kuk, mjölk och säd. Hur ska jag skriva det. Om jag inte föder nu när det är dags börjar det att ruttna. Vidgas sluts lider njuter lever sprängs, eller hur var det hon skrev? Jag tror att jag alltid velat ge vika, ge upp -
"Håll huvet mitt, håll tills jag tror att du gör det."
Bild: Agostino Arrivabene
