Årets enskilda, egenriktade och egenartade pilgrimmande i mina egna ödesdigra spår, hade ett antal stoppord / navelstenar att linda ord- och melodislingor runt.
Ett Ord var Hjärta.
Att pilgrimma är ett spårande samspråkande människa - landskap
Hemkommen fortsätter jag omvandla de genom åren ihopsamlade och samspeglande ordade texterna till ordpärlor.
Jack Kerouac:
“Somewhere along the line I knew there'd be girls, visions, everything;
somewhere along the line the pearl would be handed to me.”
Birgitta Trotzig:
"De stumma åren. En ofunnen källa, djupt in djupt ner det dova odefinierbara sorlet. Stengångar i mörkret ledde neråt, sökte mot en klippvägg — besatt av ett enda att nå in till det underliga hjärtljudet en avlägsen vattenåder, sökte utmed den obevekliga väggen uppmärksam på minsta vibration i det stenkalla främmande, minsta tecken som kunde tyda på att det nalkades nu, ett Mysterium. Men en dag var väggen borta — inte nerbruten, bara borta..."
En dag tog sig gruskornet in och den pärlande processen tog sin början. Nu hantlangas det vidare... bultande ordpärlande...
Whitesnake, Heart of Stone:
The other side of midnight,
Before the break of day
Thru' the smoke & mirrors
I saw you look my way
Eyes as sharp as diamonds,
Cutting thru' the pack,
Then you stood before me
Like an Angel dressed in black
Was it just imagination
Playing tricks on my mind
...
...
Hurting to the bone
& when I find you, Baby,
I will carve my name
In your Heart of Stone