Nyss hemkommen från en processande helg inom ramen för ALBAs fredsprojekt. (Allians för läkande berättande i Norden) Jag fortsätter att fullfölja de handlingslinjer jag framdansade under förra årets rituella dans i Turkiet: nedläggande av vapen och avtagandet av gördel/kyskhetsbälte...
Ser i anteckningar jag gjorde innan och på resen dit, en tematik, en kedja: broar, tillit, projektioner, synkroniteter...
I utsagans värld: vindbron är både farbar och ofarbar... När går man över en sådan bro, när den är öppen, eller när den är stängd. Liv. Vatten. Övergång. Undergång... Det synliga. Det osynliga. Detta både och. En vindbro. Omöjlig att beträda. Men jag går över den, litar på den. Ordet är sant. Ordet är falskt.
(Krister Gustavsson)
En av deltagarna berättar om den sökande, den som letar efter det stora svaret, efter grytet av mening, hos gurus, hos experter, i texter... tills slut kommer den sökande till en trasslig skog, där träden växt ihop till en flätad katedral. Den sökande zickzackar sig fram till en glänta där hoan träffar på en kvinna, urgammal som berggrunden. Och frågan ställs: Vad är meningen, var finns den? Det urgammla svaret: Du frågar efter frukten, när frön är det enda som kan ges...
Efter berättelsen gick vi ut för att med ögat fånga en bild som kunde illustrera fröandet för var och en av oss.
Vinden fortfarande vinterrivande. Ögats tårkanals sluss öppnas. Vatten. Ser en betong bro. Under bron, genom bron ett rör. Ur röret en isformation, i smältning, en dans/en danserska som droppe efter droppe faller i spår av tassar.
Återläser:
18/3
Drömmer om en danscirkel jag ska lägga, en självets mandala, en cell, beblandandets framställnings spegel. Gnistrande dansstigar, mönster av vittrade snäckskal. I den flytande centrumplatsens fröform gräver och skyfflar jag undan sand. Avtäcker en snäcka gyllenpärlemo, med två mindre fastklättrande på sig. Sandhögen blir en uppskjutande piedestal som sen omformar sig till en trekantig framställningsform, en bakform.
Drömtid är inte avskild från den fysiska världen. Den är jordens inre puls.
drömtid - sammanfallande tid - skapelsetid
På den dansande, sjungande, talande jorden finns platser som genljuder högre och starkare än andra.
Rytmande platser, levande mandalas där betydelser skapas och dansas. Alstringsrum, tempel(= avskilt område), där livet självt tar plats för att initiera, att fröa - no guru, no teacher, no master... att vi ingår i livets metramorfiserande, att vi är upprinnelseformar för betydelser, speglar... en värld där allt andas klorofyllt.
Själens speglingar av von Franz: den hemlighetsfulla egenskapen hos det mänskliga medvetandet som det innebär att vara en spegel för världen. SPEGEL - Medusa, sjöjungfruns attribut, sagans spegel, den reflekterande huden ...
En beståndsdel i FREDSARBETE är att varje enskild gör sig medveten om sina projektioner... att återta en projektion medför bokstavligen en belastning, men samtidigt också en befriande vidgning av personligheten... jmf C.G. Jung som på en fråga 1954 om han trodde det skulle bli atomkrig svarade: Jag tror det beror på hur många människor som kan stå ut med spänningen mellan motsatser inom sig själva... Om det inte blir nog många och det bryter ut ett sådant krig, är jag rädd att det skulle betyda slutet för vår civilisation...
Som allt, är projicerandet dubbelsidigt, välsignelse och förbannelse... är magi och diskurs...
Naturens/kroppens sam(med)vetande.
Art rörelse: rytm/gest/dans/bild/ljudande/tecken/bokstavsspråk/kullerbytta
utvildning
flesh...
the biosphere as it is experienced and lived from within by the intelligent body — by the attentive human animal who is entirely a part of the world that he, or she, experiences
flesh...
language is the very voice of the trees, the waves and the forest...
(Maurice Merleau-Ponty/David Abram)
Inanna, Lady of the largest heart
Inanna
child of the Moon God
a soft bud swelling
her queen's robe cloaks the slender stem
...
steps, yes she steps her narrow feet
on the furred back
of a wild lapis lazuli bull
and she goes out
white-sparked, radiant
in the dark vault of evening's sky
star-steps in the street
through the gate of wonder...
(Enheduanna 2285- 2250 fvt. Hon den första namngivna författaren.)
Och i genomdränkt förståelse vet jag: Drömmar är dagens svar på morgondagens frågor(Edgar Cayce) ... och är glad över att vara med i ALBAs processande fredsprojekt... nästa cirkelrörelse: mytologisera samtidens stora rörelser för att få en klarare bild o handlingsriktning... : We can't solve problems by using the same kind of thinking we used when we created them... så jag fortsätter dröm- och rytmtänka.
Wolfgang Pauli: Det medvetna låter sig dresseras som en papegoja, så icke det omedvetna.