abjekt tala
Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.
She hungered for a different story - one to respell the world she knew
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.
She hungered for a different story - one to respell the world she knew
onsdag 29 maj 2013
A-MA-SON
ihärdighet och vilja
härdande
uthärdande
ja, inte rör jag mig lättvindligt och inte går det fort
gedigenhet och vilja
inte en sten lämnas ovänd...
läser just nu böcker av Marguerite Rigoglioso, The Cult of Divine Birth in Ancient Greece och Virgin Mother Goddesses of Antiquity, om bland annat amasoner...
ord som speglar och återger många av mina djupaste erfaranden och vidaste kunskapanden...
vilja och tillit
tilltro
inhärdande
åter igen alltid
virginiserar
skriver på fb:
outstretched intertwined navelcorded
in between
alpha and omega
...
picking up the labrys
time to go amazonian again
rotar efter hörlurar i en låda och hittar amasonisk strategi som inte blev verklighet 1995... men nu är satt i rörelse...
Strategin skrev jag i Kvinnohöjdens kursprogram hösten 1995.
A-MA-SON FAS III
Vi är på resande fot. Kanske håller vi på att leva en resehandbok, där vi blandar historiska och arkeologiska "fakta", foto, poetiska visioner m.m., som sedan materialiseras när vi kommer hem.
Och kanske är vi med och dansar - igen.
A long time ago,
the warrior Amazons set up an image
of The Mother of Deities under the shade of a great tree
and there Queen Hippolyta offered sacrifice,
while Amazones danced an armed dance,
the shield dance of the sacred rattles,
beating time upon the ground in unison,
as syrinx flutes sang their songs.
(Callimachus)
söndag 12 maj 2013
House of Tongues
tungors hus
ett omordande av företeelsen bibliotek och betydelsebäraren bok?
omordnar verklighetsseende
MA ter(r)ialitet
tungor av eld
förståelse
löper
längs
ryggraden
dubbelmunnar
onsdag 8 maj 2013
Poesis - en påse Blandord
Wallace Stevens/Jeanette Winterson
Adonis/jag
Poesis är ett sätt
att återlösas
att bli medveten
om den soliditet hos verkligheten som hindrar den att helt lösas upp i de föreställningar som vårt intellekt har gjort sig
poesis är intelligensen i färd med att försvara oss mot oss själva
poesis är till sitt väsen uppenbarelse
uppenbarad natur
Världen är ett likhus där de döda ligger på rad. De döda har inget behov av ord, inga begär som aptiten inte kan tillfredsställa. De döda, deras glupande munnar gapar tomma, deras tungor har slitits ut och hängts upp på tork. Det knastertorra hopskrumpna babblandet från bårhuset. Det tillslutna rum där samma gamla ord varje dag torteras och dödas. de är nöjda med sina döda ord. De ord de inte kan döda kan de förtiga. Det förbigångna ordet. Det outtalade och ohörda Ordet. Det okända ordet som på sitt eget språk är ett främmande språk. ordet i exil, inlåst i det förflutnas vittrade palats, dess glans har falnat, dess tillskyndare är få...
Var och en plockar upp sitt avhuggna huvud. En del säger att de tycker om sitt arbete.
Mun-mot-mun räddning mellan skalden och ordet.
Kyss mig med din munhåla, urholkningen där orden grävs fram, orden som begravts under tiden. Kyss mig med din munhåla och jag ska tala i tungor.
Återvänd dit där orden började och kasta upp dom genom tiden tills de får fäste i en ny mun och åter börjar tala.
Ordet kallar på henne. Ordet som är ande, ordet som är andning, ordet som hänger världen på sin krok.
Ordet kommer när jag kallar, men vem är det som kallar på vem?
Tjutet i vinden är uråldrigt, skriet som kommer före meningen...
jag saknar pulsåder för detta tidevarv
jag skapar en lidelse som liknar chimärans
flämtande
en sten tvår sig i min röst
åt de kvävda klangernas språk
skänker jag sårets röst
för stenen som kommit fjärran ifrån
för den förtorkade världen, för torkan
för tiden som bärs bort på en bår av is
tänder jag sårets eld...
jag lever mellan eld och pest
med mitt språk
jag lever mellan molnen och gnistorna
i en sten som växer, i en bok
som inviger mig i mysterierna och
syndafallet
jorden säger om sina ruiner:
se min sång som återvänder till mig
jag dröms
jag lyssnar: översätt inte ett levande språk till ett dött... jag tror på möjligheten, på återlivningen, på att häva bokstavfieringen, på att smida alfabetet till ett ornamentiskt mönstergaller, en hudtatuering på det levande, språkande, (j)ordande
världsköttet...
Adonis/jag
Poesis är ett sätt
att återlösas
att bli medveten
om den soliditet hos verkligheten som hindrar den att helt lösas upp i de föreställningar som vårt intellekt har gjort sig
poesis är intelligensen i färd med att försvara oss mot oss själva
poesis är till sitt väsen uppenbarelse
uppenbarad natur
Världen är ett likhus där de döda ligger på rad. De döda har inget behov av ord, inga begär som aptiten inte kan tillfredsställa. De döda, deras glupande munnar gapar tomma, deras tungor har slitits ut och hängts upp på tork. Det knastertorra hopskrumpna babblandet från bårhuset. Det tillslutna rum där samma gamla ord varje dag torteras och dödas. de är nöjda med sina döda ord. De ord de inte kan döda kan de förtiga. Det förbigångna ordet. Det outtalade och ohörda Ordet. Det okända ordet som på sitt eget språk är ett främmande språk. ordet i exil, inlåst i det förflutnas vittrade palats, dess glans har falnat, dess tillskyndare är få...
Var och en plockar upp sitt avhuggna huvud. En del säger att de tycker om sitt arbete.
Mun-mot-mun räddning mellan skalden och ordet.
Kyss mig med din munhåla, urholkningen där orden grävs fram, orden som begravts under tiden. Kyss mig med din munhåla och jag ska tala i tungor.
Återvänd dit där orden började och kasta upp dom genom tiden tills de får fäste i en ny mun och åter börjar tala.
Ordet kallar på henne. Ordet som är ande, ordet som är andning, ordet som hänger världen på sin krok.
Ordet kommer när jag kallar, men vem är det som kallar på vem?
Tjutet i vinden är uråldrigt, skriet som kommer före meningen...
jag saknar pulsåder för detta tidevarv
jag skapar en lidelse som liknar chimärans
flämtande
en sten tvår sig i min röst
åt de kvävda klangernas språk
skänker jag sårets röst
för stenen som kommit fjärran ifrån
för den förtorkade världen, för torkan
för tiden som bärs bort på en bår av is
tänder jag sårets eld...
jag lever mellan eld och pest
med mitt språk
jag lever mellan molnen och gnistorna
i en sten som växer, i en bok
som inviger mig i mysterierna och
syndafallet
jorden säger om sina ruiner:
se min sång som återvänder till mig
jag dröms
jag lyssnar: översätt inte ett levande språk till ett dött... jag tror på möjligheten, på återlivningen, på att häva bokstavfieringen, på att smida alfabetet till ett ornamentiskt mönstergaller, en hudtatuering på det levande, språkande, (j)ordande
världsköttet...
tisdag 7 maj 2013
Tanklar och intercoursande
Tanklar har jag använt som beteckning för att tankar är inomkroppsliga handlingar i samklang med den utomkroppsliga världen. Att denna samklang är synkronistisk. Favorit mytografen och analytikern C.G. Jung, definierade synkronitet som en akausal förbindande princip:Det simultana eller närhändande inträffandet av två händelser/texter som hänger samman genom mening, inte genom ett orsak - verkan förhållande.
Ett nu exempel:
Jag ska plocka med den bärbara datorn ut efter att ha skrivit om ärr, om stigmata. När jag lyfter upp datorn från bordet ligger där en diktbok: SPÅDOM av Anna Mattsson. Jag lånade hem den sista dagen jag arbetade som bibliotekarie på Simrishamns bibliotek, och har inte läst den ännu. Jag slår upp boken på måfå och läser:
Stämpel
jag bär en historia
jag döljer den
och täta flammor, nyckeln
är gjuten i ärret
efter ammans ring
jag samlar sköldar inför resan
en böld, ett armborst i min arm
brist och förgifta denna trakten
hemlandet bröt sig in i min tunga
och en morgon hostade jag
människorna flydde mig
det spår mig ett gränskrig, en vit dimma
där portar slås upp och blottar ett fotspår
en brand i hälarna, lagens kallbrand
sjuk är du, sjuk är du
nej inte sjuk, men en bergskedja
över min rygg, som nöts av pilar
jag - det gift en moder såg
jag suger ut betraktaren
ur historien, suger ut iglar
iglar med spädbarns munnar
igenfrusna nyckelhål
andas, jag andas på det
som kunde spegla och skära
mig - en bruten förtrollning
jag intercoursar textradernas
tungor
låter dom rotkyssas
med insamlade väl garvade rader
uppblötta
övermålade
nertryckta
i jord och kropp
jag intercoursar
rullar småsten i munnen
ordslipar
stenvattnar
sammanhang
ordorms
tungor
slingrar samman
intercoursar:
hemlandet bröt sig in i min tunga
och en morgon hostade jag
intercourse
Fosterland av sol och blod
Du rullade in i min tid
Där minnet blodbesudlat ebbar ut
Och avgrunden som en ros sköt skott
I mina inälvor
Mitt liv uppstiget ur
Markerna som slumrar vid
Vid min rot.
Ur detta sår i minnet
Ur denna ebb
Föddes jag
...
(ur Mystisk passage av Maria Lampadaridou-Pothou)
slår upp första sidan i Spådom:
någon kastar sig
och klyver
intercourse
mitt mantra under klivet ut ur
en gång:
du klyvs nu
för det ska du vara tacksam
måndag 6 maj 2013
Wor(l)dlings no explanations...
"If you have been there, no explanation is necessary.
If you have not, then no explanation is possible."
but
there is poesis
at the juncture of word and flesh
"The scar is a text written on the flesh"
translating
fluids
vapour
from the wellspring of poesis
inter
course
dis
course
round
around
stigmata
hole
whole
stigmata
"a scar left by a hot iron"
bee
long
ing
buzzing
shattering
ex
planation
all is
X
cross
over
breeding
Parafrasing both Andrea Dworkin and Franz Kafka in order to highlight stigmata*:
Outercourse
from a
Man-made World
Beyond a certain entrypoint there is no return.
This entrypoint has to be reached.
(*See the introduction to part one in Intercourse by Andrea Dworkin)
onsdag 24 april 2013
Arachne karantän
Föda ut ur Arachnes förbannelse, spindelhamnen…
Alla hoptråcklade historier, som jag har i kroppskokongen…
Inte förrän jag nu börjat skriva, efter att försatt mig i någon form av karantän mellan jobb/arbetslös, eller snarare mellan reklamavbrott/film, märker jag hur spindelfet jag blivit… torsosvullen och slaklemmad … trots att jag tränat minst fyra gånger i veckan på gym…
Det ogestaltade, det outtryckta, det osagda, den oförlösta meningen kroppsför sig alltid…
Uppstirrningskarantän: Måste disciplinera tiden, schemalägga skrivande, företagsutveckling, jobbsökeri, träning, en sak i taget... Kryddat med: Hjälp, nu har jag lämnat det trygga innanförskapet för ett utsatt utanförskap...
Glömde ett tag att disciplinering tillhör reklamavbrottsvärlden inte den riktiga filmen. När jag rollbesätter filmen simultanspelar jag många roller utifrån lust...
mångsaklig
Trådhärvskokong -
Men nu har jag hittat en lös trådända precis vid naveln… alldeles röd är den och glattplatt som tandtråd…
Jag drar…
Föda ut ur Arachnes välsignelse, spindelhamnen...
Myten om Arachne handlar om en ung flicka i Lydien, ett område i Anatolien, som var enastående skicklig i att väva och brodera.Hennes skicklighet kunde mäta sig med Gudinnan Athenas, vilket ledde till en tävling dom emellan. Athena vävde gudarnas glorifiering medan Arachne vävde fram deras missdåd. Gudinnan blev rasande och slet sönder Arachnes väv och den olyckliga flickan hängde sig i sin gördel. Athena kände ett stygn av medlidande när hon såg den döda flickan, som hade vågat utmana en av de odödliga i skicklighet, så hon blåste lätt över liket som då förvandlades till en spindel.
Arachne kunde nu fortsätta att göra det hon var bäst på...
Nu är det här en myt ordsatt under den patriarkala eran... Athena föddes ju ur Zeus huvud efter att han hade svalt, Athenas moder Metis, visheten...
Vissa menar att myten om Arachne är trådfäst i forntida kvinnliga initierings riter... såna fästen är vad jag håller på att levskriva om...
mångsakligt
“There is no agony like having an untold story inside you.”
- Zora Neale Hurston
måndag 22 april 2013
över-, under- eller genomleva
GENOMVRED på mig själv som spasmatiskt håller tand för tunga, odisciplinerar tid och packar magfett runt skapande rörlighet…
Genomvred på de ord jag läser: Faderns Logos Spermatikós återbesökt…
Tänker på sonens fyraårs ord: Sätt inte ord på mig!
Tänker på min kropps alla insatta, påsatta ord … häftklammrade fast
utantill lärde jag mig långa stycken
utanför
utanförlägga sig SJÄLV
kvar blir den sammanhäftade tomma ordpåsen
som sen kan stämplas med färdig institutionaliserad logga
betygsatt
insatt
påsatt
genomvred
ändå
ett tillstånd som tillåter GENOMVRIDNING ut
ur påsliv
till självliv
skälvande
skäl ... själ
Lyssnar på glasmästaren som exemplifierar allt han måste arbeta med för att överleva här på Österlen
Mantra: Man måste ju överleva.
Det är oproportionerligt mycket som ska sväljas för att överleva:
människans förtingligande, kugg- och varufiering,
expertstyre och fördumning,
kön-, ras-, klass- och kunskapshierarkier…
jag har aldrig varit intresserad av att över- eller underleva livet
jag vill mitten
och
GENOMLEVA varje millimeter:
rytmleva
lärleva
skapleva
uppleva
kärleksleva
och vidarleva till dom som kommer efter…
skälvande
stjäla
språktjuva:
Les Voleuses de langue / The Tongue Snatchers
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)