Vis Ut Sis - The Power of Being

My stitchlings are shorthands for long term translations of the dance in between, the running about - the dis-course in the channels connecting materiality and language

...  bear-ing over

Mission
... att genomstygnsleva mönster och av- och ommönstra, konkret och metRaforiskt

The year of pomegranate reconstruction - seed gathering

Den mest omskrivna av alla ätare av granatäpplekärnor är Persefone. Den mest välkända mytversionen  lyder:

En dag när Demeters dotter plockade blommor på en äng med sina väninnor, sprack jorden upp och underjordens härskare Hades, sprängde fram i en vagn dragen av eldsprutande hästar. Han förde bort Persefone och hon blev underjordens drottning. Hennes moder, Demeter, jordbrukets, sädens och brödets gudinna, var otröstlig och hennes sorg förlamade all växt på jorden. Inget grodde på åkrarna och kvinnornas livmödrar var tomma. Zeus, himmelsguden, var den som lovat bort Persefone till Hades, blev tvungen att bryta sitt löfte och han befallde Hades att låta Persefone återförenas med sin moder på jorden. Men innan Hades släppte iväg sin drottning lurade han henne att äta av ett granatäpple. För om man äter av de dödas mat kan man inte lämna dödsriket. Persefone åt bara sex röddrypande kärnor och efter ett kompromissförslag av Zeus bestämdes att Persefone skulle tillbringa sex månader ovan jord och sex månader under jord.

Så klart är detta bara en av många ordliga mytvarianter - den mest hanliga.

En annan mytingång:
2019 var det tyngsta jag packade inför augustiresan till Samos, gudinnan Heras ö, Margaret Atwoods första poesisamling, Double Persephone, självpublicerad och egenhändigt tryckt.

Mitt oändligt sakta sammanstygnade gorgoniska ådernät vibrerade vid läsningen och jag läste högt för statyerna på Heras tempelområde:

Formal Garden

The girl with the gorgon touch
Stretches a glad hand to each
New piper peddling beds of roses
Hoping to find within her reach

At last, a living wrist and arm
Petals that will cruch and fade
But always she meets a marbled flesh
A fixing eye, a stiffened form
Where leaves turns spear along the glade

Behind, a line of statues stands
All white with the same oval white face
And attitude of outstretched hands
Curved in an all-to-perfect grace.

Winterson och Vintergatan

 

Äntligen läge för Wintersonska ord.

"Först är det skogen och inne i skogen gläntan och inne i gläntan stugan och inne i stugan modern och inne i modern barnet och inne i barnet berget.

...

Paracelsus, fysiker, magiker, alkemist, demiurg, deus et omnia ... drevs av ett berg i sin själ.
Vad vet vi om honom? Att han var kort och ful. Att han bar ett överdimensionerat svärd. Att han ville vara en hjälte och såg ut som ett offer. Där var han - en hetsig, härsken, hickande hybrid till man med höfter som en gammal hagga. Så egendomlig var anatomin hos denna vanskapta bel esprit att det fanns de som dristade sig att könsbestämma honom som kvinna.

...
Paracelsus forskade i korrespondenser:'Så som där uppe så och där nere. Vintergatan går genom magen'

...

Detta är teorin.
I begynnelsen var ett fulländat tiodimensionellt universum som klövs i två delar. Medan vårt universum, med tre rumsdimensioner och ett besynnerligt tidsbegrepp, vidgades för att passa vår grovhet, kröp hennes sexdimensionella universum ihop i ensam litenhet.

Detta systeruniversum, kontemplativt, fördolt, väntar oss i vår framtid eftersom det har försmått vårt förgångna. Kanske utgör det symbolen bakom alla våra symboler. Kanske är det Österlandets Mandala och Västerlandets Graal.
...

Antag att skapelseögonblicket och vårt bortslitna universum blev registrerade i våra kroppars stjärnstoft? Vad finns inuti dig? De atom som är du skakades ut från en stjärnexplosion långt innan solsystemet kom till.

Vi är begynnelsen. Vi är före tiden.
Kanhända är det så att vi här i vår provisoriska värld av tudelningar och parvisa motsatser: svart/vitt, gott/ont, himmel/helvete, rovdjur/byte, tvångsmässigt spelar upp vår begynnelses drama, då det som var helt blev kluvet för att söka vinna sin helhet tillbaka.

Ha medlidande med denna lilla blå planet som söker genom tid och rum."

  (Ur prologen till Vintergatan går genom magen av Jeanette Winterson)

Och lite överseende med oss själva, härbärgerande berg och hybridbalanserande på den tunna abjektala linjen, inuti den tunna abjektala hinnan... 

De återförenades sammansmältning
förorsakar ingen smärta
enbart de som inte särats
förgås
                                Rumi

musteri

 

i 

Verk Sam Het

You live in a (church) nymphotek
Where you sleep with voodoo dolls
And you won't give up the search
                                                                       
                                                              Building a mystery, Sarah MacLahan

Re Searching

granatäpplehövdad

de av mina stygnlingar som tillsammans formar The Woman Downstairs
den isärtagbara

sammantaget
är de
en sorts bönemattor
bevittningar
vittringar
av

hon hen han
HÄN
granatäpplehövdad

omarrangerbara 

In my dream I lay her on a blanket
Wild berries strain the fragile dress she wears
She can have my soul and keep it

Woe whispers I - Ve, viskar jag ... art, ord löper trådrätt

 

Woe whispers I, 1988 av Doris Bloom

1992 såg jag den här bilden på Lunds Konsthall. Den reflekterar i bild vad jag erfor fullkroppsligen samma år som bilden målades, 1988, under min årslånga vistelse nära/i den anatoliska grottan som under benämningen Zeus grotta, ekade fram andra namn, andra varanden, andra annanheter
Grottan där jag naglades fast och samtidigt släpptes fri

Övergångsrummet i översättande läge
Möjlighetsrum- och rymd för Nymfer och andra annanheter
För ekande hängivande och hänryckande

Grottan en kunskapandets urform som får oss att förstå alla senare rum

Jag ser

Jag ser hur bergväggarnas stenjättar i en ursprunglig titanisk skapelse dans, genom en våldsam kollision av motsatta krafter, föder elddraken

Jag ser drakens röda hudlösa kött

Jag ser pulserande, ekande ådernät...pythia...shamaran...nymf...telphousa...anaiero...

Jag ser en gnista avsöndras, chimärans eldstunga slår rot

Jag ser hur konturen av hanligheten bleknar i denna honlighetens initierings rymd

Jag ser hur ögonblickets blixt, kairos, splittrar urgrunden

Jag ser hur fågeln spänner ut sina vingar

Jag ser art-tråden löpa genom vertikal tid

Jag flammar uppåt: Ve, viskar jag

Woe whispers I

Ve...Woe... orden löper trådrätt, horisontellt, till Yunus Emre, turkisk poet (1240 - 1321)

I'm Yunus, mystic of sorrow.
Suffering wounds from top to toe.
In the Friend's hand I writhe in woe,
Come see what love has done to me.

Ve... Woe... orden löper trådrätt, horisontellt, till Brita Haugens bok, Völvans stämma. Den nordiska grundberättelsen

Den tredje Guden är Gudinna
Hennes namn är Ve

Ve och väl

Hon är roten till lust
Ack och ve

och till smärta
Det är allt det hon ger

för Ve ger dem sinnen
De hör och ser
de luktar, smakar och känner
Nu kan de mer än att tala om världen

stå utanför och betrakta
Nu kan de V A R A i världen
Sinnena låser upp den

Ve ger inte enbart yttre sinnen
de inre följer med

Det inre örat
det lyssnande örat i hjärtat
Själens väg till sig själv

Det inre ögat
det tredje ögat i pannan
Det ser med slutet öga
mysteriet öppna sig

Den inre näsan
instinkt
ger näsa för mer
än vad som kan mätas och vägas

Den inre smaken
känslan av fyllnad

något annat än utfyllnad

Den inre känslan

intuition

Förnimmandet av
dröm och vision

Jag ser

Credo - att tilltro

Yet if I care to care
force loving into being, then I pry open
all memory's charnel house of sores

                                                Robin Morgan, Credo

Lejonkvinnans hus
Lejonkvinnas benhus - tänker jag
Med ben att återkötta