StenSyster Hillarp

och förstenings frigörandet, släpper inte taget.

Är på jobb och ska förbereda morgondagen. På det städade skrivbordet ligger

Spegel under Jorden från 1982.

Speglande, stadgande ordvadstenar för erfarande
- en gång


BERGTAGEN

Berget ser dig.
Tro inte att du är ensam i berget.
Det har sina månar och solar
fast de glider undan för din blick.
Vem är du nu?
Var inte för säker.
Någon har stämt möte med dig i berget.

En smekning,
ett ögas kyss
är inte detsamma i berget som utanför.
Här väntar dig någon i en djupare tid.
Någon
som du inte visste
att du drömt om.

TÖRNROSA

Äntligen!
Jag stack mig på sländan.

Försteningen har börjat i fötterna.
När den hunnit till knäna ska värken släppa i mellangärdet.
Jag väntar.
Domningen kryper uppåt genom musklerna.

Inga ord kan nå mig.
Det finns inga ord längre.

Prinsen sjunker i kärret.
I vartimmen hör jag hans rop.
Svagare.
Allt svagare.

I tusen år ska stenarna rulla innan de blir runda