Forts vadstenar

Tecknen kvinna, kvinnliga - blåsbälgstecken...

Gyn/Ekologi. Dess tillblivelse genom en sammansmältningsprocess: Veta/handlande/SJÄLVcentrera process.
Mary Daly och hennes spinnande av ny tidsrymd.

This involves the dis-spelling of the mind/spirit/body pollution that is produced out of man-made myths, languages, ritual atrocities, and metarituals such as "scholarship", which erase our Selves...

att avstava sig, avskala och avtäcka källorna till Självets ursprungsrörelser. lyssna till dessa rörelser av ursprungsrörelsen. Involverar att tala fram de nydöpta vaxorden som motsvarar, svarar an till detta djuplyssnande, att tala våra livsord

Gyn/Ekologi är inte den lyssnande resans klimax eller den linjära tidens mål utan ett ljudande trådtema under den labyrintiska resan i det innersta örat, ett oavbrutet fördjupat lyssnande till genljudandet av alla genomgångar - ett finstämmande till ekon, membransvängningar...

Gyn/Ekologi a kind of multidimensional/multiform power of sensing/understanding her environment. This is a woman-identified synaesthesia: en gynestesi
It is a complex way of perceiving the interrelatedness of seemingly disparate phenomena. It is also a pattern-detecting power which may be named positive paranoia. far from being a debilitating "mental desease", this is strengthening and realistic dis - ease in a polluted and destructive environment

gynenergi

Kvinnliga ordvadstenar

Fotfästande ord i slipprig terräng.
Röjer och vadar i årtals anteckningsmassa, inga garantier för ordagrant. Jag har infiltrerat mig:

Hélène Cixous - att komma till skriften. Frukterna från Födelsens träd. Mina tänder " löpte" i vatten. Fiktionens träd - Ät inte av det! - Det är bara en dröm.
Jag stal. Först försiktigt, inte ens en dröm, inte ens en frukt men dess doft , en färg, en smärta som jag inte överlämnade till glömskan...
Obemärkt stjäl jag mig själv...
Dessa pärlor, dessa diamanter, dessa signifikanter som skapar tusen betydelser av en eld.
Smyckeskrinet... alla kvinnor har ett men ofta är det tomt. ofta har hon tappat nycklarna.
Kvinna är den som inte dödar någon i sig själv, den som ger sig sina liv.
Hon skriver för att genomskrida mannen.
Så snart du låter dig föras hinsides reglerna, men kroppen fylld av fruktanglädje, sprider sig orden, glesnar... betydelserna rinner ut, världen som belöper på skinnet exploderar. Medlöperiet får kramp.


Språkets voleuse.
Symbolens poemagogik

Going down to see my sisters

Snart återvänder jag till Turkiet
och min levande jordtagningsplats.

Grottan får oss att förstå alla senare rum.

Berget
MA
Meter

Mykale

benämningen tunnas ut fläckvis
namnets undersida kryper samman
bildar bubblor på bergets sluttningar
inunder slingrar sig bokstavstrådar
fräter hål
i grottans tak
fladdermöss
hukar i ordets skugga
ljudbilden
ekar i grottans hålrum
när vingarna i skymningen
sätter den i dallring
Meuhuehkale

med läpparna utvikta mot klippan
lyssnar jag
hörselgången ekar
av mina steg

tjutet i vinden är uråldrigt
skriket före meningen
systrarna
dunkar pannan
mot hennes spegel

Medusa

Brännpunkt

”I shall go into the forest to find words crowned with lilacs. I shall walk in the clearing and approach the procession of virgin words, then make myself a wedding crown thereof.”

Junivärmen förflyttar min hjärnbassäng närmre sensommarens danshändanden i Turkiet. Nästa danstur i min never ending quest. De antika tempelns innergård var en inhägnad skog. I Didymias orakeltempel... en glänta och en brunn.

Logosmaterialiseringen*: Logos vandring från rytm/gest/dans till bild och till bokstav
Ordens rörelsegestalter tränger sig på oss och vi själva likt strängar kommer i rörelse… ett skrivande som rör sig i ordets utmarker, ett liv i ögats utmark kan enbart gestaltas i det svampiga, i det beblandade, i det allra innersta/yttersta i templets adyton.
*den ordnande principen i universum