ordpärlande forts.

 

Ännu en ordhylsa som förts in i språkande kött och fyllts med erfarande. The Paradise Papers av Merlin Stone, The Suppression of Women’s Rites från 1976. Så här inleds förordet: “How Did it actually happen? How did men initially gain control…”

Jag behåller bilderna ett tag till: “At the very beginning of religion, God was a woman. Do you remember?”

Förlaget Virago grundades av Carmen Callil 1973 som ett feministiskt förlag. Jag hakade på beteckningen Virago som en skepnad att re-member, att åter-lemma, att åter-skapa i mig och i min samtid:

"The name Virago (meaning heroic war-like woman or, as the Thesaurus has it a name for a particular kind of woman: biddy, bitch, dragon, fire-eater, fury, harpy, harridan, hussy, muckraker, scold, she-devil, siren, spitfire, termagant, tigress, vituperator, vixen, wench) signaled the founders’ intent to challenge, entertain, enrich, raise eyebrows and revolutionise the literary landscape."

... för att revolutionera det androcentriska landskapet och för in-lemmande i natur, i det mer-än-mänskliga... åter-ljudande...

En av de behållna bilderna:

Till/h/örandets lovsjungande 2022

'

Ett FB minne från den 28/12 2021 får mig att skriva färdigt det här inlägget, som jag utkastade 28/10.

Minnet:

Finally totally possessed and in possession...

a kind of hearing aid...

Granatäpplet, hörapparaten... sen alltid från själens hjälpmedelscentral ;D)

Organet från årets resor till den grekiska ön Limnos.

Stenörat tillhör gudinnan Artemis. Den finns ovanför en post-bysantinsk fresk från 1600-talet i klostret, Det Stora Lavra, beläget på berget Athos (Agion Oros). Athos ligger mitt emot Limnos och smeks av den nedgående solen. Fresken skildrar en mycket ovanlig bebådelse.Artemis, deltar i det ödesdigra mötet mellan ärkeängeln Gabriel och Jungfru Maria. Hennes deltagande består i att hon skyndar därifrån därifrån med sin slända.

Skuggörat är mitt - lyssnande i efternamnets kluckande mellan sten och vatten

Det är lyssnandet som tonande knyter oss samman

rundgången
den runda dansen
i hörselgångarna
Hefaistos och hans hantlangare

 j/o/rdens formare

(Ön Limnos tillhör Hefaistos, elden, vulkanernas och smedernas gud.)

En örad stygnling från 2018 

De yttre platsspecifika, kunskapande händandena och det inre betydelseangivande; att detta dubbla erfarande lyssnande, tar sig sitt uttryckande och intryckande, i de ordbon twistsömmandet skapar... 

"... den där åsynesgåvan,
det att just vid vägkanten varsna en själ med pärldagg på...
den inre förnimmandet av “den andra”,
delaktigheten i “den andra” skapandet en resonansens gåva,
ett sorts latent ljudfång ..."  

                               Emilia Fogelklou

På våren 2019 drömde jag hur jag såg in i mitt öra, dess blodåder mönstrade tunnel, ser vita flagor, ser en fyrkantig pappersbit jag plockar ut... På den ska jag teckna ett oerHÖRT avlyssnande..., i svängande, pulserande resonans...

re-sounding:

by Rebecca Perry

[4] which will be arrows / which lodge in the thigh of the warrior – ‘Artemis, a goddess herself notorious for the sounds that she makes – if we may just from her Homeric epithets. Athemis is called keladine, derived from the noun kelados which means a loud roaring noise as of wind of rushing water or the tumult of battle. Artemis is also called iocheaira which is usually etymologized to mean ‘”she who pours forth arrows” (from ios meaning “arrow”) but could just as well come from the exclamatory sound io and mean “she who pours forth the cry IO!”.

ett vilt tålamod

 

Påbörjat “inuti stämmandet” inför lördagens rituella dans baserad på den inuitiska berättelsen om Skelettkvinnan. Hon som uppfiskad ur havets djup bara är en tilltrasslad hög av ben.

Läser i Clarissa Pinkola Estées tolkning av berättelsen:" 'A wild patience', as poet Adrienne Rich puts it, is required in order to untangle the bones, to learn the meaning of Lady Death, to have the tenacity to stay with her. It would be a mistake to think that it takes a muscle-bound hero to accomplish this. It does not. It takes a heart that is willing to die and be born and die and be born again and again.” 

Ett vilt tålamod …

Åh, favorit raderna:

A wild patience has taken me this far 

as if I had to bring to shore 

a boat with a spasmodic outboard motor 

old sweaters, nets, spray-mottled books 

tossed in the prow 

some kind of sun burning my shoulder-blades. 

Splashing the oarlocks. Burning through. 

Your fore-arms can get scalded, licked with pain 

in a sun blotted like unspoken anger 

behind a casual mist.

…

but really I have nothing but myself 

to go by; nothing 

stands in the realm of pure necessity 

except what my hands can hold. 

Nothing but myself?... My selves. 

After so long, this answer. 

As if I had always known 

I steer the boat in, simply. 

The motor dying on the pebbles 

cicadas taking up the hum 

dropped in the silence. 

Anger and tenderness: my selves. 

And now I can believe they breathe in me 

as angels, not polarities. 

Anger and tenderness: the spider's genius 

to spin and weave in the same action 

from her own body, anywhere -

even from a broken web. 

Adrienne Rich at age 22, 1951. Photograph by Peter Solmssen 

ordpärlande

 

ordpärlerier för kommande akveduktiska induktioner

ordhylsor som förts in i det språkande köttet

och fyllts:

Maps to Ecstasy (Gabrielle Roth )

Mothers and Amazons (Helen Diner )

Drömtid: Om gränsen mellan det vilda och det civiliserade och

Sedna eller kärleken till livet (Peter Duerr)

The Virgin (Geoffrey Ashe)

The Black Unicorn (Audre Lorde)
Kassandra (Christa Wolf)

Bilder Ordgränser Anima (Birgitta Trotzig)

återkommande drömmar genom åren: ur hudens porer växer långstjälkade blommor, rotfrukter, okända varelser…

klämmer — ordmaskar

sakta rinner trycksvärtan ut...

hjärta av sten

Årets enskilda, egenriktade och egenartade pilgrimmande i mina egna ödesdigra spår, hade ett antal stoppord / navelstenar att linda ord- och melodislingor runt. 

Ett Ord var Hjärta.

Att pilgrimma är ett spårande samspråkande människa - landskap

Hemkommen fortsätter jag omvandla de genom åren ihopsamlade och samspeglande ordade texterna till ordpärlor.

Jack Kerouac:

“Somewhere along the line I knew there'd be girls, visions, everything;
somewhere along the line the pearl would be handed to me.”

Birgitta Trotzig:

"De stumma åren. En ofunnen källa, djupt in djupt ner det dova odefinierbara sorlet. Stengångar i mörkret ledde neråt, sökte mot en klippvägg — besatt av ett enda att nå in till det underliga hjärtljudet en avlägsen vattenåder, sökte utmed den obevekliga väggen uppmärksam på minsta vibration i det stenkalla främmande, minsta tecken som kunde tyda på att det nalkades nu, ett Mysterium. Men en dag var väggen borta — inte nerbruten, bara borta..."

En dag tog sig gruskornet in och den pärlande processen tog sin början. Nu hantlangas det vidare... bultande ordpärlande...

Whitesnake, Heart of Stone:

The other side of midnight,

Before the break of day

Thru' the smoke & mirrors

I saw you look my way

Eyes as sharp as diamonds,

Cutting thru' the pack,

Then you stood before me

Like an Angel dressed in black

Was it just imagination

Playing tricks on my mind
...

Hurting to the bone

& when I find you, Baby,

I will carve my name

In your Heart of Stone

A different drum

 

2010 gräver jag ur anteckningsbergets ordfång:

Hjärtat är det mest gåtfulla organet för att njuta, det sublima könet, gemensamt för de två könen...och kanske botort mot den historiska könssjukdomen manlighet/kvinnlighet som utmärker det maskulinistiska (patriarkala) paradigmet.

Snart dansar vi ut Skelettkvinnan där den centrala bilden är hur hjärtat blir den trumma som pulserande återköttar, regenererar livet som efter en lång sjukdom... paradigmskiftar inifrån livets beniga, bärande struktur...

Bild: Eli-Wilde

Idag läser jag i kapitlet Lucretius on sound av Pamela Zinn, i boken Sound and the Ancient Senses. The senses in antiquity, och snappar upp följande hjärtande

Zinn benämner den livskraft som den romerska filosofen Lucretius menar genomsyrar alla varelser, för animus-anima komplexet. Denna livskraft betecknar något som kan jämföras med ett centralt nervsystem, centrerat i hjärtat. Animus är den del av systemet som är koncentrerat i hjärtat medan anima genomsyrar hela systemet.

Jag tänker, jag ränkar; att för arten människa, kan animus-anima komplexet också benämnas det gynadriska varandet, ett livsdugligt pulserande paradigm... A different drum...

A Different Drum ur Passion: Music for The Last Temptation of Christ, är ett album släppt 1989 

äggandet på eggen

Den tematiska tråden, äggandet på eggen, som slingrat genom kropp, platser, stygnlingar och ordlingar...och nu senast genom vår rituella dans med dess litterära associationsveck; Baba Yaga la ett ägg...

Idag hade jag tänkt välja ut några stygnlingar för att ansöka till Liljevalchs vårsalong, Jag plockade fram stygnlingen som tillkom på den grekiska ön Limnos i maj. 

När jag ser på den, upptäcker jag den äggbärande gestalten som är insydd där... Samma gestaltning som jag sytt ett antal varianter av dessförinnan. Och jag tänker: Nej, ännu inte dags att klippa av denna tematiska tråd för något utställande i kontextlöst sammanhang...
Denna tråd ligger långt ifrån i träda.