Poesis - en påse Blandord

Wallace Stevens/Jeanette Winterson
Adonis/jag

Poesis är ett sätt
att återlösas
att bli medveten
om den soliditet hos verkligheten som hindrar den att helt lösas upp i de föreställningar som vårt intellekt har gjort sig

poesis är intelligensen i färd med att försvara oss mot oss själva

poesis är till sitt väsen uppenbarelse
uppenbarad natur

Världen är ett likhus där de döda ligger på rad. De döda har inget behov av ord, inga begär som aptiten inte kan tillfredsställa. De döda, deras glupande munnar gapar tomma, deras tungor har slitits ut och hängts upp på tork. Det knastertorra hopskrumpna babblandet från bårhuset. Det tillslutna rum där samma gamla ord varje dag torteras och dödas. de är nöjda med sina döda ord. De ord de inte kan döda kan de förtiga. Det förbigångna ordet. Det outtalade och ohörda Ordet. Det okända ordet som på sitt eget språk är ett främmande språk. ordet i exil, inlåst i det förflutnas vittrade palats, dess glans har falnat, dess tillskyndare är få...

Var och en plockar upp sitt avhuggna huvud. En del säger att de tycker om sitt arbete.

Mun-mot-mun räddning mellan skalden och ordet.
Kyss mig med din munhåla, urholkningen där orden grävs fram, orden som begravts under tiden. Kyss mig med din munhåla och jag ska tala i tungor.
Återvänd dit där orden började och kasta upp dom genom tiden tills de får fäste i en ny mun och åter börjar tala.
Ordet kallar på henne. Ordet som är ande, ordet som är andning, ordet som hänger världen på sin krok.
Ordet kommer när jag kallar, men vem är det som kallar på vem?

Tjutet i vinden är uråldrigt, skriet som kommer före meningen...

jag saknar pulsåder för detta tidevarv
jag skapar en lidelse som liknar chimärans
flämtande

en sten tvår sig i min röst
åt de kvävda klangernas språk
skänker jag sårets röst
för stenen som kommit fjärran ifrån
för den förtorkade världen, för torkan
för tiden som bärs bort på en bår av is
tänder jag sårets eld...
jag lever mellan eld och pest
med mitt språk
jag lever mellan molnen och gnistorna
i en sten som växer, i en bok
som inviger mig i mysterierna och
syndafallet

jorden säger om sina ruiner:
se min sång som återvänder till mig

jag dröms
jag lyssnar: översätt inte ett levande språk till ett dött... jag tror på möjligheten, på återlivningen, på att häva bokstavfieringen, på att smida alfabetet till ett ornamentiskt mönstergaller, en hudtatuering på det levande, språkande, (j)ordande
världsköttet...

Tanklar och intercoursande

Tanklar har jag använt som beteckning för att tankar är inomkroppsliga handlingar i samklang med den utomkroppsliga världen. Att denna samklang är synkronistisk. Favorit mytografen och analytikern C.G. Jung, definierade synkronitet som en akausal förbindande princip:Det simultana eller närhändande inträffandet av två händelser/texter som hänger samman genom mening, inte genom ett orsak - verkan förhållande.



Ett nu exempel:
Jag ska plocka med den bärbara datorn ut efter att ha skrivit om ärr, om stigmata. När jag lyfter upp datorn från bordet ligger där en diktbok: SPÅDOM av Anna Mattsson. Jag lånade hem den sista dagen jag arbetade som bibliotekarie på Simrishamns bibliotek, och har inte läst den ännu. Jag slår upp boken på måfå och läser:

Stämpel

jag bär en historia
jag döljer den

och täta flammor, nyckeln
är gjuten i ärret
efter ammans ring

jag samlar sköldar inför resan
en böld, ett armborst i min arm
brist och förgifta denna trakten

hemlandet bröt sig in i min tunga
och en morgon hostade jag
människorna flydde mig

det spår mig ett gränskrig, en vit dimma
där portar slås upp och blottar ett fotspår
en brand i hälarna, lagens kallbrand

sjuk är du, sjuk är du
nej inte sjuk, men en bergskedja
över min rygg, som nöts av pilar

jag - det gift en moder såg
jag suger ut betraktaren

ur historien, suger ut iglar
iglar med spädbarns munnar
igenfrusna nyckelhål

andas, jag andas på det
som kunde spegla och skära
mig - en bruten förtrollning

jag intercoursar textradernas
tungor
låter dom rotkyssas
med insamlade väl garvade rader
uppblötta
övermålade
nertryckta
i jord och kropp

jag intercoursar

rullar småsten i munnen
ordslipar
stenvattnar
sammanhang

ordorms
tungor
slingrar samman

intercoursar:

hemlandet bröt sig in i min tunga
och en morgon hostade jag

intercourse

Fosterland av sol och blod
Du rullade in i min tid
Där minnet blodbesudlat ebbar ut
Och avgrunden som en ros sköt skott
I mina inälvor
Mitt liv uppstiget ur
Markerna som slumrar vid
Vid min rot.

Ur detta sår i minnet
Ur denna ebb
Föddes jag
...
(ur Mystisk passage av Maria Lampadaridou-Pothou)



slår upp första sidan i Spådom:

någon kastar sig
och klyver

intercourse

mitt mantra under klivet ut ur
en gång:
du klyvs nu
för det ska du vara tacksam

Wor(l)dlings no explanations...

"If you have been there, no explanation is necessary.
If you have not, then no explanation is possible."

but

there is poesis

at the juncture of word and flesh

"The scar is a text written on the flesh"

translating
fluids
vapour
from the wellspring of poesis

inter
course

dis
course

round
around

stigmata

hole
whole

stigmata
"a scar left by a hot iron"

bee
long
ing
buzzing
shattering
ex
planation

all is
X

cross
over
breeding

Parafrasing both Andrea Dworkin and Franz Kafka in order to highlight stigmata*:

Outercourse
from a
Man-made World

Beyond a certain entrypoint there is no return.
This entrypoint has to be reached.

(*See the introduction to part one in Intercourse by Andrea Dworkin)

Arachne karantän

Föda ut ur Arachnes förbannelse, spindelhamnen…

Alla hoptråcklade historier, som jag har i kroppskokongen…
Inte förrän jag nu börjat skriva, efter att försatt mig i någon form av karantän mellan jobb/arbetslös, eller snarare mellan reklamavbrott/film, märker jag hur spindelfet jag blivit… torsosvullen och slaklemmad … trots att jag tränat minst fyra gånger i veckan på gym…
Det ogestaltade, det outtryckta, det osagda, den oförlösta meningen kroppsför sig alltid…

Uppstirrningskarantän: Måste disciplinera tiden, schemalägga skrivande, företagsutveckling, jobbsökeri, träning, en sak i taget... Kryddat med: Hjälp, nu har jag lämnat det trygga innanförskapet för ett utsatt utanförskap...
Glömde ett tag att disciplinering tillhör reklamavbrottsvärlden inte den riktiga filmen. När jag rollbesätter filmen simultanspelar jag många roller utifrån lust...
mångsaklig

Trådhärvskokong -
Men nu har jag hittat en lös trådända precis vid naveln… alldeles röd är den och glattplatt som tandtråd…
Jag drar…

Föda ut ur Arachnes välsignelse, spindelhamnen...

Myten om Arachne handlar om en ung flicka i Lydien, ett område i Anatolien, som var enastående skicklig i att väva och brodera.Hennes skicklighet kunde mäta sig med Gudinnan Athenas, vilket ledde till en tävling dom emellan. Athena vävde gudarnas glorifiering medan Arachne vävde fram deras missdåd. Gudinnan blev rasande och slet sönder Arachnes väv och den olyckliga flickan hängde sig i sin gördel. Athena kände ett stygn av medlidande när hon såg den döda flickan, som hade vågat utmana en av de odödliga i skicklighet, så hon blåste lätt över liket som då förvandlades till en spindel.
Arachne kunde nu fortsätta att göra det hon var bäst på...


Nu är det här en myt ordsatt under den patriarkala eran... Athena föddes ju ur Zeus huvud efter att han hade svalt, Athenas moder Metis, visheten...
Vissa menar att myten om Arachne är trådfäst i forntida kvinnliga initierings riter... såna fästen är vad jag håller på att levskriva om...
mångsakligt

“There is no agony like having an untold story inside you.”
- Zora Neale Hurston

över-, under- eller genomleva

GENOMVRED på mig själv som spasmatiskt håller tand för tunga, odisciplinerar tid och packar magfett runt skapande rörlighet…
Genomvred på de ord jag läser: Faderns Logos Spermatikós återbesökt…
Tänker på sonens fyraårs ord: Sätt inte ord på mig!
Tänker på min kropps alla insatta, påsatta ord … häftklammrade fast
utantill lärde jag mig långa stycken
utanför
utanförlägga sig SJÄLV
kvar blir den sammanhäftade tomma ordpåsen
som sen kan stämplas med färdig institutionaliserad logga
betygsatt
insatt
påsatt

genomvred


ändå
ett tillstånd som tillåter GENOMVRIDNING ut
ur påsliv
till självliv
skälvande
skäl ... själ

Lyssnar på glasmästaren som exemplifierar allt han måste arbeta med för att överleva här på Österlen
Mantra: Man måste ju överleva.
Det är oproportionerligt mycket som ska sväljas för att överleva:
människans förtingligande, kugg- och varufiering,
expertstyre och fördumning,
kön-, ras-, klass- och kunskapshierarkier…
jag har aldrig varit intresserad av att över- eller underleva livet
jag vill mitten
och
GENOMLEVA varje millimeter:
rytmleva
lärleva
skapleva
uppleva
kärleksleva
och vidarleva till dom som kommer efter…

skälvande
stjäla

språktjuva:
Les Voleuses de langue / The Tongue Snatchers

Me - a movable incarnated writing libray entity

Hugo Rheinhold's Monkey Statuette


Trying to tag myself with a new professional identity:

A movable incarnated writing libray entity.
(- maybe I should put in keyholding?)


Then of course - I am also thinking about The Library of Babel by Jorge Luis Borges and a mind floating quote by Clarice Lispector:

I'm afraid to start writing to be understood by that imaginary someone, I'm afraid I'll start 'making' a sense, with the same meek madness that up to yesterday was my 'healthy' way of fitting into a system. Will I have the courage to use an undefended heart and go on speaking to nothing and no one? as when a child thinks about nothingness.


Borges' Library of Babel consists of an enormous expanse of interlocking hexagonal rooms, each of which contains the bare necessities for human survival—and four walls of bookshelves... it's a vision of massive information overload and a vision of almost infinite despair, of a longing for coherence and meaning drowned under an impossible weight of incoherence and meaninglessness.

But there is a space, a room...

There are whispers of a mythical 'Crimson Hexagon.' And within this space is contained THE One Book that is the answer or the question to all other books...

The mythical hexagon, the semiotic chora - I can feel the whisper of Julia Kristeva and the dripping through from her Revolution in Poetic Language (1984).


And I know that librarians reaching the chora are honey-mad women... mad for the honey of speech... not maniacs but medusiacs...

Adding the 4th of September 2022: ... are medusiac, wisdom dancers in the veils of Metis

Artist Aganetha Dyck

Dynamiskt vandrande samlagande symfoni...

Begrepp som fastnat och som kan betydelseöverföras: "vandrande äktenskap" som är omvärldens beteckning på de älskanderelationer som Mosoufolkets män och kvinnor ingår.
Övertar begreppet och justerar det till vandrande samlagande.
De ögonblick då förståelsehorisonter, kroppsliga/mentala/själsliga/... vilka horisonter det än gäller, flyter samman. När lagrade livsläsningar samlagas, samtonar...

(I mitt kvinnokroppsliga vinkelseende är institutionellt befrämjat tvåsamhetande, den mest destruktiva och deformerande samhällsorganiseringen...)

Delad vandrande samlagandevision hittar jag i baksidetexten till "Dynamisk symfoni", en samlingsvolym med Artur Lundkvists prosalyriska texter:

"...om ett stort och märkligt prosaverk. Det skulle bli en bok som överbryggade alla genrer, som tillät alla tänkbara textarter och uttryckssätt, en text lika överflödande, motsägelsefull och alstrande som livet självt - en 'dynamisk symfoni'."