Det beblandades transithall

dansar, roterar runt min mittpåle. Snart återresa till min beblandningsplats.
Sen sista resan har jag levt/agerat/upprätthållt hinnan mot ytrörelsevärlden - transithall.
Det öglas och virkas under andhållandet.


Winterson:
Vad det än är som drar ut säkringen och slungar dig över dina livsgränser ut i en fulländad skönhet, om så bara för ett ögonblick, så är det tillräckligt.

Så tacksam för den initiala osäkringen way back...

Winterson:
The alchemist having a saying: Tertium non datur. The third is not given. That is, the transformation from one element into another, from waste matter into best gold is a mystery, not a formula. No one can predict what will form out of the tensions of opposites and effect a healing between them. And so it is with the mind that moves from its prison to a free and vast plain without any movement at all. Something new has entered this process. We can only guess...

Att kullerbytta på stället... denna irenska (irenic) process

Systrar

Dröm över tidens vidöppna gap
systerkyssen
i det beblandade
i Vesca Pisces
i båten
i ögat
i könet


Systerord
Rut Hillarp

Spegel under jorden

Jag söker min syster under jorden i örnarnas gömda bo
Jag söker henne mellan kattens morrhår
och kärrets gnisslande hjul
Jag söker min syster på klippor av flyktiga profiler
och i blåstens snubblande snaror,
under såriga rötter
och svidande moln.
I parkernas tysta skrik
och i råttornas gränd.
Bakom männens svek
bakom alla mina lögner
söker jag min syster
mig själv

Hälsning från Side, granatäpplets stad

I biblioteket hittas ett frankerat vykort:
Bilden framställer hamnen i Side, Turkiet.
De två templen sida vid sida, Athenas och Apollons.


Ett vykort i väntan på text.



Side betyder granatäpple. På hösten 1994 vältrade jag mig i Adonis poesivågor där. Några år innan hade platsen lärt mig: The broken pomergranate is full of stars, himmelska jordeldar
Idag åker jag och lyssnar på Adonis på Louisianas litteraturdagar.



Om en månad går jag igen på granatäpplets strand.





Grönheten

O gröna blixt
O min brud i solen och vansinnet
Klippan har störtat samman över ögonlocken
Så byt ut tingens karta

Jag har kommit till dig från en jord utan himmel
Jag är bräddfull av gud och avgrund
buren av vindar och örnar
Jag invaderar sanden som döljer sådden
och bugar mig inför det annalkande molnet

Så byt ut tingens karta
O min bild i solen och vansinnet
O gröna blixt

House of breath

Bild Chad Wood

Antecknat från fullkropps kunskapandet runt Sopfia, visdomen...

"Vi är alla bärare av öden och legender - vem känner till freskerna på kraniets insida, som ingen har sett."
William Goyens House of breath

Boken inleds med Rimbauds:
"Je est un autre" - Jag är en annan.

"Det finns så lite tid att födas in i ögonblicket."
St John Perse

Söndag går mot kväll och andningens hus krampar. Imorgon arbete och min vision av biblioteket som ett alstrande möjlighetsrum för textmöten (konkreta, ljudande, bildförda, köttiga...) hänger som dammig, spindelväv i revor från fyrkantiga boxar av bly. Institutionaliserade människoliknande gipsavgjutningar rör sig i boxarna. Inkapslade längtelser, som stelnat i rädslohullingar fastnar i mitt kött.

En gång använde jag "mans" teorikilar till att hudflänga mig, av-vetskapa mig. Det var bra.
Nu har jag inte tid att lossa och lirka ut hullingar - det finns så lite tid att födas in i ögonblicket.

Jag läser ingen sammanhängade bok längre. Utled på de raka raderna som marscherar: sida ner och sida ner - vänd - sida ner och sida ner - vänd...
Vänd.
Vill det överaskande, avbrotten, sidor upp...
Vänd.
Måste vränga mitt kranie ut och in. Låta freskerna få liv, andas...
Vänd.
Gå

Blå jakt -97

Re-member.
Återlemmandets sång, fons et origo, för Meditation i rörelse: jordkroppsordkropparjord



Dante's prayer -97
Words and music by Loreena McKennitt

When the dark wood fell before me
And all the paths were overgrown
When the priests of pride say there is no other way
I tilled the sorrows of stone

I did not believe because I could not see
Though you came to me in the night
When the dawn seemed forever lost
You showed me your love in the light of the stars

Cast your eyes on the ocean
Cast your soul to the sea
When the dark night seems endless
Please remember me

Then the mountain rose before me
By the deep well of desire
From the fountain of forgiveness
Beyond the ice and fire

Cast your eyes on the ocean
Cast your soul to the sea
When the dark night seems endless
Please remember me

Though we share this humble path, alone
How fragile is the heart
Oh give these clay feet wings to fly
To touch the face of the stars

Breathe life into this feeble heart
Lift this mortal veil of fear
Take these crumbled hopes, etched with tears
We'll rise above these earthly cares

Cast your eyes on the ocean
Cast your soul to the sea
When the dark night seems endless
Please remember me
Please remember me

Blå jakt

Har gått med i ett globalt interaktivt drömforum modererat av Robert Moss, författaren som praktiserar, utövar och guidar i medvetet och aktivt drömmande.
Slutet av en infångad dröm: Oerhört viktigt att jag kommer ihåg Blå 97.


Under min jakt på vad det kan betyda hamnar jag i anteckningar från - 96:
Vishet - blå
Herman Hesse: alla fenomen är en bild - alla bilder är öppna portar genom vilka själen kan gå in i den inre världen när den är redo. Här är du och jag och allt annat ett. Var människa kommer till en sådan öppen port någon gång i livet, men få går igenom porten eller uppger de sköna illusionerna på den här sidan, för vad vi kan förnimma ligger inom det inres verklighet.

Jag brukar använda Herman Hesse som exempel på en djurtämjare vars frisläppta meningsdjur smyger runt, gömmer sig, ligger på lur och väntar på rätt tillfälle att hoppa på dig i bibliotekets vildvuxna skog.

Jag vet att några av hans meningsdjur högg mig i hälarna när jag som skolkande tonåring gick rätt i biblioteksdjungeln.

Sofia kärlekens visdom, visdomens kärlek

Bild Jake Baddeley


För en tid sedan rituellt dansutforskande av Sofia.
Här en besvärjelse, en åkallan jag länge burit med mig.
Jeanette Winterson ur Konst och lögner:

Älska mig, Sofia, på den tunna remsan av vit sand som skiljer oss från havet

Kyss mig med din munhåla, urholkningen där orden grävs fram, orden som begravts under tiden. Kyss mig med din munhåla och jag ska tala i tungor.