A-MA-SON

ihärdighet och vilja
härdande
uthärdande

ja, inte rör jag mig lättvindligt och inte går det fort
gedigenhet och vilja
inte en sten lämnas ovänd...

läser just nu böcker av Marguerite Rigoglioso, The Cult of Divine Birth in Ancient Greece och Virgin Mother Goddesses of Antiquity, om bland annat amasoner...
ord som speglar och återger många av mina djupaste erfaranden och vidaste kunskapanden...

vilja och tillit
tilltro
inhärdande

åter igen alltid
virginiserar

skriver på fb:
outstretched intertwined navelcorded
in between
alpha and omega
...
picking up the labrys
time to go amazonian again

rotar efter hörlurar i en låda och hittar amasonisk strategi som inte blev verklighet 1995... men nu är satt i rörelse...
Strategin skrev jag i Kvinnohöjdens kursprogram hösten 1995.

A-MA-SON FAS III
Vi är på resande fot. Kanske håller vi på att leva en resehandbok, där vi blandar historiska och arkeologiska "fakta", foto, poetiska visioner m.m., som sedan materialiseras när vi kommer hem.
Och kanske är vi med och dansar - igen.

A long time ago,
the warrior Amazons set up an image
of The Mother of Deities under the shade of a great tree
and there Queen Hippolyta offered sacrifice,
while Amazones danced an armed dance,
the shield dance of the sacred rattles,
beating time upon the ground in unison,
as syrinx flutes sang their songs.
(Callimachus)

House of Tongues

tungors hus
ett omordande av företeelsen bibliotek och betydelsebäraren bok?
omordnar verklighetsseende



MA ter(r)ialitet
tungor av eld
förståelse
löper
längs
ryggraden
dubbelmunnar

Poesis - en påse Blandord

Wallace Stevens/Jeanette Winterson
Adonis/jag

Poesis är ett sätt
att återlösas
att bli medveten
om den soliditet hos verkligheten som hindrar den att helt lösas upp i de föreställningar som vårt intellekt har gjort sig

poesis är intelligensen i färd med att försvara oss mot oss själva

poesis är till sitt väsen uppenbarelse
uppenbarad natur

Världen är ett likhus där de döda ligger på rad. De döda har inget behov av ord, inga begär som aptiten inte kan tillfredsställa. De döda, deras glupande munnar gapar tomma, deras tungor har slitits ut och hängts upp på tork. Det knastertorra hopskrumpna babblandet från bårhuset. Det tillslutna rum där samma gamla ord varje dag torteras och dödas. de är nöjda med sina döda ord. De ord de inte kan döda kan de förtiga. Det förbigångna ordet. Det outtalade och ohörda Ordet. Det okända ordet som på sitt eget språk är ett främmande språk. ordet i exil, inlåst i det förflutnas vittrade palats, dess glans har falnat, dess tillskyndare är få...

Var och en plockar upp sitt avhuggna huvud. En del säger att de tycker om sitt arbete.

Mun-mot-mun räddning mellan skalden och ordet.
Kyss mig med din munhåla, urholkningen där orden grävs fram, orden som begravts under tiden. Kyss mig med din munhåla och jag ska tala i tungor.
Återvänd dit där orden började och kasta upp dom genom tiden tills de får fäste i en ny mun och åter börjar tala.
Ordet kallar på henne. Ordet som är ande, ordet som är andning, ordet som hänger världen på sin krok.
Ordet kommer när jag kallar, men vem är det som kallar på vem?

Tjutet i vinden är uråldrigt, skriet som kommer före meningen...

jag saknar pulsåder för detta tidevarv
jag skapar en lidelse som liknar chimärans
flämtande

en sten tvår sig i min röst
åt de kvävda klangernas språk
skänker jag sårets röst
för stenen som kommit fjärran ifrån
för den förtorkade världen, för torkan
för tiden som bärs bort på en bår av is
tänder jag sårets eld...
jag lever mellan eld och pest
med mitt språk
jag lever mellan molnen och gnistorna
i en sten som växer, i en bok
som inviger mig i mysterierna och
syndafallet

jorden säger om sina ruiner:
se min sång som återvänder till mig

jag dröms
jag lyssnar: översätt inte ett levande språk till ett dött... jag tror på möjligheten, på återlivningen, på att häva bokstavfieringen, på att smida alfabetet till ett ornamentiskt mönstergaller, en hudtatuering på det levande, språkande, (j)ordande
världsköttet...

Tanklar och intercoursande

Tanklar har jag använt som beteckning för att tankar är inomkroppsliga handlingar i samklang med den utomkroppsliga världen. Att denna samklang är synkronistisk. Favorit mytografen och analytikern C.G. Jung, definierade synkronitet som en akausal förbindande princip:Det simultana eller närhändande inträffandet av två händelser/texter som hänger samman genom mening, inte genom ett orsak - verkan förhållande.



Ett nu exempel:
Jag ska plocka med den bärbara datorn ut efter att ha skrivit om ärr, om stigmata. När jag lyfter upp datorn från bordet ligger där en diktbok: SPÅDOM av Anna Mattsson. Jag lånade hem den sista dagen jag arbetade som bibliotekarie på Simrishamns bibliotek, och har inte läst den ännu. Jag slår upp boken på måfå och läser:

Stämpel

jag bär en historia
jag döljer den

och täta flammor, nyckeln
är gjuten i ärret
efter ammans ring

jag samlar sköldar inför resan
en böld, ett armborst i min arm
brist och förgifta denna trakten

hemlandet bröt sig in i min tunga
och en morgon hostade jag
människorna flydde mig

det spår mig ett gränskrig, en vit dimma
där portar slås upp och blottar ett fotspår
en brand i hälarna, lagens kallbrand

sjuk är du, sjuk är du
nej inte sjuk, men en bergskedja
över min rygg, som nöts av pilar

jag - det gift en moder såg
jag suger ut betraktaren

ur historien, suger ut iglar
iglar med spädbarns munnar
igenfrusna nyckelhål

andas, jag andas på det
som kunde spegla och skära
mig - en bruten förtrollning

jag intercoursar textradernas
tungor
låter dom rotkyssas
med insamlade väl garvade rader
uppblötta
övermålade
nertryckta
i jord och kropp

jag intercoursar

rullar småsten i munnen
ordslipar
stenvattnar
sammanhang

ordorms
tungor
slingrar samman

intercoursar:

hemlandet bröt sig in i min tunga
och en morgon hostade jag

intercourse

Fosterland av sol och blod
Du rullade in i min tid
Där minnet blodbesudlat ebbar ut
Och avgrunden som en ros sköt skott
I mina inälvor
Mitt liv uppstiget ur
Markerna som slumrar vid
Vid min rot.

Ur detta sår i minnet
Ur denna ebb
Föddes jag
...
(ur Mystisk passage av Maria Lampadaridou-Pothou)



slår upp första sidan i Spådom:

någon kastar sig
och klyver

intercourse

mitt mantra under klivet ut ur
en gång:
du klyvs nu
för det ska du vara tacksam

Wor(l)dlings no explanations...

"If you have been there, no explanation is necessary.
If you have not, then no explanation is possible."

but

there is poesis

at the juncture of word and flesh

"The scar is a text written on the flesh"

translating
fluids
vapour
from the wellspring of poesis

inter
course

dis
course

round
around

stigmata

hole
whole

stigmata
"a scar left by a hot iron"

bee
long
ing
buzzing
shattering
ex
planation

all is
X

cross
over
breeding

Parafrasing both Andrea Dworkin and Franz Kafka in order to highlight stigmata*:

Outercourse
from a
Man-made World

Beyond a certain entrypoint there is no return.
This entrypoint has to be reached.

(*See the introduction to part one in Intercourse by Andrea Dworkin)