Metraphoring Wor/l/d weaving ...

In 1984 Wor/l/d weaving feminist Mary Daly (1928 – 2010), jumped off the springboard of Aristotle's view that our minds are rooted in wonder, and jumped far beyond:

Women who lust for wisdom become astonished/astonishing. Wondering. As Muses of our own creation, Wonderlusters re-member our Original Powers. Unlike the frozen philosophy that is packaged and stored within academıc refrigerators, Wonderlust moves us always. Our vehicles are often Metaphors.

I anchor my stitched METRApfor, the wor/l/d boat, to her wordlings.


and I have got her urging stiched under my feet:

... to be intellectual in the most direct and daring way,
claiming and trusting the deep correspondence
between the structures/processes of one's own mind
and the structures/processes of reality... to participate in Realizing reason...



and I am dancing them with and into the participating ground...





a new skin for an old story

one way of putting it...

 

From the nıne muses one separated. She came to a hıgh mountaın and spent some time seated there, so that she desıred her own body ın order to become androgynous. She fullfılled her desıre and became pregnant from her desıre...

 

 

DET

Känner platsens mångrytmade puls, denna andande sten och vattenkropp - anad:
denna vridna
detta kött
denna inflätning
bli sten, bli vatten, bli djur - bli fullt ut mänsklig:
pricka mansklighet till mänsklighet


Robert Bringhurst:
Becoming animal an earthly cosmology
Voice: the breath’s tooth.
Thought: the brain’s bone.
Birdsong: an extension
of the beak: Speech:
the antler of the mind


Inger Christensen:

DET söker ett nytt sätt att tala, ett som iscensätter vårt samvaron
mellanvarande med jorden...
ett talavara sätt som blåser upp våra sinnen på vid gavel...

David Abram:

Föreställ dig att meningsfullt tal inte uteslutande är en mänsklig förmåga. Tänk om själva språket som vi idag talar, först uppstod som svar. Inte som en kommunikation med andra av samma art, utan som svar till ett gåtfullt Kosmos som talade i en myriad av tungor långt innan människan fanns till.
Föreställ dig.

Tänk om tankar inte föds inuti den mänskliga skallen utan är kreativitet, en egenskap som tillhör kroppen i sin helhet, och som uppstår spontant i mellanrummet, i sprickan mellan en organism och dess omgivning.

Samhället som knäar inför/under expertiskulten. I den kulten är de meningsbärande strukturerna och mönsterbildningarna onåbara för våra sinnen och abstraktionerna är mera sanna ...

Med varsamma händer måste abstraktionens frukter föras tillbaka in i den levda verkligheten. Att ge näring till den mer än mänskliga matrisen av kroppsliga möten och erfaranden.

DET - anad

The Winds of Orisha

 

En ordlig flytväst way back...





dessa otåliga, högljudda, knuffande, dreglande, storfotade legender och myter som klämmer sig igenom minsta springa...

 

 

 

 

The Winds of Orisha

- Audre Lorde

I

This land will not always be foreign.

How many of its women ache to bear their stories

robust and screaming like the earth erupting grain

or thrash in padded chains mute as bottles

hands fluttering tracts of resistance

on the backs of once lovers

half the truth

knocking in the brain like an angry steampipe

how many

long to work or split open

so bodies venting into silence

can plan their next move?

Tiresias took 500 years they say to progress into woman

growing smaller and darker and more powerful

until nut-like, she went to sleep in a bottle

Tiresias took 500 years to grow into woman

so do not despair of your sons.

II

Impatient legends speak through my flesh

changing this earths formation

spreading

I will become myself

an incantation

dark raucous many-shaped characters

leaping back and forth across bland pages

and Mother Yemonja raises her breasts to begin my labour

near water

the beautiful Oshun and I lie down together

in the heat of her body my truth becomes stronger

Shango will be my brother roaring out of the sea

earth shakes our darkness swelling into each other

warning winds will announce us living

as Oya, Oya my sister my daughter

destroys the crust of the tidy beaches

and Eshu's black laughter turns up the neat sleeping sand.

III

The heart of this country's tradition is its wheat men

dying for money

dying for water for markets for power

over all people's children

they sit in their chains on their dry earth

before nightfall

telling tales as they wait for their time

of completion

hoping the young ones can hear them

earth-shaking fears wreath their blank weary faces

most of them have spent their lives and their wives

in labour

most of them have never seen beaches

but as Oya my sister moves out of the mouths

of their sons and daughters against them

I will swell up from the pages of their daily heralds

leaping out of the almanacs

instead of an answer to their search for rain

they will read me

the dark cloud

meaning something entire

and different.

When the winds of Orisha blow

even the roots of grass

quicken.

 

 

 

INK

 

”the ink is pushing me like rain, like a dry grass fire across the pages.
It leaves writing in me, marks in my flesh, scars filled with ink.” (Kerstin Ekman)

i know by heart, the pristine abode where the nymphs perform their inky tidings...

Rygg mot rygg med berget Mykale

 

På THE orakelplats där ordet fortfarande agerar, är det läge att igen fullcitera en av de vackrast sanna ordspegelbilder jag läst…

Jeanette Winterson - talerätten är din:

Världen är ett likhus där de döda ligger på rad. De döda har inget behov av ord, inga begär som aptiten inte kan tillfredsställa. De döda, deras glupande munnar gapar tomma, deras tungor har slitits ut och hängts upp på tork. Det knastertorra hopskrumpna babblandet från bårhuset. Det tillslutna rum där samma gamla ord varje dag torteras och dödas. De är nöjda med sina döda ord. De ord som de inte kan döda kan de förbigå. Det förbigångna ordet. Det outtalade och ohörda Ordet. Det okända ordet som på sitt eget språk är ett främmande språk. Ordet i exil, inlåst i de förflutnas vittrade palats, dess glans har falnat, dess tillskyndare är få…

Här måste jag som tillskyndare inflika att lyckligtvis finns innanpalats, innantempel – det finns grottor, ursprungsrum som får oss att förstå alla senare rumsbildningar… där finns ekon…

Och det finns botemedel… Winterson – talerätten är din:

Mun-mot-mun räddning mellan skalden och ordet. Kyss mig med din munhåla, urholkningen där orden grävs fram, orden som begravts under tiden. Kyss mig med din munhåla och jag ska tala i tungor.

Ordet och kyssen är ett…

Återvänd dit där orden började och kasta upp dom genom tiden tills de får fäste i en ny mun och åter börjar tala.

Jag är här.

ATT AV/KLÄ SIG BOK

Bokpackar undan, inför kreativ frånvaro… försöker kasta förbrukade ord och deras bärare boken - text läcker och bok faller upp:
 Anais Nin Incestens hus: 
Jag gick in i min egen bok för att få ro…

Tänker på att så klart har böcker för mig varit tillflyktsplatser undan omgivningen (för trång familj, för trång/vrång kultur), utsiktsplatser för att spana in okända (både inre och yttre) terränger, vidgningsplatser för tanke- och fantasiförmåga - kort sagt har läsandet varit en ordling av magiska erfaranden, där svarta krumelurer mot vit bakgrund projicerat ett multiversum på hjärnduken.
Magiska erfaranden av kunskapsanspråk, sagor och poesi.

Tänker på att författaren Octavio Paz som barn drömde om att växa upp och bli en bok.

Tänker på en textrad... wish I could find a book to live in...i en äldre låtgoding, som för mig är en melodiös djuplodande kunskapsteoretisk utforskning av patriarkal kapitalistpraktik, bara mer njutbart förmedlat än i orden jag precis använde:

Look what they've done to my song, MA
Look what they've done to my song
Well, its the only thing I could do half right
It's turning out all wrong MA
Look what they've done to my song

Look what they've done to my brain, MA
Look what they've done to my brain
Yeah, they picked it like a chicken bone
And they think i'm half insane, MA
Look what they've done to my brain

Wish i could find a book to live in
Wish i could find a good book
Cause, if i could find a real good book
I'd never have to come out and look at
Look what they've done to my song

 

Tänker att jag som läsare, jag som tillflyktat, jag som ut- och insiktat och jag som vidgat mig – att som litterär praktiker måste jag kränga av mig bokhöljena och leva en sjungande text.

Jag kastar den ena bokkassen, efter den andra… och öppnar händerna

Bokpackar undan, inför kreativ frånvaro… försöker kasta ännu mera förbrukade ord och deras bärare boken - text läcker och bok faller upp:

Jan Linders bok om Gudrun Åhlberg, bildkonstnär, tecknare och skulptör, född 1921.

Vad händer härnäst?
Hela berget spricker av skratt

Så lyder texten till ett av Gudrun Åhlbergs Kvinnoerfarenhetslandskap, de imaginistiska collagen av poesi och magi hon skapade.

 

Tänker att MA är namnet på gudarnas Moder i Anatolien, bergets moder… en bland många benämningar.
Här hittar du en stenfäst dedikation till henne:

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a2/Anonymous_Dedication_to_the_goddess.jpg