Forts vadstenar

Tecknen kvinna, kvinnliga - blåsbälgstecken...

Gyn/Ekologi. Dess tillblivelse genom en sammansmältningsprocess: Veta/handlande/SJÄLVcentrera process.
Mary Daly och hennes spinnande av ny tidsrymd.

This involves the dis-spelling of the mind/spirit/body pollution that is produced out of man-made myths, languages, ritual atrocities, and metarituals such as "scholarship", which erase our Selves...

att avstava sig, avskala och avtäcka källorna till Självets ursprungsrörelser. lyssna till dessa rörelser av ursprungsrörelsen. Involverar att tala fram de nydöpta vaxorden som motsvarar, svarar an till detta djuplyssnande, att tala våra livsord

Gyn/Ekologi är inte den lyssnande resans klimax eller den linjära tidens mål utan ett ljudande trådtema under den labyrintiska resan i det innersta örat, ett oavbrutet fördjupat lyssnande till genljudandet av alla genomgångar - ett finstämmande till ekon, membransvängningar...

Gyn/Ekologi a kind of multidimensional/multiform power of sensing/understanding her environment. This is a woman-identified synaesthesia: en gynestesi
It is a complex way of perceiving the interrelatedness of seemingly disparate phenomena. It is also a pattern-detecting power which may be named positive paranoia. far from being a debilitating "mental desease", this is strengthening and realistic dis - ease in a polluted and destructive environment

gynenergi

Kvinnliga ordvadstenar

Fotfästande ord i slipprig terräng.
Röjer och vadar i årtals anteckningsmassa, inga garantier för ordagrant. Jag har infiltrerat mig:

Hélène Cixous - att komma till skriften. Frukterna från Födelsens träd. Mina tänder " löpte" i vatten. Fiktionens träd - Ät inte av det! - Det är bara en dröm.
Jag stal. Först försiktigt, inte ens en dröm, inte ens en frukt men dess doft , en färg, en smärta som jag inte överlämnade till glömskan...
Obemärkt stjäl jag mig själv...
Dessa pärlor, dessa diamanter, dessa signifikanter som skapar tusen betydelser av en eld.
Smyckeskrinet... alla kvinnor har ett men ofta är det tomt. ofta har hon tappat nycklarna.
Kvinna är den som inte dödar någon i sig själv, den som ger sig sina liv.
Hon skriver för att genomskrida mannen.
Så snart du låter dig föras hinsides reglerna, men kroppen fylld av fruktanglädje, sprider sig orden, glesnar... betydelserna rinner ut, världen som belöper på skinnet exploderar. Medlöperiet får kramp.


Språkets voleuse.
Symbolens poemagogik

Going down to see my sisters

Snart återvänder jag till Turkiet
och min levande jordtagningsplats.

Grottan får oss att förstå alla senare rum.

Berget
MA
Meter

Mykale

benämningen tunnas ut fläckvis
namnets undersida kryper samman
bildar bubblor på bergets sluttningar
inunder slingrar sig bokstavstrådar
fräter hål
i grottans tak
fladdermöss
hukar i ordets skugga
ljudbilden
ekar i grottans hålrum
när vingarna i skymningen
sätter den i dallring
Meuhuehkale

med läpparna utvikta mot klippan
lyssnar jag
hörselgången ekar
av mina steg

tjutet i vinden är uråldrigt
skriket före meningen
systrarna
dunkar pannan
mot hennes spegel

Medusa

Brännpunkt

”I shall go into the forest to find words crowned with lilacs. I shall walk in the clearing and approach the procession of virgin words, then make myself a wedding crown thereof.”

Junivärmen förflyttar min hjärnbassäng närmre sensommarens danshändanden i Turkiet. Nästa danstur i min never ending quest. De antika tempelns innergård var en inhägnad skog. I Didymias orakeltempel... en glänta och en brunn.

Logosmaterialiseringen*: Logos vandring från rytm/gest/dans till bild och till bokstav
Ordens rörelsegestalter tränger sig på oss och vi själva likt strängar kommer i rörelse… ett skrivande som rör sig i ordets utmarker, ett liv i ögats utmark kan enbart gestaltas i det svampiga, i det beblandade, i det allra innersta/yttersta i templets adyton.
*den ordnande principen i universum

Levrat levnadssvett

På min arbetsplats biblioteket, finns texter insprängda bland bokproduktionens löpande band, som genom pärmarna utstrålar en sorts värme och det luktar svagt runt dom - av ord som färdats i kött och meningarna som rullande vältrat sig i levrat levnadssvett...
Jag uppmanar besökare att kasta recensioner, mest-lästa, nobelpris etc. listan...
Och istället sniffa och treva med öppen handflata längs bokryggarna och stanna när handkänslan säger: Nu, Här... slå upp boken på måfå... fånga citatet som ramlar ur... se vart det vill hän... följa med... blanda samman det levrade med den egna handsvetten och livsrörelsen... samalstra...

Bibliotek är alstringplatser.

En utsöndring, som i tonåren hjälpte till att avsöndra mig och som nu är inkapslad i min levnadsväv:

"... Henrik stod längst ut på strandspetsen, i fotdjupt vatten. Han var vänd ut mot nordväst, mot platsen där floden vidgade sig. Månskenet täckte den i grå silkesglans. Mitt ute i strömfåran hade långa låga dimbankar bildats. medan vi stod och tittade på honom ropade han: 'Hörer du meg?' Mycket högt. Som till någon som befann sig flera kilometer bort på den osynliga bortre stranden. En lång paus. Sedan: 'Jeg er her'..., han hade fallit på knä som inför en syn. Någonting befann sig mycket nära honom, lika synligt för honom som Gustavs mörka huvud, träden och månskenet på löven runt omkring oss var för mig. Jag skulle ha givit tio år av mitt liv för att kunnat ha blickat ut där åt norr inifrån hans huvud- Jag visste inte vad han såg, men jag förstod att det var någonting med sådan kraft, ett sådan mysterium, att det förklarade allt... Han väntade inte på någon visshet. Han levde i den.
Ni har nog förstått att fram till den här punkten i mitt liv hade min inställning varit vetenskaplig, medicinsk, klassificerande. Jag var begränsad av en sorts ornitologisk inställning till människan. Jag tänkte i termer som arter, beteenden, observationer. Här blev jag för första gången i livet osäker......som en blixt från klar himmel tycktes mig alla våra förklaringar, alla våra klassificeringar och härledningar, våra etiologier, bara vara ett tunt nät. Det där stora passiva monstret, verkligheten, var inte längre dött, lätt att handskas med. Det var fullt av mystisk livskraft, nya former, nya möjligheter. Nätet var ingenting, verkligheten bröt igenom det..."'

Ur Illusionisten av John Fowles.

Återknytning

Fullständigt utmanglad till en fäll av bensflisor och sömnsjukt kött efter sonens student. Och inte på grund av förberedelser, matlagning, presentval... vad "man" nu gör, utan för att det är en ritualistisk avvavling. Ett inslörp av den modrande tentaklen. En utvecklad återgång till då innan. Den stora tröttheten över att bistått honom fram till en av samhällets inträdesbiljetter. Studentbetyget. Och att han har erövrat en hemtamhet i vad "man" tycker och tänker. Att han vet (kanske) att "man" har firat kungligt bröllop...
Nu kan jag prata om perversionen betygssystem. Hur vi lärs att godkännanden, bedömmanden, erkännnande etc kommer utifrån. Hur vi avlärs det egna tolkningsföreträdet till oss själva och världen. Symptomatiskt hämtade vi hans betyg från årskurs nio för några veckor sedan.

Nu när den modrande tentaklen rullat ihop sig i navelskålen börjar den treva sig inåt till inhiberade känslor, handlingar...