abjekt tala

Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.




She hungered for a different story - one to respell the world she knew




Fotnavlad

Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instict and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig

onsdag 4 december 2019

återkomst, åtkomst - att komma full cirkel


"Du ska inte längta efter en fulländad lära, utan att fullända dig själv.
Gudomen finns i dig inte i begrepp och böcker."

Att komma fullcirkel.

För en tid sedan hade vi ett möte på Helsingborgs bibliotek. Från hyllorna skulle vi plocka med oss en bok som hade betytt mycket för oss. Jag valde självfallet Herman Hesses Glaspärlespelet. Den satt jag och läste i som tonåring, just på Helsingborgs bibliotek, när jag avvek från lektionerna på gymnasiet. Ett citat från inledningen till Glaspärlespelet har cirkulärt återkommit genom åren och bildat en sorts spiraliserande verksamt verklighetsverktyg:

"... inget undandrar sig lättare en framställning i ord och ingenting är ändå nödvändigare att framställa för människorna, än vissa ting, vilkas existens varken kan bevisas eller är sannolik, men vilka just därigenom att fromma och samvetsgranna människor i viss mån behandlar dem som faktiskt existerande förs ett steg närmare varat och möjligheten att ta gestalt."

"Nothing is harder yet nothing is more necessary, than to speak of certain things whose existence is neither demonstrable nor probable. The very fact that serious and conscientious humans treat them as existing things brings them a step closer to existence and to the possibility of being born."

På mötet öppnade jag boken och ut faller en handskriven lapp med texten:

Jag är full av tillförsikt om
oändligt av mod


Jag tänker att fromhet inte är ett av mina framträdande karaktärsdrag, däremot besitter jag ett samvetsgrant tålamod, och jag tål, jag uthärdar de förödande och förhärligande konsekvenserna av att ha modet, att slå hjärta mot hjärta med varat.

2015 hade jag som bibliotekarie möjlighet att engagera en modig man. Han sjöng bland annat sin låt Glaspärlespelet.



Nyligen läste jag för första gången en betraktelse av Herman Hesse med namnet Hemligheter från 1947. Betraktelsen avslutas med en liten saga av bröderna Grimm:

En föräldralös flicka satt vid stadsmuren och spann; då fick hon se en groda komma fram ur en öppning nedtill på muren. Rask bredde hon ut sin blåa sidenhalsduk bredvid sig, en sådan som grodorna tycker så mycket om och som är det enda de vill krypa upp på. Så snart grodan fick syn på halsduken, vände den om, kom tillbaka bärande på en liten guldkrona, lade ner den och kröp sedan bort igen. Flickan tog upp kronan, den glittrade och var av den finaste guldtråd.
Det dröjde inte länge förrän grodan kom fram en gång till: men när den inte såg kronan längre, kröp den tillbaka och stötte av sorg sitt lilla huvud mot muren så länge krafterna varade, ända tills den låg där död. Om flickan hade låtit kronan ligga, så skulle nog grodan ha hämtat fram ännu flera av sina skatter ur hålet i muren.


tåla mod...
sam veta...

fredag 29 november 2019

Döfött kunskapande

om kunskapandet lider bokstavsdöden och inte iscensätts i pågående liv, i erfarande omvandlingar till vishet, utvecklas akademens och vi transformeras till akadementorer...


Bild: Orozco

Bildfyndlingen hämtad ur den tunna men innehållsstinna volymen, PSYCHE SPEAKS, A Jungian Approach to Self and World av Russell Arthur Lockhart

"... the psyche is the best library because it is alive with what has been (the Song of Memory) and pregnant with the future (the Song of the Muses)"

lördag 19 oktober 2019

Jordtagningsplats

En av mina jordtagningsplatser i mitten av 1980-talet.
Afrodisias, Turkiet.
Bilderna från 1964, Ara Güler





Life was taking its vengeance on me, and that vengeance consisted merely in coming back, nothing more. Every case of madness involves something coming back. People who are possessed are not possessed by something that just comes but instead by something that comes back. Sometimes life comes back. If in me everything crumbled before that power, it is not because that power was itself necessary an overwhelming one: it in fact had only to come, since it had already become too full-flowing a force to be controlled or contained - when it appeared it overran everything. And then, like after a flood, there floated a wardrobe, a person, a loose window, three suitcases.
And that seemed like Hell to me, that destruction of layers and layers of human archaeology
.

Clarice Lispector







tisdag 15 oktober 2019

språkande, sprakande ordhöljen



tonen i det skrivna…
språkets sånglinjer genom orden





Som tysta ljud går segel efter segel.
Men nattens kupa står
och lika öppet står det vida hav
och alla dagar släcker sig i morgonljusning.
Som ett ej slocknat
slår en livsvarm doft
genom mina lemmar
och min hand är full av tavlor att läsa
och nya hjärtan brinner.
Ur Solgrönt



tisdag 1 oktober 2019

Pågående stygnling


Baba Jaga mytens eldfyllda kranium glöder inunder 
palimpsest

bildformen samgestaltar ord

Några av dem:


A Geology Lesson
Here, the sea strains to climb up on the land
and the tree blows dust in a single direction.
The trees bend themselves all one way
and volcanoes explode often
Why is this? Many years back
a woman of strong purpose
passed through this section
and everything else tried to follow
- Judy Grahn

ON my volcano grows the grass,—
A meditative spot,
An area for a bird to choose
Would be the general thought.
How red the fire reeks below,
How insecure the sod—
Did I disclose, would populate
With awe my solitude.
- Emily Dickinson


Stranger still are waters charged with power
to change men's minds as well as bodies.
- Ovid, Metamorphoses