Döfött kunskapande

om kunskapandet lider bokstavsdöden och inte iscensätts i pågående liv, i erfarande omvandlingar till vishet, utvecklas akademens och vi transformeras till akadementorer...

Bild: Orozco

Bildfyndlingen hämtad ur den tunna men innehållsstinna volymen, PSYCHE SPEAKS, A Jungian Approach to Self and World av Russell Arthur Lockhart

"... the psyche is the best library because it is alive with what has been (the Song of Memory) and pregnant with the future (the Song of the Muses)"

Jordtagningsplats

En av mina jordtagningsplatser i mitten av 1980-talet.
Afrodisias, Turkiet.
Bilderna från 1964, Ara Güler

Life was taking its vengeance on me, and that vengeance consisted merely in coming back, nothing more. Every case of madness involves something coming back. People who are possessed are not possessed by something that just comes but instead by something that comes back. Sometimes life comes back. If in me everything crumbled before that power, it is not because that power was itself necessary an overwhelming one: it in fact had only to come, since it had already become too full-flowing a force to be controlled or contained - when it appeared it overran everything. And then, like after a flood, there floated a wardrobe, a person, a loose window, three suitcases.
And that seemed like Hell to me, that destruction of layers and layers of human archaeology.

Clarice Lispector

språkande, sprakande ordhöljen

tonen i det skrivna…

språkets sånglinjer genom orden

Som tysta ljud går segel efter segel.
Men nattens kupa står
och lika öppet står det vida hav
och alla dagar släcker sig i morgonljusning.
Som ett ej slocknat
slår en livsvarm doft
genom mina lemmar
och min hand är full av tavlor att läsa
och nya hjärtan brinner.

Ur Solgrönt

Pågående stygnling

Baba Jaga mytens eldfyllda kranium glöder inunder 
palimpsest

bildformen samgestaltar ord

Några av dem:

A Geology Lesson

Here, the sea strains to climb up on the land

and the tree blows dust in a single direction.

The trees bend themselves all one way

and volcanoes explode often

Why is this? Many years back

a woman of strong purpose

passed through this section

and everything else tried to follow

- Judy Grahn

ON my volcano grows the grass,—

A meditative spot,

An area for a bird to choose

Would be the general thought.

How red the fire reeks below,

How insecure the sod—

Did I disclose, would populate

With awe my solitude.

- Emily Dickinson


Stranger still are waters charged with power
to change men's minds as well as bodies.
- Ovid, Metamorphoses

HÄNDANDE HÄNDER

Händanden kallar jag de rituella kunskapande danssammanhangen jag då och då kallar in till. Officiellt befinner de sig ibland i skuggan av benämningen "kurs". Självfallet finns det traditionellt kursinnehåll att plocka med sig och bli inspirerad av, såsom olika övningar, koreografier, texter m.m., men det är erfarandet i den härvaro som vi utvecklar tillsammans, som är själva händandet.

Till hösten blir det två händanden i Malmö.

Abjektal dans, söndagen den 20/10 Sensus lokal i Malmö, 10 -16. Då kommer vi att dansa myten om Hulupputrädet och den 15/12 10-16 följer Inannas nedstigning.

Eurydikar

Hilda Doolittles Eurydike:    
                

VII

At least I have the flowers of myself,
and my thoughts, no god
can take that;
I have the fervour of myself for a presence
and my own spirit for light;

and my spirit with its loss
knows this;
though small against the black,
small against the formless rocks,
hell must break Before I am lost;

before I am lost
hell must open like a red rose
for the dead to pass.

Drömmarens huvud Lars Widenfalk


Stenspråket som bara hörs i tillstånd utan förståelsefixering
...

GREPPAR ordsten: att överföra till kroppens rörelser

Jag stod framför ett tempel, och inifrån hörde jag en bön. När jag lyssnade mer uppmärksamt kunde jag höra flera röster. Jag tittade in i templet, men såg bara en enda munk sitta där och be. Ur hans kropp kom flera röster. Efter ett andetag rullades åter en djup röst ut som en matta, på vilken andra röster sedan kunde framträda. Han fick röster att röra sig ut ur honom, för att ge klangkroppar åt de berättare som inte hade några egna. I munkens röst kunde till exempel de döda, som inte har några egna resonanskroppar, göra sig hörda.

Efter denna händelse försökte jag själv framställa en röstmatta. Det lyckades inte helt, men för första gången hörde jag medvetet ett antal sidoröster, som sjunger med när jag pratar. Jag började ge akt på sidorösterna när jag talade. Berättandet var inte längre en ersättning för lyssnandet, snarare uppstod berättelsen genom lyssnandet.

Kanske är det örat som är berättelsens organ och inte munnen. Varför skulle annars giftet hällas i Hamlets fars öra och inte i hans mun?

ur
Talisman
Förvandlingar
av Yoko Tawada

TÄNKER:
mångögdadad hud och hjärtats fyrkammrade öra
möjligheten att ögonhöra
stenfågels vingsus

ÖGONFALLER på anteckningslapp:

Chorus of Stones (Nelly Sachs)

When someone lifts us
He lifts in his hand millions of
memories
Which do not dissolve in blood
...