The Winds of Orisha

 

En ordlig flytväst way back...





dessa otåliga, högljudda, knuffande, dreglande, storfotade legender och myter som klämmer sig igenom minsta springa...

 

 

 

 

The Winds of Orisha

- Audre Lorde

I

This land will not always be foreign.

How many of its women ache to bear their stories

robust and screaming like the earth erupting grain

or thrash in padded chains mute as bottles

hands fluttering tracts of resistance

on the backs of once lovers

half the truth

knocking in the brain like an angry steampipe

how many

long to work or split open

so bodies venting into silence

can plan their next move?

Tiresias took 500 years they say to progress into woman

growing smaller and darker and more powerful

until nut-like, she went to sleep in a bottle

Tiresias took 500 years to grow into woman

so do not despair of your sons.

II

Impatient legends speak through my flesh

changing this earths formation

spreading

I will become myself

an incantation

dark raucous many-shaped characters

leaping back and forth across bland pages

and Mother Yemonja raises her breasts to begin my labour

near water

the beautiful Oshun and I lie down together

in the heat of her body my truth becomes stronger

Shango will be my brother roaring out of the sea

earth shakes our darkness swelling into each other

warning winds will announce us living

as Oya, Oya my sister my daughter

destroys the crust of the tidy beaches

and Eshu's black laughter turns up the neat sleeping sand.

III

The heart of this country's tradition is its wheat men

dying for money

dying for water for markets for power

over all people's children

they sit in their chains on their dry earth

before nightfall

telling tales as they wait for their time

of completion

hoping the young ones can hear them

earth-shaking fears wreath their blank weary faces

most of them have spent their lives and their wives

in labour

most of them have never seen beaches

but as Oya my sister moves out of the mouths

of their sons and daughters against them

I will swell up from the pages of their daily heralds

leaping out of the almanacs

instead of an answer to their search for rain

they will read me

the dark cloud

meaning something entire

and different.

When the winds of Orisha blow

even the roots of grass

quicken.

 

 

 

INK

 

”the ink is pushing me like rain, like a dry grass fire across the pages.
It leaves writing in me, marks in my flesh, scars filled with ink.” (Kerstin Ekman)

i know by heart, the pristine abode where the nymphs perform their inky tidings...

Rygg mot rygg med berget Mykale

 

På THE orakelplats där ordet fortfarande agerar, är det läge att igen fullcitera en av de vackrast sanna ordspegelbilder jag läst…

Jeanette Winterson - talerätten är din:

Världen är ett likhus där de döda ligger på rad. De döda har inget behov av ord, inga begär som aptiten inte kan tillfredsställa. De döda, deras glupande munnar gapar tomma, deras tungor har slitits ut och hängts upp på tork. Det knastertorra hopskrumpna babblandet från bårhuset. Det tillslutna rum där samma gamla ord varje dag torteras och dödas. De är nöjda med sina döda ord. De ord som de inte kan döda kan de förbigå. Det förbigångna ordet. Det outtalade och ohörda Ordet. Det okända ordet som på sitt eget språk är ett främmande språk. Ordet i exil, inlåst i de förflutnas vittrade palats, dess glans har falnat, dess tillskyndare är få…

Här måste jag som tillskyndare inflika att lyckligtvis finns innanpalats, innantempel – det finns grottor, ursprungsrum som får oss att förstå alla senare rumsbildningar… där finns ekon…

Och det finns botemedel… Winterson – talerätten är din:

Mun-mot-mun räddning mellan skalden och ordet. Kyss mig med din munhåla, urholkningen där orden grävs fram, orden som begravts under tiden. Kyss mig med din munhåla och jag ska tala i tungor.

Ordet och kyssen är ett…

Återvänd dit där orden började och kasta upp dom genom tiden tills de får fäste i en ny mun och åter börjar tala.

Jag är här.

ATT AV/KLÄ SIG BOK

Bokpackar undan, inför kreativ frånvaro… försöker kasta förbrukade ord och deras bärare boken - text läcker och bok faller upp:
 Anais Nin Incestens hus: 
Jag gick in i min egen bok för att få ro…

Tänker på att så klart har böcker för mig varit tillflyktsplatser undan omgivningen (för trång familj, för trång/vrång kultur), utsiktsplatser för att spana in okända (både inre och yttre) terränger, vidgningsplatser för tanke- och fantasiförmåga - kort sagt har läsandet varit en ordling av magiska erfaranden, där svarta krumelurer mot vit bakgrund projicerat ett multiversum på hjärnduken.
Magiska erfaranden av kunskapsanspråk, sagor och poesi.

Tänker på att författaren Octavio Paz som barn drömde om att växa upp och bli en bok.

Tänker på en textrad... wish I could find a book to live in...i en äldre låtgoding, som för mig är en melodiös djuplodande kunskapsteoretisk utforskning av patriarkal kapitalistpraktik, bara mer njutbart förmedlat än i orden jag precis använde:

Look what they've done to my song, MA
Look what they've done to my song
Well, its the only thing I could do half right
It's turning out all wrong MA
Look what they've done to my song

Look what they've done to my brain, MA
Look what they've done to my brain
Yeah, they picked it like a chicken bone
And they think i'm half insane, MA
Look what they've done to my brain

Wish i could find a book to live in
Wish i could find a good book
Cause, if i could find a real good book
I'd never have to come out and look at
Look what they've done to my song

 

Tänker att jag som läsare, jag som tillflyktat, jag som ut- och insiktat och jag som vidgat mig – att som litterär praktiker måste jag kränga av mig bokhöljena och leva en sjungande text.

Jag kastar den ena bokkassen, efter den andra… och öppnar händerna

Bokpackar undan, inför kreativ frånvaro… försöker kasta ännu mera förbrukade ord och deras bärare boken - text läcker och bok faller upp:

Jan Linders bok om Gudrun Åhlberg, bildkonstnär, tecknare och skulptör, född 1921.

Vad händer härnäst?
Hela berget spricker av skratt

Så lyder texten till ett av Gudrun Åhlbergs Kvinnoerfarenhetslandskap, de imaginistiska collagen av poesi och magi hon skapade.

 

Tänker att MA är namnet på gudarnas Moder i Anatolien, bergets moder… en bland många benämningar.
Här hittar du en stenfäst dedikation till henne:

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a2/Anonymous_Dedication_to_the_goddess.jpg

Anaïs Nins och Birgit Åkessons - framdansande motfröande

Dansande för-frösystrar:

Ur Anaïs Nins 2:a dagbok:

The art of woman must be born in the womb-cells of the mind. She must be the link between the synthetic products of man's mind and the elements.

Man today is like a tree that is withering at the roots. And most women painted and wrote nothing but imitations of phalluses.
The world was filled with phalluses, like totem poles, and no womb anywhere.
I must go the opposite way from Proust who found eternal moments in creation. I must find them in life. My work must be the closest to the life flow.
I must install myself inside of the seed, growth, mysteries.
I must prove the possibility of instantaneous, immediate, spontaneous art.
My art must be like a miracle. Before it goes through the conduits of the brain and becomes an abstraction, a fiction, a lie.
It must be for woman, more like a personified ancient ritual, where every spiritual thought was made visible, enacted, represented.

Det spontana ögonblickets mirakel, upplevande liv - som kan ske i dansen, i den rituella dansen - Erfaranden som kan ge ens rationella livsval förvildande alternativ som en vittring, en doft, ett spår...

Ur Källvattnets mask av Birgit Åkesson:

Dansen synliggör levnadens villkor och kvinnan, föderskan, måste dansa... den intagnas dans är det avgörande, det oundgängliga: dráma

Att kunna dansa verkligheten, ge den fysisk form
Att nå den andre, nå pyton, trädet
och ge den avlidne regnets ansikte
Att hålla gästabud för fåglar, reptiler och vildgäss,
för jorden, vinden och vattnet
med stegrande sinnen i hängivelse åt varat
dansande i den andre
och ge levnaden två stränder

The poem that took the place of a mountain.

There it was, word for word,
The poem that took the place of a mountain.

He breathed its oxygen,
Even when the book lay turned in the dust of his table.

It reminded him how he had needed
A place to go to in his own direction,

How he had recomposed the pines,
Shifted the rocks and picked his way among clouds,

For the outlook that would be right,
Where he would be complete in an unexplained completion:

The exact rock where his inexactness
Would discover, at last, the view toward which they had edged,

Where he could lie and, gazing down at the sea,
Recognize his unique and solitary home.

Wallace Stevens

Nymfolepter

Efter mitt flerledade radikala möte med dels the (m)other och dels med (m)annanheten 1985, blev en av de viktigaste ordspeglarna för detta utdragna möte, Carol P. Christs bok Diving deep and surfacing. Här beskrevs erfarenheter som liknade mina.
Här mötte jag för första gången Adrienne Richs poesi
(för fulltext se föregående inlägg):

No one who survives to speak
new language, has avoided this:
the cutting away of an old force that held her
rooted to an old ground
the pitch of utter loneliness
where she herself and all creation
seem equally dispersed, weightless, her being a cry
to which no echo comes or can ever come.

Men ekon kommer när verkligheten poetiserar, meningar återuppbyggs, nya bildföringar sker och kroppar berörs… allt för att omnamna, att omorda sig själv och världen…

I boken mötte jag också en lika, en annan grott-tagen, Mary Beth Edelson, som i en iscensättning hade ritualiserat in sin kropp i en grotta på Balkan halvön. Grottan tros ha varit platsen för samvarande med ”Gudinnan” under den neolitiska fasen.

Ett av leden i mitt radikala möte med the (m)other, var just inslörpandet, återbördandet till en grotta belägen på Turkiets västkust. Den typen av möte hade i det antika Grekland benämnts som ett fall av nymfolepsi, ianspråktagande av nymferna och ett fullt naturligt tillstånd, om än ovanligt.


Då 1985 lyckades jag inte hitta Edelsons: Pilgrimage/See for yourself: A Journey to a Neolithic Goddess Cave publicerad i Heresies: A Feminist Journal on Art and Politics, 1978. Men idag kan googlandet ta en överallt: och jag ser hur våra erfarenhetsvägar möts i  hennes hybridskapelse, Baubo.

”Min” nymfoleptiska grotta är belägen vid foten av ett berg där det har hittats en mängd Baubofiguriner.