över-, under- eller genomleva

GENOMVRED på mig själv som spasmatiskt håller tand för tunga, odisciplinerar tid och packar magfett runt skapande rörlighet…
Genomvred på de ord jag läser: Faderns Logos Spermatikós återbesökt…
Tänker på sonens fyraårs ord: Sätt inte ord på mig!
Tänker på min kropps alla insatta, påsatta ord … häftklammrade fast
utantill lärde jag mig långa stycken
utanför
utanförlägga sig SJÄLV
kvar blir den sammanhäftade tomma ordpåsen
som sen kan stämplas med färdig institutionaliserad logga
betygsatt
insatt
påsatt

genomvred


ändå
ett tillstånd som tillåter GENOMVRIDNING ut
ur påsliv
till självliv
skälvande
skäl ... själ

Lyssnar på glasmästaren som exemplifierar allt han måste arbeta med för att överleva här på Österlen
Mantra: Man måste ju överleva.
Det är oproportionerligt mycket som ska sväljas för att överleva:
människans förtingligande, kugg- och varufiering,
expertstyre och fördumning,
kön-, ras-, klass- och kunskapshierarkier…
jag har aldrig varit intresserad av att över- eller underleva livet
jag vill mitten
och
GENOMLEVA varje millimeter:
rytmleva
lärleva
skapleva
uppleva
kärleksleva
och vidarleva till dom som kommer efter…

skälvande
stjäla

språktjuva:
Les Voleuses de langue / The Tongue Snatchers

Me - a movable incarnated writing libray entity

Hugo Rheinhold's Monkey Statuette


Trying to tag myself with a new professional identity:

A movable incarnated writing libray entity.
(- maybe I should put in keyholding?)


Then of course - I am also thinking about The Library of Babel by Jorge Luis Borges and a mind floating quote by Clarice Lispector:

I'm afraid to start writing to be understood by that imaginary someone, I'm afraid I'll start 'making' a sense, with the same meek madness that up to yesterday was my 'healthy' way of fitting into a system. Will I have the courage to use an undefended heart and go on speaking to nothing and no one? as when a child thinks about nothingness.


Borges' Library of Babel consists of an enormous expanse of interlocking hexagonal rooms, each of which contains the bare necessities for human survival—and four walls of bookshelves... it's a vision of massive information overload and a vision of almost infinite despair, of a longing for coherence and meaning drowned under an impossible weight of incoherence and meaninglessness.

But there is a space, a room...

There are whispers of a mythical 'Crimson Hexagon.' And within this space is contained THE One Book that is the answer or the question to all other books...

The mythical hexagon, the semiotic chora - I can feel the whisper of Julia Kristeva and the dripping through from her Revolution in Poetic Language (1984).


And I know that librarians reaching the chora are honey-mad women... mad for the honey of speech... not maniacs but medusiacs...

Adding the 4th of September 2022: ... are medusiac, wisdom dancers in the veils of Metis

Artist Aganetha Dyck

Dynamiskt vandrande samlagande symfoni...

Begrepp som fastnat och som kan betydelseöverföras: "vandrande äktenskap" som är omvärldens beteckning på de älskanderelationer som Mosoufolkets män och kvinnor ingår.
Övertar begreppet och justerar det till vandrande samlagande.
De ögonblick då förståelsehorisonter, kroppsliga/mentala/själsliga/... vilka horisonter det än gäller, flyter samman. När lagrade livsläsningar samlagas, samtonar...

(I mitt kvinnokroppsliga vinkelseende är institutionellt befrämjat tvåsamhetande, den mest destruktiva och deformerande samhällsorganiseringen...)

Delad vandrande samlagandevision hittar jag i baksidetexten till "Dynamisk symfoni", en samlingsvolym med Artur Lundkvists prosalyriska texter:

"...om ett stort och märkligt prosaverk. Det skulle bli en bok som överbryggade alla genrer, som tillät alla tänkbara textarter och uttryckssätt, en text lika överflödande, motsägelsefull och alstrande som livet självt - en 'dynamisk symfoni'."

Antändningar...

... gnistverkande... hoppande eldstungor...


brinnandets gåva
livet textar sig fram
meningshakar

vänder på nerramlad bok och läser det uppslagna:
...

En helt annan sak är böckerna i elden: en fruktansvärd syn, nästan som brinnande barn, deras klagan inte mindre genomträngande för att den är ljudlös.

Böckerna i elden vrider sig som om de först i detta smärtans ögonblick förrådde sitt hemliga liv, sin innersta känslighet. De öppnar sig halvt under lågornas angrepp, blottställer sina läppar av papper och låter den förkolna. Det knastrar till av brinnande bokstäver som om de vore myror eller som om sand kastades i lågorna och strax förvandlades till gnistor.
...

Böckerna finns kvar efter branden som stympade eller skadade, förkolnade i kanterna, med sidorna här och var sotade, fläckade eller gulnade som efter rinnande tårar. De vägrar att bli till aska likt uppbrunnet trä, blir på sin höjd till svarta flagor och sjok där texten ännu kan urskiljas, kanske fortfar att glöda där som om det vore en guds utplånliga skrift.
...

brandlukten lämnar aldrig dessa böcker och kommer ständigt att vittna...

(utformat ur Artur Lundkvist "Dynamisk symfoni")

Antända liv

Bibliotekets böcker blankar sig, spegelfar och rutschkanar mig

... nu glidler jag längs Ulf I. Erikssons ordlingar, mjuklandar i fjädrande igenkännande kloskakning:

"För Emilia Fogelklou (född 1878 i Simrishamn) handlar det - från början till slut - om att överskrida gränser, inre och yttre. Spränga formerna, koderna för vår civilisationskulturs dödliv.

Spräcka jagets hölje, overklighetens livstomma skal: Jag fattar det som är olika mig själv. Och hela den övriga världen får nytt skimmer och nya möjligheter... skapelsetillstånd i själen...

Livsbejakelse och "innerlighet"... innanför ordningarnas godtyckliga gränsdragningar och dödsmärkta dualismer; en helhets-erfarenhet.

Levande, inte instängd i "ordskåp", före system och begreppsvärld; illuminationens rymd och "livsbölja" innanför jagets spindelnät, under de om-skrivande, övertäckande bilderna.

incarnated fleshed out library

Old notes to savour with the morning coffee:

The alphabet of my DNA shapes certain words, but the story is not told. I have to tell it myself.
What is it that I have to tell myself again and again?
That there is always a new beginning, a different end.
I can change the story.
I am the story.
Begin...

(Jeanette Winterson)

In my workplace, the library, someone dug up an artwork the other day, and placed it at the information counter. The words on it:
New spring
according to
thy own lust


I am an incarnated fleshed out library...

bröstkorgar

Dagens blickfångst i biblioteket

HJÄRTA

Himlen lyser
en mans bröstkorg öppnas
och ett djurs hjärta
sänks ner i den

Och vi får bevisat
det vi alltid vetat: allt är lekamligt
som fingrar som flätas in i fingrar eller ordet
jag skriver ner och kysser

Måtte djurets hjärta
slå länge i människan
och människan förstå denna händelse
inte som en stöld, utan som ett under



(Steinar Opstad:
Den lyckligaste av alla ensamheter)