Dynamiskt vandrande samlagande symfoni...

Begrepp som fastnat och som kan betydelseöverföras: "vandrande äktenskap" som är omvärldens beteckning på de älskanderelationer som Mosoufolkets män och kvinnor ingår.
Övertar begreppet och justerar det till vandrande samlagande.
De ögonblick då förståelsehorisonter, kroppsliga/mentala/själsliga/... vilka horisonter det än gäller, flyter samman. När lagrade livsläsningar samlagas, samtonar...

(I mitt kvinnokroppsliga vinkelseende är institutionellt befrämjat tvåsamhetande, den mest destruktiva och deformerande samhällsorganiseringen...)

Delad vandrande samlagandevision hittar jag i baksidetexten till "Dynamisk symfoni", en samlingsvolym med Artur Lundkvists prosalyriska texter:

"...om ett stort och märkligt prosaverk. Det skulle bli en bok som överbryggade alla genrer, som tillät alla tänkbara textarter och uttryckssätt, en text lika överflödande, motsägelsefull och alstrande som livet självt - en 'dynamisk symfoni'."

Antändningar...

... gnistverkande... hoppande eldstungor...


brinnandets gåva
livet textar sig fram
meningshakar

vänder på nerramlad bok och läser det uppslagna:
...

En helt annan sak är böckerna i elden: en fruktansvärd syn, nästan som brinnande barn, deras klagan inte mindre genomträngande för att den är ljudlös.

Böckerna i elden vrider sig som om de först i detta smärtans ögonblick förrådde sitt hemliga liv, sin innersta känslighet. De öppnar sig halvt under lågornas angrepp, blottställer sina läppar av papper och låter den förkolna. Det knastrar till av brinnande bokstäver som om de vore myror eller som om sand kastades i lågorna och strax förvandlades till gnistor.
...

Böckerna finns kvar efter branden som stympade eller skadade, förkolnade i kanterna, med sidorna här och var sotade, fläckade eller gulnade som efter rinnande tårar. De vägrar att bli till aska likt uppbrunnet trä, blir på sin höjd till svarta flagor och sjok där texten ännu kan urskiljas, kanske fortfar att glöda där som om det vore en guds utplånliga skrift.
...

brandlukten lämnar aldrig dessa böcker och kommer ständigt att vittna...

(utformat ur Artur Lundkvist "Dynamisk symfoni")

Antända liv

Bibliotekets böcker blankar sig, spegelfar och rutschkanar mig

... nu glidler jag längs Ulf I. Erikssons ordlingar, mjuklandar i fjädrande igenkännande kloskakning:

"För Emilia Fogelklou (född 1878 i Simrishamn) handlar det - från början till slut - om att överskrida gränser, inre och yttre. Spränga formerna, koderna för vår civilisationskulturs dödliv.

Spräcka jagets hölje, overklighetens livstomma skal: Jag fattar det som är olika mig själv. Och hela den övriga världen får nytt skimmer och nya möjligheter... skapelsetillstånd i själen...

Livsbejakelse och "innerlighet"... innanför ordningarnas godtyckliga gränsdragningar och dödsmärkta dualismer; en helhets-erfarenhet.

Levande, inte instängd i "ordskåp", före system och begreppsvärld; illuminationens rymd och "livsbölja" innanför jagets spindelnät, under de om-skrivande, övertäckande bilderna.

incarnated fleshed out library

Old notes to savour with the morning coffee:

The alphabet of my DNA shapes certain words, but the story is not told. I have to tell it myself.
What is it that I have to tell myself again and again?
That there is always a new beginning, a different end.
I can change the story.
I am the story.
Begin...

(Jeanette Winterson)

In my workplace, the library, someone dug up an artwork the other day, and placed it at the information counter. The words on it:
New spring
according to
thy own lust


I am an incarnated fleshed out library...

bröstkorgar

Dagens blickfångst i biblioteket

HJÄRTA

Himlen lyser
en mans bröstkorg öppnas
och ett djurs hjärta
sänks ner i den

Och vi får bevisat
det vi alltid vetat: allt är lekamligt
som fingrar som flätas in i fingrar eller ordet
jag skriver ner och kysser

Måtte djurets hjärta
slå länge i människan
och människan förstå denna händelse
inte som en stöld, utan som ett under



(Steinar Opstad:
Den lyckligaste av alla ensamheter)

Jag läste intressant textskaparinspiration idag: att demontera jaget, att fräta sönder galler...
Tänker på en dröm där en agressiv dvärg, utklädd till en minikopia av någon av de tre musketörerna, lömskt kikar på mig under hattens röda plymer och väser:
Ska hon inte dö snart!?
Drömmen är gammal. Hoppas han/hon växt till sig.

14 juni, lördag

Jag läste en intressant artikel av Edmund Wilson om "Mr Eliot" i The New Yorker för den 24 maj 1958. Wilson skriver om T.S Eliot:
"Om kanske ingen annan diktare är Cocteaus bon mot, att konstnären är ett slags fängelse ur vilket konstverket rymmer, så träffande."
Wilson talar om Eliots inre tvång att skriva, han skrev under tvång - som vi gör.

(Ur Hilda Doolittles Slut på pinan, Minnen av Ezra Pound.)

Whilde visdom

Hittar på mitt tangentbord när jag kommer till biblioteket:
Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan.
av Stefan Whilde.

Det är förvaltningens vaktmästare som lämnat den där.
I fredags hade vi pratat om liv, mening, kunskap, makt...

I min formella inträdesbiljett till biblioteksrummet, magisteruppsatsen, står:

"Den kunskapsteoretiska medvetenhet som XXX efterfrågar i forskarsamfundet anser vi även ska ingå i bibliotekariers proffesionalitet genom att en kunskapsteoretisk hållning tillämpas i förhållande till det konkreta och vardagliga biblioteksarbetet... För oss är det viktigt att ifrågasätta vad vi gör när vi gör som vanligt, när vi utövar inarbetade arbetsrutiner, för i vår diskursiva feminism är inget oskyldigt, i betydelsen, befriat från makt."

Under mina tolv år som bibliotekarie har jag aldrig inom tjänsten, varit involverad i ett lustfyllt och seriöst utforskande samtal om kunskap, språk, mening, vision, erfarande, lust, människovärde, demokrati, kropp...
i förhållande till biblioteket som institution, som samhällelig företeelse...

utom med vaktmästaren...
utom med berättelserna som lever i böcker, filmer, musik, besökare...

Dags att riva sönder biljetter... och sluta förvalta och istället börja alstra och bemakta

Ur Whildes bok:

Visdom gråter när kunskap styr.

Sophia,visdomens honlighet, Celsius bibliotek i Efesos