abjekt tala

Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.




She hungered for a different story - one to respell the world she knew




Fotnavlad

Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instict and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig

måndag 31 oktober 2011

Efterdyning: Paradoxens vagga


Efterdynar Turkiet.
Där det inre och yttre sammanfaller begås själ.
I Artemis tempel där inte mycket är synligt utom en ihopplockad kolumn, en ryggrad, uppförde Anita Berger sin dikt I paradoxens vagga

Jag kommer
jag kommer i alla vatten
minne är jag
i genomsjunkna sjöar
dem jag sökt
hav som stormar mot himlen
bär
med sina stora minnen
tiderna jag andas
och i ett nu
vågor...

- en påminnelse
om splittrad form -
jag fortsätter
vidare
erövrar alla innanvatten
mellan dagens ljus och tårpilarnas hängen
mellan dy och yta

ja, jag kommer i alla
vatten
tider andas genom mig
utan motstånd
flod - ebb
flod - ebb
tills jag åter
föds

söndag 23 oktober 2011

Från hockeyfrilla till hår/tidsförlängning



Skulle klippa av solblekta toppar i Turkiet - resultatet blev en kort hockeyfrilla. Åtgärd: Hårförlängning.
Vaknade i morse men hår ringlande längs ryggraden.
Kom att tänka på Buffy St Marie. Letade bild på henne och tänkte skriva något hårlustigt men kom plötsligt ihåg hur mycket jag lyssnade på Soldier Blue i tonåren.
Nu när jag återlyssnar hör jag en programförklaring för mina senare livsval, för beblandningen:

I'll tell you a story and its a true one and Ill tell it like you understand
And I aint gonna talk like some history maid.

I look out and I see a land.
Young and lovely. Hard and strong
For fifty thousand years we've danced her praises.
Prayed our thanks and we've just begun.

Yes this is my country.
Young and growing.
Free and flowing. See to see.
Yes, this is my country.
Ripe and bearing miracles
in ever pond and tree.
Her spirit walks the high country.
Shes giving free wild samples.
And setting an example how to give.

Yes this is my country
Retching and turning
She is like a baby learning how to live
i can stand upon a hill at dawn
Look all around me.
Feel her surround me.
Soldier blue
Cant you see her life has just begun
Beating inside us. Telling us she's here to guide us.

...
This is my country
And I sprang from her
And I'm learning how to count upon her.
Tall trees and the corn is high country.
I guess I love her.
And I'm learning how to take care of her

When the news stories get me down
I take a drink of freedom
...
It's never long before
I know just why I belong here

Soldier Blue, Soldier Blue
Can't you see that there's another way to love her

... så nu får jag fläta hårförlängningarna, dansa och berätta hennes/bergens/havens/ bilder... ännu MER

onsdag 14 september 2011

ord under sängen


Städar inför resan till platsen där kropp, jord och benämning sammanfaller.
Lååååång ostädning.
Sen resan i juni levt i en transithall.
Eller som en ung novellpristagare skrev:
Hon levde i filmens reklamavbrott.
Reklam från värkligheten.

Under sängen hittar jag
Ted Hughes: Kråka
Uppslagen:

Lillablod

O Lillablod som gömmer dig för bergen bland bergen
Sårad av stjärnor och läckande skugga
Äter den helande jorden.

O Lillablod, lilla benlös, lilla hudlös
Plöjer men en hämplings ben
Skördar vind, tröskar sten.

O lillablod, trummar i en koskalle
Dansar med en myggas fot
Med krokodilens stjärt med elefantens nos.

Bliven så vis bliven så förfärlig
Diar dödens jordiga bröst.

Sitt på mitt finger, sjung i mitt öra, O Lillablod

fredag 9 september 2011

Det beblandades transithall


dansar, roterar runt min mittpåle. Snart återresa till min beblandningsplats.
Sen sista resan har jag levt/agerat/upprätthållt hinnan mot ytrörelsevärlden - transithall.
Det öglas och virkas under andhållandet.


Winterson:
Vad det än är som drar ut säkringen och slungar dig över dina livsgränser ut i en fulländad skönhet, om så bara för ett ögonblick, så är det tillräckligt.

Så tacksam för den initiala osäkringen way back...

Winterson:
The alchemist having a saying: Tertium non datur. The third is not given. That is, the transformation from one element into another, from waste matter into best gold is a mystery, not a formula. No one can predict what will form out of the tensions of opposites and effect a healing between them. And so it is with the mind that moves from its prison to a free and vast plain without any movement at all. Something new has entered this process. We can only guess...

Att kullerbytta på stället... denna irenska (irenic) process

söndag 4 september 2011

Systrar


Dröm över tidens vidöppna gap
systerkyssen
i det beblandade
i Vesca Pisces
i båten
i ögat
i könet


Systerord
Rut Hillarp

Spegel under jorden

Jag söker min syster under jorden i örnarnas gömda bo
Jag söker henne mellan kattens morrhår
och kärrets gnisslande hjul
Jag söker min syster på klippor av flyktiga profiler
och i blåstens snubblande snaror,
under såriga rötter
och svidande moln.
I parkernas tysta skrik
och i råttornas gränd.
Bakom männens svek
bakom alla mina lögner
söker jag min syster
mig själv

onsdag 31 augusti 2011

Hälsning från Side, granatäpplets stad










I biblioteket hittas ett frankerat vykort:
Bilden framställer hamnen i Side, Turkiet.
De två templen sida vid sida, Athenas och Apollons.


Ett vykort i väntan på text.



Side betyder granatäpple. På hösten 1994 vältrade jag mig i Adonis poesivågor där. Några år innan hade platsen lärt mig: The broken pomergranate is full of stars, himmelska jordeldar
Idag åker jag och lyssnar på Adonis på Louisianas litteraturdagar.



Om en månad går jag igen på granatäpplets strand.





Grönheten

O gröna blixt
O min brud i solen och vansinnet
Klippan har störtat samman över ögonlocken
Så byt ut tingens karta

Jag har kommit till dig från en jord utan himmel
Jag är bräddfull av gud och avgrund
buren av vindar och örnar
Jag invaderar sanden som döljer sådden
och bugar mig inför det annalkande molnet

Så byt ut tingens karta
O min bild i solen och vansinnet
O gröna blixt

söndag 28 augusti 2011

House of breath


Bild Chad Wood

Antecknat från fullkropps kunskapandet runt Sopfia, visdomen...

"Vi är alla bärare av öden och legender - vem känner till freskerna på kraniets insida, som ingen har sett."
William Goyens House of breath

Boken inleds med Rimbauds:
"Je est un autre" - Jag är en annan.

"Det finns så lite tid att födas in i ögonblicket."
St John Perse

Söndag går mot kväll och andningens hus krampar. Imorgon arbete och min vision av biblioteket som ett alstrande möjlighetsrum för textmöten (konkreta, ljudande, bildförda, köttiga...) hänger som dammig, spindelväv i revor från fyrkantiga boxar av bly. Institutionaliserade människoliknande gipsavgjutningar rör sig i boxarna. Inkapslade längtelser, som stelnat i rädslohullingar fastnar i mitt kött.

En gång använde jag "mans" teorikilar till att hudflänga mig, av-vetskapa mig. Det var bra.
Nu har jag inte tid att lossa och lirka ut hullingar - det finns så lite tid att födas in i ögonblicket.

Jag läser ingen sammanhängade bok längre. Utled på de raka raderna som marscherar: sida ner och sida ner - vänd - sida ner och sida ner - vänd...
Vänd.
Vill det överaskande, avbrotten, sidor upp...
Vänd.
Måste vränga mitt kranie ut och in. Låta freskerna få liv, andas...
Vänd.