Pågående stygnling

Baba Jaga mytens eldfyllda kranium glöder inunder 
palimpsest

bildformen samgestaltar ord

Några av dem:

A Geology Lesson

Here, the sea strains to climb up on the land

and the tree blows dust in a single direction.

The trees bend themselves all one way

and volcanoes explode often

Why is this? Many years back

a woman of strong purpose

passed through this section

and everything else tried to follow

- Judy Grahn

ON my volcano grows the grass,—

A meditative spot,

An area for a bird to choose

Would be the general thought.

How red the fire reeks below,

How insecure the sod—

Did I disclose, would populate

With awe my solitude.

- Emily Dickinson


Stranger still are waters charged with power
to change men's minds as well as bodies.
- Ovid, Metamorphoses

Att stygna

De mest komplexa inseendena och de mest kunskapande utblickarna, erfordrar de mest infantiliserade uttrycken...


I mina stygnlingar,
i twistsömmens trestygnskorgar ligger meningsormarna, spiral över spiral över...

En sorts Hera, en sorts kvinnlig krigare från mitten av 1980-talet



metRamorf

"... och utspridda vågar
som stjärnor runt fötterna
där kommer solen
vattnet är grönt, vatten är möjlighet
utan skuggor, utan svar, utan någon
jag är fiskerskan
kompassen i magen
riktar mig mot mitt öde
tomhänt
det fulla livet..."

Nära det vilda hjärtat

Clarice Lispector: Nära det vilda hjärtat, ordlingar saxade ur bokens slutsidor och som jag sakta genom åren speglande instygnat... metraforiskt och konḱret:

”Det som reste sig i henne var inte mod, hon var bara substans, mindre än mänsklig. Hur skulle hon kunna vara hjälte och vilja besegra saker? Hon var inte kvinna, hon fanns till och det som fanns inom henne var rörelser som lyfte upp henne i ständig förändring. Kanske hade hon någon gång med sin vilda kraft gjort om luften omkring sig och ingen skulle någonsin märka det, kanske hade hon med sin andning skapat ett nytt ämne utan att veta det, hon bara kände vad hennes lilla kvinnohuvud aldrig skulle kunna förstå.”


det frivilliga huvudoffret
den dränerade och sönderfrätta
tankemakten
avhuggen

frälsande halshuggning
helande klyvning
i

!
i
könssjukdomens variga teckensårs kanter:
manligt, kvinnligt

man, kvinna

emellan

framstöts
framstygnas

ny teckenrymd
nytt levnadsrum

”Skaror av heta tankar sköt upp och spred sig i hennes skrämda kropp och det viktiga med dem var att de dolde en vital impuls, det viktiga med dem var att i samma sekund som de uppstod bildades den blinda och sanna substansen, som växte och sköt upp som en luftbubbla på vattnets yta och nästan sprack…
En dag kommer allt jag gör att vara blint, säkert omedvetet, och det kommer att trampa på mig, på min sanning…, framför allt kommer det att komma en dag då alla mina rörelser kommer att vara skapande och födelse, jag kommer att bryta sönder alla nej som finns inuti mig...

jag ska resa inom mig det jag en dag är, på ett tecken från mig kommer mina vågor att höja sig mäktiga, rent vatten som dränker mina tvivel och mitt medvetande, jag kommer att vara stark som själen hos ett djur och när jag talar kommer jag inte att tala med övervägda och långsamma ord, inte ytligt kända, inte ord fulla av önskan att vara mänskliga, inte det förgångna som gnager på framtiden! det jag säger kommer att ljuda helt och oundvikligt! jag kommer inte att ha plats inne i mig själv för den person som vet att tiden finns, att människorna och dimensionerna finns, jag kommer inte ens att ha plats för någon som märker att jag skapar ögonblick för ögonblick, inte ögonblick för ögonblick: alltid sammansmält, först då kommer jag att leva, först då kommer jag att leva större än när jag var barn, jag kommer att vara brutal och knölig som en sten, jag kommer att vara lätt och otydlig som det man känner men inte förstår, jag kommer att slå över mig själv i vågor…

det räcker med att jag förverkligar mig själv och då kommer ingenting att kunna hindra mig när jag går mot döden utan rädsla, från varje strid eller vila kommer jag att resa mig stark och vacker som en unghäst.”

POEISIS

Slowly I marry her

Kärleken, logos, elden, hoan är alltid havande. En spricka, ett sår, en öppningsgest och förlossningen, in- och utkrängningen, sätts igång och bröllopet förbereds... slowly I married her slowly and bitterly married her love married her body, in boredom and joy slowly I came to her slow and resentfully came to her bed came to her table in hunger and habit came to be fed slowly I married her sanctioned by none with nobody’s blessings, in nobody’s name amid general warnings, amid general scorn came to her fragrance, my nostrils wide came to her greed with seed for a child years in the coming and years in retreat slowly I married her slowly I kneeled and now we are wounded so deep and so well that no one can hurt us except death itself and all through death’s dream I move with her lips the dream is a night but eternal the kiss and slowly I come to her slowly we shed the clothes of our doubting and slowly we wed Leonard Cohen - my favourite psychopomp