I ett tomt bibliotek
hoppas jag på jordiga
ordskred
stenskott
under tiden letar jag mig fram längs ordstenar som jag krafsar fram ur hyllorna:
...
inne bland bröstkorgens ben
återfinns något fornt, som nöter...
Ur En mun av Willy Granqvist (1975)
Ingångsord:
Det man vill närma sig får man
lämna som ett obekant centrum...
(Birgitta Trotzig i ett TV program)
Jag äter bilden av den tioåriga Fröding
jag äter bilden av den tioåriga Fröding
han ser rakt in
i ett ljus som
aldrig kan
finnas
men det finns ändå
det är ett mjukt tyg
säger jag
ett mjukt tyg från
ett gammalt kök på landet
mjukt tyg utanför
förtvivlan
jag säger det
om och om igen
mjukt tyg där man
kan följa fibrerna
och fönstret slår upp
barnet sträcker in handen
och griper tyget
ögonblicket före förtvivlan
jag äter
bilden av
Gustaf tio år
på väg ut ur sitt
rena ansikte
han leker med stenar
från stranden
han gör dikter av
stenarnas tystnad
sen tappar han stenarna
sen är stenarna bara kalla
han måste andas på dom
tills dom svarar igen
han sitter redan
tioårig
i den väldiga bädden
med ett sjukt skägg
som täcker det mjuka
barnansiktet
han sköljer sig
i spegeln
han sköljer
gossens nakna judiska blick
och gör dikter av den
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar