Jag läste intressant textskaparinspiration idag: att demontera jaget, att fräta sönder galler...
Tänker på en dröm där en agressiv dvärg, utklädd till en minikopia av någon av de tre musketörerna, lömskt kikar på mig under hattens röda plymer och väser:
Ska hon inte dö snart!?
Drömmen är gammal. Hoppas han/hon växt till sig.

14 juni, lördag

Jag läste en intressant artikel av Edmund Wilson om "Mr Eliot" i The New Yorker för den 24 maj 1958. Wilson skriver om T.S Eliot:
"Om kanske ingen annan diktare är Cocteaus bon mot, att konstnären är ett slags fängelse ur vilket konstverket rymmer, så träffande."
Wilson talar om Eliots inre tvång att skriva, han skrev under tvång - som vi gör.

(Ur Hilda Doolittles Slut på pinan, Minnen av Ezra Pound.)