det vita, det röda, det svarta
flicka moder kärring
ingen kronologi utan samtvinnade navelstränglade
fästade i varandets hjärta...
På ett arbetsmöte i veckan under rubriken psykosocial arbetsmiljö, tog jag upp att jag inte hade beviljats tjänstledigt till hösten. Berättade om mitt tvestjärtsliv, att leva i en kalenderkronologisk tid parallellt med en vågtid, blodets ebb och flod i min kvinnokropp. Och att jag inför klimakteriets upphettningsvåg beslutat att surfa vågen fullt ut... avskala mig, avflaga och avsäga mig föreställningen. Det kalenderkronologiska kan jag, använder, verktyggör men allt verkligt i mitt liv har skett i ett överlämnande, i ett hängivande åt vågtiden.
Och att det fulla vågridandet självfallet slirat till mitt fokus i den kalenderkronologiskt uppbyggda institutionen.
waves are coming in...
Stolt över att kunna härbergera en annantydighet mitt inne i en kultur, formad utifrån den manliga kroppen, manskligheten, i vetskap om att förändring sker i det lilla...
Bilden Charles Estienne 1545 - lär föreställa kroppen efter en fransk kvinna Columba Chartry, som uppgavs ha varit havande i 28 år och burit ett förstenat foster i livmodern. På bilden tre foster A, B, C: flicka, moder, kärring eller tvärtom.