äpple och kackerlacka, utbytbara regalier

“A complete life may be one ending in so full identification
with the non-self that there is no self to die.”

Orden från konsthistorikern Bernard Berenson, som i bilden vid fyllda nittio, besökte Borghese-galleriet i Rom, 1955.

Orden utgör mottot för Clarice Lispectors verk, Passionen enligt G.H.
En essens ur texten:

"The cockroach and I were not in the presence of a law to which we owed obedience: we were the ignored law itself which we obeyed. The renewed originality of the sin is this: I have to carry out my own unknown law, and if I don't carry out my unknowing, I shall be sinning originally against life. In the garden of Eden, who was the monster and who was not?"

Passionen i att införliva den förbjudna frukten eller den föraktade insekten. Den frestande njutningen. Frestelsen att direkt ta del av källan. Frestelsen att direkt ta del av Lagen bortom lagarna.

Passionens (paixão) klimax; en plågsam, sönderslitande fysisk och känslomässig smärta...

och en jublande honlig jouissance — j’ouis sens — där mening hörs... genljudande... till/h/örande...

Min billiga oersättliga kopia av Venus Victrix (den segrande Venus). Ömsesidig besittning under 35 år.

A Goddess on a mountain top

Was burning like a silver flame...

Tankeväckande inramning i videon för jungianer, freudianer och andra som hänger i lianer (kunde inte låta bli ;D))) kan analysera... Inramningen: Burar där apor svingar sig runt... Scenen som klippt ur en stor dröm jag haft en gång.

Kärleken begär att detta tal ska dansas fram

Vår mittpunkt för dansen, en stygnling från den 16 januari, inspirerad av 
förmödrars framstygnande av livskraft, väki, i synnerhet
honlighets makten... äggande "on the edge"

Den 1 mars samtalade vi runt temat Hemligheter på vägen och dansade fram den mest uppenbara, och därmed också den mest lätt förbisedda hemligheten: kärleken.

Kärleken som hemlighetstillstånd i den betydelse poeten Novalis tecknade: Ett tillstånd där åtskillnaden mellan människa och värld slätas ut, så att världen kan avteckna sig själv genom människans medvetande.

Vår cirkel med tretton deltagare, slingrade sig runt och mellan orden i Leonard Cohens musik. Och för mig blev det kristallklart att orsaken till att jag helst skapar danshändanden till musik med poetiska texter, är att detta utgör en motrörelse mot språkets förtingligande, mot ordstenandet av det levande, pulserande, köttiga livet. Från bokstavlighet till kroppstalighet.

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av råjursklövar i snön.
Språk men inga ord.
                                       Tomas Tranströmer

I vår dansande cirkels mandala, på dess tröskgolv, avskalas stelnade läpprörelse-ord och deras pulserande innanmäten översätts till kropp.

I varje ord pulserar ett hjärta.
                   Clarice Lispector

Lispectors djuphavsfiske i språket, själen, filosofin, kärleken, konsten, går bakom ordens fasader. Avskinnar...

Leonard Cohen och Clarice Lispector förenas i ett sprakande, språkande Halleluja:
Han:

Men lyssna käraste, kärleken är inte nån sorts segermarsch
Den är ett kallt, det är ett sprucket Halleluja

Hon:
Det är med en sådan innerlig glädje. Det är ett sådant halleluja. Halleluja, ropar jag, halleluja som smälter samman med separationssmärtans allra mörkaste mänskliga tjut, men som trots det är ett skrik av djävulsk lycka. För ingen håller mig tillbaka längre. Jag har fortfarande kvar min förmåga att resonera förnuftigt - jag har läst, matematik, som är förnuftets vansinne - men nu är det plasman jag vill ha - jag vill livnära mig direkt av placentan. Jag är en smula rädd, fortfarande rädd att ge mig hän eftersom nästa ögonblick är det okända. Skapas nästa ögonblick av mig? eller skapar det sig självt?

Detta samstämda halleluja för det levande språket, kärlekens tal, kan placentreras rakt ner till 1200-talet och den dansande kärlekens poet, Jalal ud-din Rumi:

Genom din kärlek är alla mina hårstrån vers och poesi,
Genom din smak är hela min kropp ett honungsfyllt fat.

...

Kärleken begär att detta tal ska fram;
när nu spegeln teg, vad var det den förnam?
Vet du varför hjärtats spegel inget gav?
Från dess yta inte rosten slipats av.

Kära vänner, lyss till vad som här förtäljs:

sanningen om det som i vårt hjärta dväljs!

I förhållande till Rumis ord kan de danshändanden jag initierar, ses som en sorts rostbekämpning...

 

Jordtagningsplats

En av mina jordtagningsplatser i mitten av 1980-talet.
Afrodisias, Turkiet.
Bilderna från 1964, Ara Güler

Life was taking its vengeance on me, and that vengeance consisted merely in coming back, nothing more. Every case of madness involves something coming back. People who are possessed are not possessed by something that just comes but instead by something that comes back. Sometimes life comes back. If in me everything crumbled before that power, it is not because that power was itself necessary an overwhelming one: it in fact had only to come, since it had already become too full-flowing a force to be controlled or contained - when it appeared it overran everything. And then, like after a flood, there floated a wardrobe, a person, a loose window, three suitcases.
And that seemed like Hell to me, that destruction of layers and layers of human archaeology.

Clarice Lispector

Biblioteks fyndlingar

Tillbaka i bibliotekets ordväxtlighet.
De första fyndlingarna:

Fyndling 1

Ingångscitatet till Merethe Lindströms Ur vinterarkivet:

I write as if to save somebody's life. Probably my own.

Life is a kind of madness that death makes.

Clarice Lispector

Mer blev det inte läst. Och jag saknade ett utgångscitat.

Fyndling 2

Det lösryckta citatet
När jag första gången skrev om Marxism och form hade min text som motto en rad ur en dikt:
"och tid och rum tillhopa ett hemskt oändligt fängelse"

Fyndat i  Birgitta Holms Språnget ut i friheten, Om ögonblicket då konsten blir revolutionär, och fortsätter:

Tid och rum tillhopa... ett skruvstäd där tillväxtens mekanik tvingar oss att konsumera mer och mer... Aldrig har behovet av en revolutionär energi varit större, aldrig längtan efter den plötsliga glimten av något annat. En viktig ingrediens i detta andra är att gränsen mellan yttre och inre upphävs. Subjekt och objekt blir ett. Jagets skrankor genombryts och en väldig energi frigörs.

Fyndling 3

Ingångscitat till Törnrosens nyckel av Tone Almhjell:

Med blodiga taggar hon kryper genom sten.
En törnros har kallats, för timmen är sen.

Jag letar upp den engelska texten:

With blood on her thorns she must creep through the wall.
When the last hope is lost, a Twistrose is called.

I boken läser jag att Twistrose, är en uråldrig växt som sträcker sig från en värld till en annan men det är också benämningen på de barn som har förmågan att resa mellan världarna.

With blood on her thorns...

... de blodiga törnena. Jag minns några rader av Jeanette Winterson (Just nu bär alla fyndlingar fram till hennes berättarkonst):

Benet som glöder vitt av längtan. Längtan som blivit blek av kärlek. Köttslig kärlek och andlig kärlek i farlig förening vid altarringen, där allt förändras och de blodiga törnena blir den platinvita kronan.

Krön mig.
Det gör du. Du lindar de knoppande stjälkarna, vildvuxna, frodiga, till en ring av kärlek.
Jag är inlindad av kärlek.

Ordväxtligheten frodas och grönskas.

Me - a movable incarnated writing libray entity

Hugo Rheinhold's Monkey Statuette


Trying to tag myself with a new professional identity:

A movable incarnated writing libray entity.
(- maybe I should put in keyholding?)


Then of course - I am also thinking about The Library of Babel by Jorge Luis Borges and a mind floating quote by Clarice Lispector:

I'm afraid to start writing to be understood by that imaginary someone, I'm afraid I'll start 'making' a sense, with the same meek madness that up to yesterday was my 'healthy' way of fitting into a system. Will I have the courage to use an undefended heart and go on speaking to nothing and no one? as when a child thinks about nothingness.


Borges' Library of Babel consists of an enormous expanse of interlocking hexagonal rooms, each of which contains the bare necessities for human survival—and four walls of bookshelves... it's a vision of massive information overload and a vision of almost infinite despair, of a longing for coherence and meaning drowned under an impossible weight of incoherence and meaninglessness.

But there is a space, a room...

There are whispers of a mythical 'Crimson Hexagon.' And within this space is contained THE One Book that is the answer or the question to all other books...

The mythical hexagon, the semiotic chora - I can feel the whisper of Julia Kristeva and the dripping through from her Revolution in Poetic Language (1984).


And I know that librarians reaching the chora are honey-mad women... mad for the honey of speech... not maniacs but medusiacs...

Adding the 4th of September 2022: ... are medusiac, wisdom dancers in the veils of Metis

Artist Aganetha Dyck

Nära det vilda hjärtat

Clarice Lispector: Nära det vilda hjärtat, ordlingar saxade ur bokens slutsidor och som jag sakta genom åren speglande instygnat... metraforiskt och konḱret:

”Det som reste sig i henne var inte mod, hon var bara substans, mindre än mänsklig. Hur skulle hon kunna vara hjälte och vilja besegra saker? Hon var inte kvinna, hon fanns till och det som fanns inom henne var rörelser som lyfte upp henne i ständig förändring. Kanske hade hon någon gång med sin vilda kraft gjort om luften omkring sig och ingen skulle någonsin märka det, kanske hade hon med sin andning skapat ett nytt ämne utan att veta det, hon bara kände vad hennes lilla kvinnohuvud aldrig skulle kunna förstå.”


det frivilliga huvudoffret
den dränerade och sönderfrätta
tankemakten
avhuggen

frälsande halshuggning
helande klyvning
i

!
i
könssjukdomens variga teckensårs kanter:
manligt, kvinnligt

man, kvinna

emellan

framstöts
framstygnas

ny teckenrymd
nytt levnadsrum

”Skaror av heta tankar sköt upp och spred sig i hennes skrämda kropp och det viktiga med dem var att de dolde en vital impuls, det viktiga med dem var att i samma sekund som de uppstod bildades den blinda och sanna substansen, som växte och sköt upp som en luftbubbla på vattnets yta och nästan sprack…
En dag kommer allt jag gör att vara blint, säkert omedvetet, och det kommer att trampa på mig, på min sanning…, framför allt kommer det att komma en dag då alla mina rörelser kommer att vara skapande och födelse, jag kommer att bryta sönder alla nej som finns inuti mig...

jag ska resa inom mig det jag en dag är, på ett tecken från mig kommer mina vågor att höja sig mäktiga, rent vatten som dränker mina tvivel och mitt medvetande, jag kommer att vara stark som själen hos ett djur och när jag talar kommer jag inte att tala med övervägda och långsamma ord, inte ytligt kända, inte ord fulla av önskan att vara mänskliga, inte det förgångna som gnager på framtiden! det jag säger kommer att ljuda helt och oundvikligt! jag kommer inte att ha plats inne i mig själv för den person som vet att tiden finns, att människorna och dimensionerna finns, jag kommer inte ens att ha plats för någon som märker att jag skapar ögonblick för ögonblick, inte ögonblick för ögonblick: alltid sammansmält, först då kommer jag att leva, först då kommer jag att leva större än när jag var barn, jag kommer att vara brutal och knölig som en sten, jag kommer att vara lätt och otydlig som det man känner men inte förstår, jag kommer att slå över mig själv i vågor…

det räcker med att jag förverkligar mig själv och då kommer ingenting att kunna hindra mig när jag går mot döden utan rädsla, från varje strid eller vila kommer jag att resa mig stark och vacker som en unghäst.”

POEISIS

Levande vatten

Hittar nerkrafsning:
invaliderar i relation till invaginerar:
Att invalidera den värdelösa läpprörelsemotorikens pladder
till förmån för det bak- och framkrängda ordfallet.


På nerkrafsningens andra sida:
En omtankskrivning av Clarice Lispectors Levande vatten
Det hängivna/ryckta
samma tillstånd som omroteras av det religiösa språkbruket
För Lispector inte gud/gudinna
utan det (d/h) ÄR
varande verbet

Levande vatten:
Hon går på djuphavsfiske i språket, själen, filosofin, kärleken, konsten och manipulerar språket, går bakom ordens fasader,
avskinnar...

"Det är med en sådan innerlig glädje. Det är ett sådant halleluja. Halleluja, ropar jag, halleluja som smälter samman med separationssmärtans allra mörkaste mänskliga tjut men som icke desto mindre är ett skrik av djävulsk lycka. För ingen håller mig tillbaka längre. Jag har fortfarande kvar min förmåga att resonera förnuftigt - jag har läst, matematik, som är förnuftets vansinne - men nu är det plasman jag vill ha - jag vill livnära mig direkt av placentan. Jag är en smula rädd, forfarande rädd att ge mig hän eftersom nästa ögonblick är det okända. Skapas nästa ögonblick av mig? eller skapar det sig självt?
Vi gör det med andningen. Och lika ledigt som tjurfäktaren på arenan."