abjekt tala

Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.




She hungered for a different story - one to respell the world she knew




Fotnavlad

Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instinct and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig
Visar inlägg med etikett Doris Bloom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Doris Bloom. Visa alla inlägg

lördag 6 november 2021

Woe whispers I - Ve, viskar jag ... art, ord löper trådrätt

 

Woe whispers I, 1988 av Doris Bloom

1992 såg jag den här bilden på Lunds Konsthall. Den reflekterar i bild vad jag erfor fullkroppsligen samma år som bilden målades, 1988, under min årslånga vistelse nära/i den anatoliska grottan som under benämningen Zeus grotta, ekade fram andra namn, andra varanden, andra annanheter
Grottan där jag naglades fast och samtidigt släpptes fri
Övergångsrummet i översättande läge
Möjlighetsrum- och rymd för Nymfer och andra annanheter
För ekande hängivande och hänryckande


Grottan en kunskapandets urform som får oss att förstå alla senare rum

Jag ser

Jag ser hur bergväggarnas stenjättar i en ursprunglig titanisk skapelse dans, genom en våldsam kollision av motsatta krafter, föder elddraken

Jag ser drakens röda hudlösa kött

Jag ser pulserande, ekande ådernät...pythia...shamaran...nymf...telphousa...anaiero...

Jag ser en gnista avsöndras, chimärans eldstunga slår rot

Jag ser hur konturen av hanligheten bleknar i denna honlighetens initierings rymd

Jag ser hur ögonblickets blixt, kairos, splittrar urgrunden

Jag ser hur fågeln spänner ut sina vingar

Jag ser art-tråden löpa genom vertikal tid

Jag flammar uppåt: Ve, viskar jag

Woe whispers I

Ve...Woe... orden löper trådrätt, horisontellt, till Yunus Emre, turkisk poet (1240 - 1321)

I'm Yunus, mystic of sorrow.
Suffering wounds from top to toe.
In the Friend's hand I writhe in woe,
Come see what love has done to me.

Ve... Woe... orden löper trådrätt, horisontellt, till Brita Haugens bok, Völvans stämma. Den nordiska grundberättelsen

Den tredje Guden är Gudinna
Hennes namn är Ve
Ve och väl
Hon är roten till lust
Ack och ve
och till smärta
Det är allt det hon ger
för Ve ger dem sinnen
De hör och ser
de luktar, smakar och känner
Nu kan de mer än att tala om världen
stå utanför och betrakta
Nu kan de V A R A i världen
Sinnena låser upp den

Ve ger inte enbart yttre sinnen
de inre följer med

Det inre örat
det lyssnande örat i hjärtat
Själens väg till sig själv

Det inre ögat
det tredje ögat i pannan
Det ser med slutet öga
mysteriet öppna sig

Den inre näsan
instinkt
ger näsa för mer
än vad som kan mätas och vägas

Den inre smaken
känslan av fyllnad
något annat än utfyllnad

Den inre känslan
intuition
Förnimmandet av
dröm och vision
Jag ser