Marianne Hörnström
abjekt tala
Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.
She hungered for a different story - one to respell the world she knew
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.
She hungered for a different story - one to respell the world she knew
Visar inlägg med etikett Marianne Hörnström. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Marianne Hörnström. Visa alla inlägg
fredag 24 januari 2020
onsdag 17 augusti 2011
Namnsyster Hörnström
ekande avvikar-, avspårar- steg
då i samma utriktning -
nu genomgången tid
att omvandla vatten till vin
Hörnström, Marianne:
drömmen om att sjunga sig själv
...
Tänk att kunna tala med sin upprördhet, med sin oro längtan iver undran, med sin förundran - i själva språket. Och ändå höras. Ett språk som sårar och förgrenar sig. Och som ändå går att tala. Bryta lag.
...
Tala-vara kvinna
...
Visst ska det gå att vara i Världen och ändå vika av, inte dras in inordnas underordnas. Visst ska det gå att tassa ut och in strosande nosande. Kring-gå.
Skrattande skattan som stjäler, skrattar och stjäler. Och sen flyger bort med skinande gods i mun.
Visst ska det gå vara Kroppen stor och bråkig storglada lusten frihetsvansinnig leka sprakande färgen brinner.
...
Hon går. Måste gå. Måste leta vatten. Måste leva. Måste vattna. Göra kött. Måste överleva. Måste hämta andan hämta ljus från vatten. i livet - vara. Måste hämta ljus från stora vatten.
(Ur Genomgångsrummet Sagor från flickarvet)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)