GENOMVRED på mig själv som spasmatiskt håller tand för tunga, odisciplinerar tid och packar magfett runt skapande rörlighet…
Genomvred på de ord jag läser: Faderns Logos Spermatikós återbesökt…
Tänker på sonens fyraårs ord: Sätt inte ord på mig!
Tänker på min kropps alla insatta, påsatta ord … häftklammrade fast
utantill lärde jag mig långa stycken
utanför
utanförlägga sig SJÄLV
kvar blir den sammanhäftade tomma ordpåsen
som sen kan stämplas med färdig institutionaliserad logga
betygsatt
insatt
påsatt
genomvred
ändå
ett tillstånd som tillåter GENOMVRIDNING ut
ur påsliv
till självliv
skälvande
skäl ... själ
Lyssnar på glasmästaren som exemplifierar allt han måste arbeta med för att överleva här på Österlen
Mantra: Man måste ju överleva.
Det är oproportionerligt mycket som ska sväljas för att överleva:
människans förtingligande, kugg- och varufiering,
expertstyre och fördumning,
kön-, ras-, klass- och kunskapshierarkier…
jag har aldrig varit intresserad av att över- eller underleva livet
jag vill mitten
och
GENOMLEVA varje millimeter:
rytmleva
lärleva
skapleva
uppleva
kärleksleva
och vidarleva till dom som kommer efter…
skälvande
stjäla
språktjuva:
Les Voleuses de langue / The Tongue Snatchers
