återkomst, åtkomst - att komma full cirkel

"Du ska inte längta efter en fulländad lära, utan att fullända dig själv.
Gudomen finns i dig inte i begrepp och böcker."

Att komma fullcirkel.

För en tid sedan hade vi ett möte på Helsingborgs bibliotek. Från hyllorna skulle vi plocka med oss en bok som hade betytt mycket för oss. Jag valde självfallet Herman Hesses Glaspärlespelet. Den satt jag och läste i som tonåring, just på Helsingborgs bibliotek, när jag avvek från lektionerna på gymnasiet. Ett citat från inledningen till Glaspärlespelet har cirkulärt återkommit genom åren och bildat en sorts spiraliserande verksamt verklighetsverktyg:

"... inget undandrar sig lättare en framställning i ord och ingenting är ändå nödvändigare att framställa för människorna, än vissa ting, vilkas existens varken kan bevisas eller är sannolik, men vilka just därigenom att fromma och samvetsgranna människor i viss mån behandlar dem som faktiskt existerande förs ett steg närmare varat och möjligheten att ta gestalt."

"Nothing is harder yet nothing is more necessary, than to speak of certain things whose existence is neither demonstrable nor probable. The very fact that serious and conscientious humans treat them as existing things brings them a step closer to existence and to the possibility of being born."

På mötet öppnade jag boken och ut faller en handskriven lapp med texten:

Jag är full av tillförsikt om
oändligt av mod

Jag tänker att fromhet inte är ett av mina framträdande karaktärsdrag, däremot besitter jag ett samvetsgrant tålamod, och jag tål, jag uthärdar de förödande och förhärligande konsekvenserna av att ha modet, att slå hjärta mot hjärta med varat.

2015 hade jag som bibliotekarie möjlighet att engagera en modig man. Han sjöng bland annat sin låt Glaspärlespelet.

Nyligen läste jag för första gången en betraktelse av Herman Hesse med namnet Hemligheter från 1947. Betraktelsen avslutas med en liten saga av bröderna Grimm:

En föräldralös flicka satt vid stadsmuren och spann; då fick hon se en groda komma fram ur en öppning nedtill på muren. Rask bredde hon ut sin blåa sidenhalsduk bredvid sig, en sådan som grodorna tycker så mycket om och som är det enda de vill krypa upp på. Så snart grodan fick syn på halsduken, vände den om, kom tillbaka bärande på en liten guldkrona, lade ner den och kröp sedan bort igen. Flickan tog upp kronan, den glittrade och var av den finaste guldtråd.
Det dröjde inte länge förrän grodan kom fram en gång till: men när den inte såg kronan längre, kröp den tillbaka och stötte av sorg sitt lilla huvud mot muren så länge krafterna varade, ända tills den låg där död. Om flickan hade låtit kronan ligga, så skulle nog grodan ha hämtat fram ännu flera av sina skatter ur hålet i muren.

tåla mod...
sam veta...