Bild Chad Wood
Antecknat från fullkropps kunskapandet runt Sopfia, visdomen...
"Vi är alla bärare av öden och legender - vem känner till freskerna på kraniets insida, som ingen har sett."
William Goyens House of breath
Boken inleds med Rimbauds:
"Je est un autre" - Jag är en annan.
"Det finns så lite tid att födas in i ögonblicket."
St John Perse
Söndag går mot kväll och andningens hus krampar. Imorgon arbete och min vision av biblioteket som ett alstrande möjlighetsrum för textmöten (konkreta, ljudande, bildförda, köttiga...) hänger som dammig, spindelväv i revor från fyrkantiga boxar av bly. Institutionaliserade människoliknande gipsavgjutningar rör sig i boxarna. Inkapslade längtelser, som stelnat i rädslohullingar fastnar i mitt kött.
En gång använde jag "mans" teorikilar till att hudflänga mig, av-vetskapa mig. Det var bra.
Nu har jag inte tid att lossa och lirka ut hullingar - det finns så lite tid att födas in i ögonblicket.
Jag läser ingen sammanhängade bok längre. Utled på de raka raderna som marscherar: sida ner och sida ner - vänd - sida ner och sida ner - vänd...
Vänd.
Vill det överaskande, avbrotten, sidor upp...
Vänd.
Måste vränga mitt kranie ut och in. Låta freskerna få liv, andas...
Vänd.
Gå