abjekt tala

Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus.
Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.




She hungered for a different story - one to respell the world she knew




Fotnavlad

Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instinct and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig
Visar inlägg med etikett Medusa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Medusa. Visa alla inlägg

lördag 20 juli 2024

Mellan ben och hud

 The world was so thin between my bones and skin

Ingångscitatet till De tunna gudarna av Aris Fioretos


Jag tänker på en dröm som metanoiade mig, kullerbyttade livet way back... ställde det på huvudet som Medusas huvud i Istanbuls underjordiska cistern.

I drömmen är jag på ett solarium, väl medveten om att jag är bestrålad av den dåliga solen. I slutscenen sitter jag med min mamma på en smal brits klädd med glansigt galontyg i rött. Jag river loss lösa hudflagor från underbenen, river och klöser tills huden spricker upp i långa revor. Mellan skenbenet och vadbenet sitter stenar fastkilade. Jag plockar ut dem en efter en. 

Jag tänker på ett par ursprungs varanden, Phyrra och Deucalion, som efter en syndaflod återbefolkade världen genom att kasta stenar bakom sig. Stenar som blev till kvinnor och män när de nådde marken.
Jag tänker att dessa transfigurerade stenar skulle kunna vara en artförädling - att manskligheten äntligen kan bli dubbelprickad, äntligen kan bli mänsklig.


Jag tänker att den flammfärgade Phyrra och fiskaren Deucalion rör sig lite här och där och lite då och nu...
Och jag tänker att världen mellan mitt skelett och den sladdriga, åldrande huden, har långa rödsandade strandkanter där jag känner deras fotsteg...


Vi är skinn och ben
Vi är drömmar lagt på is
Vi är ett förlorat paradis
Vi är skinn och ben








onsdag 9 augusti 2023

Inför Medusa - efteråt i skördetid


Den 1 april i år dansade vi rituell dans baserad på mytiskt stoff centrerat runt Medusa. Inför dansen laddade jag mig med olika berättelser, olika tolkningar runt gestalten Medusa. Från mitt ihopsamlade medusiska arkiv plockade jag bland annat fram den här dikten av Gloria Anzaldúa. Hennes dikt skrevs 1984 men togs inte med i boken Borderlands som kom följande år.

Encountering the Medusa

Regular visitor she’s become
can’t seem to shake her

              out of my hair

everyway I turns she is there

              her cold piercing stare

one glimpse and I freeze

It’s no use reciting my list
when I make the slightest move
with my hand

                     they hiss and writhe

                     the snakes in her hair

                     stop me in my tracks

                     bring the sweat every time

Too familiar she’s become
you’d think I’d get used to it
I look in the mirror

                     see her numinous glare

                     know the daemon is there

             what a nightmare

I want to take a machete
hack off her head

            slip it on

turn my enemies to stone

            deaden desire

She was a horse
moved with the speed of lightning
till something frightened her
someone laid a curse on her

             paralyzed her

let’s go, Ice Maiden, move it
make something, do something

             anything

Don’t just sit there
letting emptiness gnaw your bones

              Move it

No use, I’m stuck in her grip

             ice cold

in the mirror

             her glittering eye

she can’t move forward
I can’t move backwards
frozen in this borderland    

             this no man’s land

             forever inbetween

dry whisper of scales

             fill my ear

They thresh and hiss

                 the snakes in my hair

                 my cold piercing stare

                 I’ll turn you to stone

Gloria Anzaldúa placerar Medusa och Coatlicue, gudarnas moder, enligt aztekerna. ryggrad mot ryggrad.

De är bristningar/förkastningar i den vardagliga världen och den inre förtärande virvelvinden i berget, jordmodern som föder alla himmelska varanden/varelser ur sin kavernösa livmoder...

De är inkarnationen av kosmiska processer oberoende av livets dualitet eller en syntes av dualiteten och ett omslutande tredje varande, något mer, något annat, något…


The Coatlicue State

protean being 

image    a ghost alongside the flesh one    inside her
head   the cracks ricocheting    bisecting
crisscrossing    she hears the rattlesnakes    stirring in
a jar    being fed with her flesh    she listens to the
seam between dusk and dark    they are talking    she hears
their frozen thrumpings    the soul encased    in black
obsidian    smoking   smoking    she bends to catch a
feather of herself    as she falls    lost in the
silence     of the empty air    turning    turning

She has this fear                                             that if
                          she takes off her clot            shoves her brain aside   
peels off her skin     that if she drains    the blood     
vessels        strips the flesh from the bone    flushes out
the marrow    she has this fear       that when she does
reach herself        turns around to embrace herself      a
lion’s or witch’s or serpent’s head...
                                                         She has this fear
                               that she won’t find the way back


 I mitten av vår danscirkel placerade jag Anzaldúas självbesvärjelse:

“I will have my serpent’s tongue—my woman’s voice, my sexual voice,
my poet’s voice.
I will overcome the tradition of silence.”



söndag 25 september 2022

Outtömlig källmun

 

Bild: Henri Cartier-Bresson
Läser olika tolkningar av en dikt ur Rilkes Sonetterna till Orfeus
Lägger mig i 
i orden
och hoppar över källhänvisningar

Brunnsgap, du givare, du mun,
som bara talar ett och outsägligt rent, -
du marmormask som är framför vattnets
strömmande anletsdrag, källan

Oh wellspring-mouth, you giving orifice,
who inexhaustible Oneness, Pureness, speaks -
you, before the water's flowing face,
marble mask

Dansar det rinnande språket 

I think about your skin
Your fragile skin
The heaven of life we're living in
Drink it in, drink it deep in



söndag 10 april 2022

en bild säger mer än tusen ord

Jag har en uppsjö av meningar för att förklara vilka betydelser jag lägger i ordet abjekt. Egna funderingar och andras mer illustra personers teoretiserande.
Men denna bildsvit med SHAO, objekt manipulator och prop designer, säger allt:

Den treansiktade manipulatören med sina cirklar...


... väldigt abjektalt medusiskt...









torsdag 20 maj 2021

Finally head in head with Medusa

 


Today totally unexpected, I ran across "my" Medusa head. Of course Medusa has got a lot of heads, at least nine. And they always grow back again if someone would chop one off.

In the late 1980s I came head to head with one of Medusas decapitated heads in The Basilica Cistern in Istanbul. 


We have been in contact ever since. Our communication has been difficult. That head speaks in so many archaic languages and dialects and mostly in oracles. At least I have managed to stitch her some kind of body, which she is enjoying. But we never merged, we never became head in head. We remained  in a head to head relationship.

But with this freshly found head of Medusa it is different. It is a perfect match. We are from the same soil. We speak the same mother tongue. This stony Medusa head screwed itself straight into my head, into the place that had been waiting for it, onto my long prepared body. We are now head in head.

Together we have four mouths, four noses and our four tongues meander together into a Gordian knot. And we look outwards and inwards through each other's eyes. It is simply a case of stone love, unpetrified and in rocky flow.


Stone Love, Ruthie Foster

Just look around you, see that love is winning the fight
You need a stone love
Nothings' gonna move you
Nothings' gonna break up a
Stone love








söndag 18 april 2021

unpetrified horse

The decapitation of Medusa is one of the remythologized myths I have been living backbone to backbone with for more than 30 years. One of the offsprings of the decapitation was the horse Pegasus.
Here is the myth captured as a stitchling, a work of art much like an active icon, walkable, danceable ... thinkable through. 

Please note: no hero is present.




On a few occasions I have looked out over the islands below Erythrai in Turkey, home to the Erythraean Sibyl. The islands are said to be petrified horses. Today I think the freezing has been undone.

Now it is soon time to ride the horse out on green pasture. 


Art by Jake Baddeley


when she rides the wild horse
...






söndag 9 juni 2019

"Och vad krävs för att Medusas hals skall bli litteraturens källa?"


Under den senaste resan till Olympos 2014 stygnade jag färdigt en av mina MEdusiska.




För en tid sedan hittade jag senaste årens absoluta favoritbok, VATTEN, GÅSHUD lånad på bibliotek. Jag trodde jag förlagt den på tåg. Nu ersatt och den är därmed min att dra fler ordtrådar ur för att stygna samman ännu en mening på min version av myten om Medusa. Ett myteri inom myten.

"Och vad krävs för att Medusas hals skall bli litteraturens källa?"




På försättsbladet antecknar jag:

"En Medusa är en genomskinlig kropp med en blomma till hjärta."
Tove Jansson







lördag 17 december 2011

Twisted sisters


Lässpeglar
Redeeming the Gorgon: Reclaiming the Medusa function of psyche.
Systertext.
En avhandling jag parallelristat, textlevthandlatsytt...

ILEEN BRENNAN ROOT:

"...if Athena represents rational Logos cognition, then Medusa could represent the supra-ordinary potentiality of consciousness. I have term this decapitated aspect of psyche the Medusa Function. Basing the Medusa Function on the altered perception of shamanism, I further explored what the suppression of this aspect of psyche means to human cognitive wholeness and how it could be reclaimed."

Reklamerar och tänker:
Medusa/Athena, där / är själva balanspunkten, den blomstrande tröskeln... där Artemis löper i ordets alla betydelser... och dansar:

Den ena syntes speglad i den andra. Det tredje eld som närdes av dem båda...

I avhandlingen:

May Sarton, The Muse as Medusa:

I turn your face around! It is my face.
That frozen rage is what I must explore
Oh secret, self-enclosed and ravaged place!
This is the gift I thank Medusa for.

Hittade samma citat i högen med anteckningar häromdagen, med tillägget:

They will know me by my teeth...
my laughing teeth



torsdag 8 juli 2010

Going down to see my sisters


Snart återvänder jag till Turkiet
och min levande jordtagningsplats.

Grottan får oss att förstå alla senare rum.

Berget
MA
Meter

Mykale

benämningen tunnas ut fläckvis
namnets undersida kryper samman
bildar bubblor på bergets sluttningar
inunder slingrar sig bokstavstrådar
fräter hål
i grottans tak
fladdermöss
hukar i ordets skugga
ljudbilden
ekar i grottans hålrum
när vingarna i skymningen
sätter den i dallring
Meuhuehkale

med läpparna utvikta mot klippan
lyssnar jag
hörselgången ekar
av mina steg

tjutet i vinden är uråldrigt
skriket före meningen
systrarna
dunkar pannan
mot hennes spegel

Medusa