Hagar Olssons Jag lever - en studie i det mänskliga kom ut 1948. Den skrevs då stanken från koncentrationslägren höljde in Europa och atombomben i Hiroshima hade kluvit tidräkningen i före/efter. Författarinnan Carita Nyström läste den 1986, dagen efter kärnkraftshaveriet i Tjernobyl. I år efter härdsmältorna i Japan omläser jag den dagsaktuella inledningen:
"Det som nu sker i världen, inte bara inom politiken och vetenskapen utan i hela samfundslivet, i allt som har att göra med människornas inbördes förhållanden och med deras förhållanden till det universella livet, får en karaktär av hemsk meningslöshet därigenom att människan själv tycks vara avkopplad från händelserna: de liksom bara rullar vidare... På något underligt sätt synes människan ha förlorat greppet om sin egen civilisation och herraväldet över sina egna frambringelser. Det är inte bara atombomben som svävar över hennes huvud som ett slags utanförmänskligt vidunder som hon själv frammanat... hela den teknik hon uppfunnit synes glida henne ur händerna och rikta sig mot henne själv, och inte bara tekniken utan också den tanke som uppfunnit den, hennes egen tanke, synes ha lösgjort sig från sitt mänskliga sammanhang och blivit en självverkande makt som oblidkeligt följer sina egna abstrakta lagar; utan att fästa avseende vid om själva grogrunden för det mänskliga själslivet därvid förintas och kanske hela människans existens sättes på spel."
"Kanske måste dödens makt vara så stor som den nu är och människan så barskrapad och tom på allt för att livet självt skall kunna förhärligas i henne."
Mitt vidunder som jag försöker hålla stången, är min/vår blundande, infantiliserade, expertstyrda, non sens/avsinnligade, varjedags kultur - jag drömmer mardrömmar om att under tvång, injiceras med läppsvullnande medel omgiven av tusentals olika shampoo märken... ingen atombomb svävande över, behövs när jag/vi i namn av identiskt utstansad individualitet, dagligen självmordsbombar oss...
Hagar Olsson undersöker det vetbaras och det upplevbaras kategorier, och motordar i Jag lever "abstraktionens flacka öken" och söker "livsupplevelsens källor".
En källvattenkvinna för mitt dagliga motordande och motagerande.