2010 gräver jag ur anteckningsbergets ordfång:
Hjärtat är det mest gåtfulla organet för att njuta, det sublima könet, gemensamt för de två könen...och kanske botort mot den historiska könssjukdomen manlighet/kvinnlighet som utmärker det maskulinistiska (patriarkala) paradigmet.
Snart dansar vi ut Skelettkvinnan där den centrala bilden är hur hjärtat blir den trumma som pulserande återköttar, regenererar livet som efter en lång sjukdom... paradigmskiftar inifrån livets beniga, bärande struktur...
Idag läser jag i kapitlet Lucretius on sound av Pamela Zinn, i boken Sound and the Ancient Senses. The senses in antiquity, och snappar upp följande hjärtande
Zinn benämner den livskraft som den romerska filosofen Lucretius menar genomsyrar alla varelser, för animus-anima komplexet. Denna livskraft betecknar något som kan jämföras med ett centralt nervsystem, centrerat i hjärtat. Animus är den del av systemet som är koncentrerat i hjärtat medan anima genomsyrar hela systemet.
Jag tänker, jag ränkar; att för arten människa, kan animus-anima komplexet också benämnas det gynadriska varandet, ett livsdugligt pulserande paradigm... A different drum...
A Different Drum ur Passion: Music for The Last Temptation of Christ, är ett album släppt 1989