Igår skickade jag ut välkomstbrev till årets kurshändande på Kvinnohöjden: Berättande i ord och kropp på mytologisk grund, en sorts odyssé. En odyssé betecknar ett återvändande hem med all den erfarenhet och vishet som ansamlats under färden.
Idag kom jag plötsligt på namnet på den moderna "hymn" som sjunger ut, artikulerar mitt svarande åtagande gentemot att en gång ha blivit ianspråktagna av livet, världen, gudinnan, DNA, ödet, anden, elementen, kärleken, Aningen, Hän... av något vi inte vet något om, annat än att det verkar, är verksamt ... som en sorts mytologiserande, allmängiltigt och högst individuellt i var och ens livsresa, i var och ens odyssé...
Hymnen Freeway aktiverades som ianspråkandets nodalpunkt, punkten runt vilken allt cirkulerar, när jag älskade och var älskad...
Here is my promise you can carve it in stone
I'll be your freeway if you be my home
Citat i ständig rörelse runt nodalpunkten:
"Antingen vill mig världen ingenting, och då har jag att leva i exil,
eller också vill den mig något och då har jag att svara."
"Jag själv är ett redskap som verkligheten använder för att ta reda på
hur verkligheten är inrättad."
Lars Gyllensten
O, I
som skrien -: "verklighetsfrämmande!"
på allt som andas Tro, Verklighets kärlek;
ni ordskramlare,
aldrig har er själ smakat
Drömmens Vin,
Ordets Blod.
Vilhelm Ekelund
"... det är min fasta övertygelse att vi nås av Aningen. Aningens källa är utanför oss, den är fyren i mörkret, den är blixten som sveper runt himlavalvet, gång på gång, och söker och stundtals händer det att en smula av det skenet nuddar vid oss, tränger in i de djupaste skikten av vårt medvetande. Jag skulle vilja säga: Jag blev anad."
Göran Tunström
