Skrev på FB i slutet av december:
Låntagare letar efter Juloratoriet av Göran Tunström. Jag kommer ihåg:
”… det är min fasta övertygelse att vi nås av Aningen. Aningens källa är utanför oss, den är fyren i mörkret, den är blixten som sveper runt himlavalvet, gång på gång, och söker och stundtals händer det att en smula av det skenet nuddar vid oss, tränger in i de djupaste skikten av vårt medvetande. Jag skulle vilja säga: Jag blev anad.”
Biblioteket detta tänkande födande livmoderhjärta... alstrar...
Kommer också ihåg Werner Aspenström:
… om hinnan brast
att vara andad istället för att andas
och Birgitta Trotzig:
Den öppna människan
... hinnan borta - allt svider, svidande grönt, svidande glitter, brännande klart, brinnande hud. Allt blottlagt, allt utan förmedling...
Läser såsom i en spegel Aspenströms dikt:
DEN UNDERLIGA FLICKAN
Istället för att gå till skolan
gick den underliga flickan ner till vattnet
för att lära sig andas med gälar.
Tillägger:
och tala med stenar...
och bibliotek - dessa underbara vattensjuka platser -
våtmarker...
källsprång...
ikastade ordstenar...