Woe whispers I, 1988 av Doris Bloom
1992 såg jag den här bilden på Lunds Konsthall. Den berättade i bild vad jag erfarit genom kroppen samma år som bilden målades, 1988.
Från min intolkningspunkt, mitt erfarande, ser jag grottan där jag naglades fast och samtidigt släpptes lös
Grottan en kunskapandets urform som får oss att förstå alla senare rum. Övergångsrummet
Jag ser hur bergväggarnas stenjättar i en ursprunglig titanisk skapelse dans, i en våldsam kollision av motsatta krafter, föder elddraken
Jag ser drakens röda hudlösa kött, ser benämningar smälta bort... tiamat...pythia... shamaran
Jag ser en gnista avsöndras. Chimärans eldstunga slår rot
Jag ser hur konturen av hanligheten bleknar, avdunstar i denna honlighetens initiering
Jag ser hur ögonblickets blixt splittrar urgrunden, art tråden löper genom vertikal tid
Jag ser hur fågeln spänner ut sina vingar
Jag flammar uppåt: "Ve, viskar jag"
"Woe whispers I"
Ve...Woe... orden löper trådrätt till Yunus Emre, turkisk poet (1240 - 1321)
I'm Yunus, mystic of sorrow.
Suffering wounds from top to toe.
In the Friend's hand I writhe in woe,
Come see what love has done to me.
Ve... Woe... orden löper trådrätt till Brita Haugens bok, Völvans stämma. Den nordiska grundberättelsen
Den tredje Guden är Gudinna
Hennes namn är Ve
Ve och väl
Hon är roten till lust
Ack och ve
och till smärta
Det är allt det hon ger
för Ve ger dem sinnen
De hör och ser
de luktar, smakar och känner
Nu kan de mer än att tala om världen
stå utanför och betrakta
Nu kan de V A R A i världen
Sinnena låser upp den
Ve ger inte enbart yttre sinnen
de inre följer med
Det inre örat
det lyssnande örat i hjärtat
Själens väg till sig själv
Det inre ögat
det tredje ögat i pannan
Det ser med slutet öga
mysteriet öppna sig
Den inre näsan
instinkt
ger näsa för mer
än vad som kan mätas och vägas
Den inre smaken
känslan av fyllnad
något annat än utfyllnad
Den inre känslan
intuition
Förnimmandet av
dröm och vision