Här ordsätter jag fragment av den översatta, avlyssnade, genomlevda och levrade rösten från platsen mellan, från det trinitäras terräng. Området mellan subjektets inhägnad och objektets bårhus. Och återger terrängens (klyftans) litterära speglingar och vindlande spår.
She hungered for a different story - one to respell the world she knew
Fotnavlad
What we seek is love itself, revealed now and again in human form, but pushing us beyond our humanity into animal instinct and god-like success. There is no love that does not pierce the hands and feet... Jeanette Winterson. Love, the deadly wound from which my life slowly bleeds, there I am preserved ...Birgitta Trotzig
Enligt tradition möts Al-Khidr och Elijah under en rosenbuske på natten mellan den 5 och 6 maj varje år. En sammansmältning som välsignar. Några saker att göra för att ta del av välsignelsen: rulla runt i gräset, tvätta dig med nattens dagg eller regn, begrav en önskning vid ett träd eller fäst den vid en rosenbuske och inte minst tänd en eld utom/inom att dansa runt, genom…
I mitt stygnfästade erfarande ser nattens sammansmältning ut så här:
Den anatoliska HÄNLIGHETEN som löper i orden hängivande/hänryckande anländer i sin månbåt och föder fram det blå och det gröna barnet… den blågröna som leder de oinstruktionsbara … åter igen, igen åter...
duet i duett:
Plötsliga uppståndelse, plötsliga nåd du som i tankarnas buskage kastade en eld Här kommer du nu skrattande likt nyckeln till ett fängelse Rumi
“She in whose lip service I passed my time, whose name I knew, but not her face, came upon me where I lay in Lie Castle!
Flung me across the room, and room after room (hitting the wall, re- bounding—to the last sticky wall—wrenching away from it pulled hair out!) till I lay outside the outer walls!
There in cold air lying still where her hand had thrown me, I tasted the mud that splattered my lips: the seeds of a forest were in it, asleep and growing! I tasted her power!
The silence was answering my silence, a forest was pushing itself out of sleep between my submerged fingers. I bit on a seed and it spoke on my tongue of day that shone already among the stars in the water-mirror of low ground,
and a wind rising ruffled the lights: she passed near me in returning from the encounter, she who plucked me from the close rooms,
without whom nothing flowers, fruits, sleeps in season, without whom nothing speaks in its own tongue, but returns lie for lie!”
Ur samma blodomlopp där Levertovs ordkroppar flyter:
By the rivers dark Where I could not see Who was waiting there Who was hunting me.
And he cut my lip And he cut my heart. So I could not drink From the river dark.
And he covered me, And I saw within, My lawless heart And my wedding ring L. Cohen