Dansar, dansar, dansar till all musik med alla traditionsöverskridande rörelser... tänker på levnadssvettlevrade ord: intellektet/förnuftet kan inte komma på ett enda hållbart argument för varför vi existerar istället för att ickeexistera, medan kroppen/rytmen bara ÄR, aldrig skulle komma på att ifrågasätta sin hemortsrätt i extasexistens...
Dansar in i Gabrielle Roths maps to ecstacy igen... systerrörd... alla obeslutsamheter, alla huvudjärn, alla kulturella trångföringar jag dansat igenom sen tidiga tonår... för att nå balanspunkten att levaskapa i/utifrån... för att genomleva ordsatta realitetstöcken...
Systerord:
"Through dancing I navigated the badlands of endless headtrips and found my way back to the stomping ground of my own two feet... Our culture does not believe in ecstasy. All too soon the soul starves. Our bodies get locked into patterns. We get stiff with repetition. Our hearts also become rigidified into automatic routines. We're soon numb, insensitive to what we really feel. And our minds are quickly blinded by unquestioned assumptions, guiding attitudes that don't allow us to see what's out there, let alone explore the world's fullness. We're programmed for boredom."
Mary Daly:
bore-ocracy
bore-ophilia
foolocracy
infested by logorrhea
Broderord:
At the stillpoint of the turning world
there the dance is
And without the point
that stillpoint
there would be no dance
and there is only the dance.
T.S. Eliot "Burnt Norton"
