'Organet från årets resor till den grekiska ön Limnos.
Stenörat tillhör gudinnan Artemis. Den finns ovanför en post-bysantinsk fresk från 1600-talet i klostret, Det Stora Lavra, beläget på berget Athos (Agion Oros). Athos ligger mitt emot Limnos och smeks av den nedgående solen. Fresken skildrar en mycket ovanlig bebådelse.Artemis, deltar i det ödesdigra mötet mellan ärkeängeln Gabriel och Jungfru Maria. Hennes deltagande består i att hon skyndar därifrån därifrån med sin slända.
Skuggörat är mitt - lyssnande i efternamnets kluckande mellan sten och vatten
Det är lyssnandet som tonande knyter oss samman
rundgången
den runda dansen
i hörselgångarna
Hefaistos och hans hantlangare
j/o/rdens formare
(Ön Limnos tillhör Hefaistos, elden, vulkanernas och smedernas gud.)
En örad stygnling från 2018
det att just vid vägkanten varsna en själ med pärldagg på...
den inre förnimmandet av “den andra”,
delaktigheten i “den andra” skapandet en resonansens gåva,
ett sorts latent ljudfång ..."
re-sounding:
[4] which will be arrows / which lodge in the thigh of the warrior – ‘Artemis, a goddess herself notorious for the sounds that she makes – if we may just from her Homeric epithets. Athemis is called keladine, derived from the noun kelados which means a loud roaring noise as of wind of rushing water or the tumult of battle. Artemis is also called iocheaira which is usually etymologized to mean ‘”she who pours forth arrows” (from ios meaning “arrow”) but could just as well come from the exclamatory sound io and mean “she who pours forth the cry IO!”.
