Ska scanna in bilder från Turkiet. Begriper inte hur en bild som jag scannade för ngn vecka sen plötsligt dyker upp under ett gruppfoto. Betydelsen däremot - tolkar jag: Splitting tail på bauboastiskt vis och ut dansar kvinnorna ur mysteriets kropp. Virgin födda. Vattenförda. Öknar som blommar. Lilitar som återvänder med högburen svans...
Sen förstår jag att den tidigare inscannade bilden klistrat fast sig på locket… tog tid
En uppsprickning i det fördolda.
Bakombilden:
Händerna som modellerar navelkullen, jordens mittpunkt, omfalos. jordspråks platsen -oraklet. Vid muren hon som stickar väven som binder förbinder, mönstergör... tekniken skiftar: Odysseus mötte i nymfernas grotta de bi-virgins som vävde livets väv på vävstolar av sten.
Starka vattenströmmar nu:
I den läspromenerande cirkeln jag leder hade jag valt A.S. Byatts författarskap mest för hennes beskrivning av narratologen Gillian Perrolts möte med en naturens honlighet i Turkiet i. Bortom namnstämplande och gudinnegörande: En gråhet -
"a cavernous form, a huge female form" vars "withered skin was exposed above the emptiness, the windy hole that was its belly and womb...”
uppsprucken
genomhålad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar