Namnsyster Hörnström

ekande avvikar-, avspårar- steg
då i samma utriktning -
nu genomgången tid
att omvandla vatten till vin


Hörnström, Marianne:
drömmen om att sjunga sig själv
...
Tänk att kunna tala med sin upprördhet, med sin oro längtan iver undran, med sin förundran - i själva språket. Och ändå höras. Ett språk som sårar och förgrenar sig. Och som ändå går att tala. Bryta lag.
...
Tala-vara kvinna
...
Visst ska det gå att vara i Världen och ändå vika av, inte dras in inordnas underordnas. Visst ska det gå att tassa ut och in strosande nosande. Kring-gå.

Skrattande skattan som stjäler, skrattar och stjäler. Och sen flyger bort med skinande gods i mun.

Visst ska det gå vara Kroppen stor och bråkig storglada lusten frihetsvansinnig leka sprakande färgen brinner.
...
Hon går. Måste gå. Måste leta vatten. Måste leva. Måste vattna. Göra kött. Måste överleva. Måste hämta andan hämta ljus från vatten. i livet - vara. Måste hämta ljus från stora vatten.

(Ur Genomgångsrummet Sagor från flickarvet)