Jag såg för några veckor sen, filmen Crimes of the Future (2022), där människokroppen genomgår spontana mutationer och utvecklar nya organ.
Jag gillar scenerna med den örontäckta kroppen och associerar till den av ögon täckta kroppen, Argus bland annat, den allseende jätten i grekisk mytologi.
Funderar runt överblickandets, tittandets kultur i jämförelse med lyssnandet kultur, inåt och utåt… och då tänker jag på den hederliga feministiska metoden; att i cirkel lyssna varandra in i tal, in i röst…
Funderar också på upptäckten eller framlyftandet av wannabe organet Interstitium. Forskare har hävdat att interstitium - sammankopplade vätskefyllda utrymmen i kroppens vävnader - bör betraktas som ett nytt "organ"...
Tänker på att den aktuella kroppssynen alltid har sitt eko i hur vi betecknar samhälleliga förekomster: överhuvud, tillsynsman, lagens långa arm, talman…
Då tycker jag att ett organiskt flödande sammanhållande, bådar gott för alla gränsdragningar mellan människor, mellan kunskapsdomäner, mellan nationer, mellan organiskt och oorganiskt, mellan kropp och medvetande… trots dagslägets alla kolliderande ytrörelser...
Och nu dyker diktfragment upp i hjärnans bassäng:
It is all fluid still that world of feeling
Where thoughts those fishes silent feed and rove...
Oh secret self enclosed and ravaged place!
This is the gift İ thank Medusa for ...
May Sarton
Och nu vibrerar rörelse eko
musik i ben
och ord hörs:
What do you want me to do…
I'm listening
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar